Riksdagsledamot – rösta NEJ till de våldsamma migrationspolitiska lagförslagen

melilla-fence-golf-course

Vi behöver ha ett ansvarsfullt flyktingmottagande, vi måste kunna ta hand om de som kommer hit. Vi har strukturell bostadsbrist och kan inte ordna boende åt alla, vi har lärarbrist, i synnerhet fattas vi SFI-lärare – vi måste lösa detta innan vi kan ge skydd undan krig, terror och brott mot mänskliga rättigheter.

Vi behöver ha ett ansvarsfullt flyktingmottagande, Sverige kan inte ta emot alla. Genom att sänka våra ambitioner uppmuntrar vi andra EU-länder att ta sitt ansvar. Dessutom måste det vara tydligt för de som flyr för sina liv att det inte är lönt att försöka ta sig till Sverige.

Vi behöver ha ett ansvarsfullt flyktingmottagande, därför säger riksdagen ja till de nya tillfälliga migrationslagarna. Vi politiker i riksdagen ställer oss bakom regeringens förslag, därför att vi är ansvarsfulla politiker och vi har tagit ett helhetsgrepp – de följs av flera andra ansvarsfulla politiska åtgärder såsom att vi trappat upp jakten på papperslösa, vi har byggt ut ”förvaren”, vi har betalt Turkiet 700 miljoner för att säkerställa att människor som flyr för sina liv får klart för sig att de riskerar att mista sina liv, så bäst vore om de stannade där de är och inväntar ”hjälp på plats”.

Så låter de argumenten jag mötts av. Tafatta försök att rationalisera och rättfärdiga det oförlåtliga – att ytterligare försvåra för människor på flykt att nå en trygg plats. Idag riskerar vi att strukturellt legitimera en politik som dödar – om vi röstar igenom regeringens migrationspolitiska lagförslag. Ett förslag som i mina ögon kommer att leda till att det politiska våldet i Sverige ökar.

Varenda båt som kapsejsar och dränker barn och vuxna, varenda båt som skickats tillbaka utan att människor fått chans att söka asyl, var enda gång våra barn tvingas gömma sig under tåg för att nå Europa är ett medmänskligt misslyckande för oss. Kom ihåg att båtar som punkteras av turkiska gränsvakter och människor som skjuts ihjäl av de samma – finansieras med våra skattepengar.

De finns för att vi betalt för att ha dem där!

Inget av det kan du någonsin rättfärdiga under parollen: ”Ett ansvarsfullt flyktingmottagande”.

 

 

 

 

 

 

NATO

EN TROVÄRDIG FEMINISTISK SÄKERHETSPOLITIK SÄGER NEJ TILL VÄRDLANDSAVTAL MED NATO!

Igår höll vi en manifestation mot ett värdlandsavtal med NATO på Gutsav Adlfs torg i Malmö. Ett stort tack till; Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen i Malmö Lund; Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, Malmö/Lund; Kvinnor (och män) för fred, Skåne; Föreningen Nej till Nato! Helsingborg; ABF i Malmö; Svenska Kvinnors Vänsterförbund, Lund; Feministiskt Initiativ Malmö; Vänsterpartiet Malmö som fick det att hända!

Här är mitt tal: För mig känns det otroligt viktigt att kunna få stå här idag och prata om värdlandsavtalet med er alla. Vi står inför en situation där riksdagen den 25 maj kommer att ha en omröstning i frågan – utan att vi haft en ordentlig folklig diskussion. Detta i en demokrati som haft stor framgång med sin alliansfrihet och med en regering som kallar sig själv för feministisk!

NATO är en militärallians, som bygger på en föråldrad idé om att säkerhet kan skapas genom hot om våld och att nationalstaten behöver försvaras, från vad? Faktum är att få krig utkämpas numera mellan stater med deras militär. Detta för att vi under lång tid byggt upp ett ömsesidigt beroende nationer emellan – det är helt enkelt är osannolikt att länder som har ekonomiska relationer går i krig med varandra. Men trots att EU är beroende av ryskt gas – pratar vi än idag om att “ryssen kommer” och använder det som ett argument för att gå med i militäralliansen NATO.

Som feminist menar jag att idéen om ett militärt försvar knappast hör hemma i ett modern samhälle – idéen om att skapa fred genom militära medel hör till det förflutna – idag ligger världssamfundets fokus på långsiktiga åtgärder som ska öka enskilda individers trygghet och mänskliga rättigheter. Diskussioner om ett militärt försvar och föreställningar där andra stater utgör ett säkerhetshot mot nationen tar uppmärksamhet i från de verkliga säkerhetshoten vi står inför: som kimatförändringar, kapitalismens rovdrift, fattigdom och våld i nära relationer för att nämna några exempel.

Internationella fredsrörelser och FN förespråkar feministiska alternativ för att skapa och upprätthålla fred i konfliktdrabbade områden. FN uppmanar sina medlemsstater att aktivt motverka sånt som vi vet leder till väpnade konflikter – så som globalt ojämna resursfördelningar, fattigdom, ojämlikhet och förtryck. För mig är det självklart att säkerhetspolitik handlar om att tillgodose mänskliga rättigheter, skapa social trygghet och verka för ömsesidig och gemensam säkerhet – globalt.

Därför måste vi kräva en säkerhetspolitik som bygger på att globalt utrota fattigdom, som ökar jämställdhet och flickors och kvinnors möjlighet att delta i och utforma sina samhällen och avsätta resurser för att utrota mäns våld mot kvinnor – som skördat fler liv än första och andra världskriget tillsammans.

En trovärdig feministisk säkerhetspolitik tar avstånd från ett tänk som säger att säkerhetspolitik handlar om militär upprustning, kärnvapen och hot om våld. Som feminister måste vi ifrågasätta logiken bakom att bevara eller uppnå fred genom militära medel.

Konflikter kan aldrig lösas med våld. När våld används, bombas städer och länder sönder och samman. Människor – civila som soldater dör eller skadas för livet. När våld används blir kvinnor och barn särskilt drabbade. Kvinnors kroppar används i krigsföring och traumat lever kvar i generationer.

Det är genom feministiskt fredsarbete snarare än att avsätta mer resurser för att positionera oss i den militära kapprustningen – som vi skapar säkerhet! Precis som mörker aldrig kan driva bort mörker – kan våld aldrig driva bort våld.

Om värdlandsavtalet röstas igenom tar Sverige ett stort kliv i fel riktning, avtalet leder till att Sverige som värdland ökar militäralliansen Natos resurser. Ett värdlandsavtal är knappast utveckling utan ett steg i att veckla in oss i något som lär bli väldigt svårt att ta oss ur.

Vill vi medverka till att flytta fram maktpositioner för män på bekostnad av kvinnor, som drabbas hårdast i väpnade konflikter? Vill vi ge Nato fler möjliga baser i Sverige? Vill vi underlätta svensk medverkan i Nato-insatser utomlands? Vill vi ha ökad militär närvaro i Sverige i form av stationerade NATO- trupper och militär utrustning? Är vi beredda att förvara kärnvapen i våra svenska kommuner? Det är dessa frågor vi behöver få en folklig diskussion kring innan riksdagen röstar om förslaget den 25:e maj

Eftersom ett värdlandsavtal går emot allt vad jag precis sagt om min syn på säkerhet och hållbar utveckling säger jag och Feministiskt initiativ nej till värdlandsavtalet med NATO!

Bild: Toktam Jahangiry

Basinkomst

Basinkomst den radikala tanken att människor är mer än arbetskraft!

Under helgen har jag deltagit i två panelsamtal kring Basinkomst tillsammans med Valter Mutt, riksdagsledamot (Mp) och Lennart Fernström, chefredaktör för SYRE. Vill även passa på att tacka Lotta Hedström för att ha arrangerat detta så smidigt och alla deltagare som kom och tillförde spännande tankar och samtal.

Jag tror att Basinkomst intresserar mig för att då jag skulle ut i vuxenlivet under början av 90-talet var ekonomisk regression I Sverige, vi sålde ut allmännyttan och många unga med mig från min socioekonomiska bakgrund kom aldrig ut på den ordinarie arbetsmarknad utan blev objekt för en hel del olika arbetsmarknadsåtgärder. Jag har personlig erfarenhet av att ha vänt mig till socialtjänsten för att få hjälp med försörjningen och har därför personlig erfarenhet av den underkastelse detta kräver.Det var även då jag kom i kontakt med konceptet Basinkomst för första gången – tänk en grundtrygghet utan krav på klydd, briljant. Det personliga är politiskt, så även i detta fall.

I Fi har vi politik för en samlad socialförsäkring, för att skapa en grundtrygghet för invånaren. Tanken är att slå ihop Försäkringskassan, socialtjänsten och AF till en myndighet. Detta har sina klara fördelar men vi behöver ta ställning för Basinkomst, som koncept – därför la jag tillsammans med flera andra en motion om Basinkomst på Fi-kongressen 2014.

Fi är ett maktkritiskt parti som starkt ifrågasätter arbetslinjen, vi menar att vi behöver tänka om och se att livet inrymmer mer än bara arbete. För mig är det därför självklart att vi tar fram och står för politik som möjliggör för Basinkomst att bli verklighet under min livstid. Basinkomst som koncept inrymmer just det som Fi idag verkar för social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet. Ett nytt sätt att förhålla oss till människan, naturen och våra gemensamma tillgångar.

Vi har en ny värld som tar form, där Basinkomst för min del är en självklar väg att ta om vi tittar på utvecklingen i världen. Å ena sidan har vi den tekniska utvecklingen som de senaste hundra åren gjort så rafflande framsteg att vi rent matematiskt banat väg för att de kommande hundra årens tekniska framsteg sannolikt kommer att motsvara 20.000 år av tekniska under. Trots detta har politiken väldigt lite visioner för hur människa och teknik ska kunna samexistera.

Å andra sidan har vi den gamla världen som vägrar släppa taget om det förflutna. Där hittar vi den konservativa ”nyliberalismen” och så kallade marknadsintressen som inte bara gör sitt yttersta för att snäva arbetssäljaren valmöjligheter genom att på olika sätta skapa omständigheter där människan tvingas sälja sin arbetskraft för att kunna ”överleva” med betoning på ”överleva” på bekostnad av att ha tid över för att faktiskt leva, samtidigt som vi förväntas vara jäkligt tacksamma över att tillhöra skaran som ”faktiskt har ett jobb att gå till” – utan som också med ganska god framgång –försöker påföra overkligheter som minimilöner och rucka på lagen om anställningsskydd. Vilket jag ser som ett försök att förpassa oss tillbaka till en tid när slavliknande arbetsförhållanden rådde.

I Sverige har vi med hull och hår antagit bland annat nyliberalen Milton Friedmans teori om jämviktsarbetslöshet (NAIRU) för att hålla inflationen nere. Teorin antar att när antalet arbetslösa minskar i ett marknadsekonomiskt samhälle – ökar konsumenternas sammanlagda köpkraft. När köpkraften ökar – försämras penningvärdet. Vid inflation försämras de inhemska FÖRETAGENS internationella konkurrenskraft vilket i sin tur leder till ökad arbetslöshet. En teori som anammats för att den gynnar det ohållbara samhällets paradigm om ständig ekonomisk tillväxt, en tillväxt vars baksida utarmar moder jord, människor och djur.

I Sverige skyddar Konjukturinstitutet den ständiga tillväxten och våra företag genom att årligen räkna ut vad den svenska så kallade jämviktsarbetslösheten ligger på. Den brukar hamna på 6 % i runda slängar – vilket faktiskt betyder att 400.000 människor i Sverige medvetet hålls utanför ordinarie arbetsmarknad för att gynna företagens tillväxt. Och i denna verklighet är det dessvärre de av oss som har utomnordisk bakgrund som står längst bort från ordinarie arbetsmarknad. Så genom att hålla människor utanför arbetsmarknaden samtidigt som våra politiker envisas med en retorik som vilseleder då de talar om att ”skapa arbetstillfällen”, ”få folk i sysselsättning” – ”sänka arbetslösheten” understödjer dom och bäddar in oss idet omtöcknande bristsamhällets illusion.

I en verklighet där vi lärt oss att underkasta oss bristänket, där den får utgöra själva stommen för hur vi organiserar oss i något jag kallar för ”bristsamhället” där det tillsynes råder brist på arbetstillfällen, på mat, på vatten och så vidare behöver vi ta oss samman och inse att det snarare än brist handlar om riktigt skev fördelning och omfördelningspolitik.

100.000 dör dagligen i svält varav 16.000 är barn under fem år enligt UNICEF- En undersökningen som heter ”A Life Free From Hunger” har genomförts i Indien, Bangladesh, Pakistan, Nigeria och Peru. Bland dessa fem länder finns mer än hälften av alla undernärda barn i världen.

Tittar vi på Nigeria som är Afrikas största oljeproducent och en av världens tio största oljeexportörer, vilket gör Nigeria till ett av Afrikas rikaste länder kan man fråga sig hur det kommer sig att Nigeria ens finns med bland de länder där flest barn svälter.

I Tanzania dör 81 av 1 000 barn före fem års ålder och varje dag dör 130 barn i sjukdomar de skulle ha överlevt om de inte varit undernärda. Samtidigt som Tanzania är rikt på mineraler i synnerhet guld och naturgas.

I en värld där barn dör av sjukdomar som hade kunnat förebyggas med rätt vaccin – till exempel mässling, kikhosta, tuberkulos och rotavirus som orsakar diarré talar våra läkare i Väst om möjligheten för att de av oss som idag är i min ålder kommer att kunna leva tills vi är 150 år bara vi har sköter oss, då de medicinska framstegen som idag görs sker i rasslande takt, som jag sa innan – de framsteg vi gör de närmsta 100 åren kan omöjligen jämföras med de 100 år av utveckling vi lämnar bakom oss, utgångsläget är ett helt annat.

Samtidigt som vi är oförmögna att ombesörja för att de ca 663 miljoner människor som idag lever utan tillgång till rent vatten – får detta ett av livets grundstenar.

Varför tar jag upp detta? Jo för att det hänger samman. I en konservativ värld där de som tillförskansat sig makt vägrar släppa den och där en ”marknad” som sannolikt aldrig blir mättad – ens när den lett till allas vår undergång – dikterar villkoren som får vår värld att snurra behöver vi se sambanden att allt är olika yttringar av samma logik som leder till att vi upprätthåller imaginära brister som sker på bekostnad av riktiga människoliv.  Inget av detta är skrivit i sten och vi kan ändra på den logik som idag dominerar, faktum är att vi måste ändra på den logik som i dag dominerar.

Jag är övertygad om att stora förändringar äger rum genom små justeringar i befintliga system. Här tänker jag att Basinkomst är just en sådan förändring. Basinkomst lägger tillbaka makten i arbetssäljarens händer, är en motvikt till arbetslinjen och skapar utrymme för njutveckling. För mig handlar Basinkomst om omfördela makt, omformulera vad det goda livet är och skapa utrymme för nya visioner för jordbunden existens.

 

 

 

 

 

 

2016

En tillbakablick på mitt politiska och aktivistiska år 2015

2015 har varit ett intensivt politiskt år för mig och jag bär med mig många nya erfarenheter i bagaget.

Det har blivit uppenbart varför Fi behövs i de parlamentariska rummen. Vi bidrar med många viktiga kunskaper inom områden som antinationalism,antirasism, icke-diskriminering, mänskliga rättigheter och jämställdhet. 2015 har påkallat allas vårt engagemang. Civilsamhället har visat framfötterna i medmänsklighet och aktivism medan regeringen fått en ryggrad i julklapp, det säger allt!

Personligen har jag varit involverad i tretton debattartiklar varav nio handlat om den romska kampen och den djupt rotade svenska rasismen riktad mot romer. Jag har deltagit och anordnat ett otaliga manifestationer under året – för de romska EU-medborgarnas rättigheter i Sverige, Pride, för återuppbyggnaden av Kobane, för att stoppa mäns våld mot kvinnor, för en migrationspolitik som respekterar mänskliga rättigheter och en värld utan gränser! Jag har skrivit, lagt och debatterat motioner i Malmö KF. Delar med mig av en liten tidslinje av året som gått och hur jag verkat.

Den 25 februari deltog i paneldebatten RGRA- Rörelsen Gatans Röst & Ansikte – 10 års konferens på Malmö Högskola.

Den 8:e mars höll jag mitt första tal på Internationella kvinnodagen på Gustav Adolfs Torg i Malmö.

Den 21 mars, på FN:s dag för avskaffande av rasdiskriminering anordnade jag ett för Malmö unikt samtal där stadens ansvariga politiker och fattiga romska EU-medborgare fick sammanstråla för dialog.

Den 25 mars la jag en motion i Malmö KF om Myndighetsutövning fri från Diskriminering – en motion som jag skrev tillsammans med Jonna Böhler, Fi Malmö – för att få Malmö stad att beakta sina egna riktlinjer och följa socialtjänstlagen och konventionerna för mänskliga rättigheter.

Den 25 mars la jag i samband med en enkel fråga en motion om att avskaffa könskodning i samband med förtroendeuppdrag och tjänstgöring i Malmö Stad. Dvs ersätta ”tjänsteman” med ”tjänsteperson” t ex. Motionen skrevs tillsammans med Fi Kultur och Fritids skuggrupp.

I mars blev jag även vald att företräda Fi på ett grönt mandat i samband med att Miljöpartiet gav en av sina ersättarplatser till Feministiskt Initiativ i beredningen för socialpolitik och individomsorg. Där bidrar jag med FI:s perspektiv för mänskliga rättigheter, antirasism och feminism i de frågor som lyfts i beredningen.

Den 30 mars anordnade jag en manifestation för att Malmö stad skulle ordna säkra sovplatser för de romska EU-medborgare som sov oskyddat uti i stadens parker och därför blivit utsatta för hatbrott.

Den 31 mars deltog jag i en paneldebatt på Inkonst på temat FRIHET, JÄMLIKHET, BASINKOMST.

I slutet av maj la Fi Malmö sin första skuggbudget – väldigt stolt över oss!

Den 12 maj deltog jag i en paneldebatt om skolsituationen i Rosengård.

Den 30 maj bjöd den nyetablerade föreningen”Hand i Hand” in till debatt angående de nyanlända barnens utbildning och skolgång.

Den 9 juni deltog jag i en paneldebatt om Tillgänglighet anordnad av KFUM, Malmö.

Den 11 juni gästade Mona Sahlin i egenskap av nationell samordnare för frågor om radikalisering och extremism den socialpolitiska beredningen i SKL.

Den 11 juni gästade även Martin Valfridsson den socialpolitiska beredningen i SKL. Där gavs jag tillfälle att prata med juristen som ansvarat för de nationella direktiven för utsatta EU-medborgare, direktiv som lämnar mycket kvar att önska.

Den 12-13 september var jag i Norrköping och företräde Fi Malmö under Fi Kommundagar.

Den 11 – 19 oktober representerade jag Fi i en internationell delegation som var inbjudna till den statslösa autonomin Rojava för att delta i New World Summits invigning av folkets parlament som de byggt. Jag bidrog med en föreläsning om jämställdhet och social ekologi.

Den 16 oktober valdes jag till socialpolitisk talesperson för Feministiskt initiativ, nationellt.

I november beslöt Malmö stad att slutligen vräka de boende på Sorgenfri från den omdiskuterade boplatsen. Manifestationerna var massiva och kritiken från organisationer som bevakar mänskliga rättigheter likaså. Trots detta fullföljde Malmöstad sin regelvidriga plan.

Den 6 november kom Soraya Post till Malmö för att stötta den romska kampen. tillsammans höll vi ett samtal vid Stadshuset.

13-15 november medverkade jag på Svenska Freds inspirationshelg. På programmet hade vi om svensk vapenexport, Nato, samtal med biståndsministerns politiska sakkunniga om regeringens utrikespolitik, fredsjournalistik och hur man sätter igång kampanjer och engagerar fler i fred och rättvisa.

Den 17 november deltog jag i en blixtdebatt på Moriskan som bland annat gästades av Tomas Hammarberg, ordförande i regeringstillsatta Kommissionen mot antiziganism och expert inom området mänskliga rättigheter.

Den 19 november, mitt under pågående manifestationer utanför Stadshuset kom min motion om Myndighetsutövning fri från diskriminering upp. Tajmingen kunde inte varit bättre! Det blev långa diskussioner i KF, det var en fråga som behövde lyftas inte allra minst med tanke på den massiva okunskapen kring mänskliga rättigheter i Malmö stad.

Det har onekligen varit ett intensivt och intressant år. Jag bär med mig att arbetet  bara börjat med tanke på det skarpa läget i landet med nazister i riksdagen, normalisering av rasismen och våra stängda gränser. Vilar upp mig just nu – snart kavlar jag upp ärmarna igen!

Jag hämtar min kraft i att vi är många som outtröttligt verkar för en fredlig och jämlik värld, att vi är många som ser att en annan värld är möjlig!

Tillsammans kan vi göra 2016 till ett fantastiskt år – behoven är stora men möjligheterna oändliga och kraften i vår vilja enorm!

Med övermycket kärlek,

Katerin

Sverige + Saudiarabien= SANT

Amnesty international försöker just nu få den palestinske poeten Ashraf Fayadh som hålls fängslad i Saudiarabien skonad från sitt dödsstraff!Länken jag delar handlar om lägesrapporten i Saudiarabien. - Särskild anti-terrordomstol som utdömer dödsstraff. OBS: ny lag likställer kritik mot regeringen och andra fredliga aktiviteter med terrorism.- Tortyr av fångar är vanligt förekommande.

-Domstolar dömer åtalade personer efter “erkännanden” som tvingats fram genom tortyr. Flertalet av dem döms till spöstraff.

-Kvinnor drabbas av diskriminering i såväl lagstiftning som praxis, och skyddas inte tillräckligt mot sexuellt och annat våld – trots att en ny lag kriminaliserar våld i hemmet.

-Myndigheterna använde dödsstraffet i stor omfattning och dussintals offentliga avrättningar utfördes.

Det inns inte en chans i världen att Sverige kan låtsas som att vi inte känner till läget i Saudiarabien. Så sent som i mars i år skapade vår utrikesminister Margot Wallström rubriker då hennes tal inför Arabförbundet i Kairo stoppades. Anledningen var att Saudiarabien blivit kränkta av att Wallström valt att synliggöra landets brist på demokrati och mänskliga rättigheter.
Relationerna mellan Saudiarabien och Sverige blev anspända.

Då var vi många som hoppades på att detta skulle vara början till ett nytt förhållningssätt gentemot saudierna. Början till avvecklingen av den minst sagt tvivelaktiga affärsförbindelsen nationerna emellan. Sverige som länge advocerat fred, säkerhet och mänskliga rättigheter inför världen men i praktiken upprätthåller konflikter, instabilitet och kränkningar av de mänskliga rättigheterna hade här en ypperlig chans att ta steget mot ett tillfrisknande. Ett steg mot att sluta sälja vapen till diktaturer.

Men icke!

Svenskt näringsliv vände sig till regeringen och uttrycket stor oro över konsekvenserna som Margot Wallströms utspel haft för deras tvivelaktiga affärsförbindelser. Så efter påtryckningar från Svenskt näringsliv agerar vår så kallade feministiska regerings Näringsdepartement enligt följande:

- Oktober 2015 upprättades ett nytt affärsråd mellan Sverige och Saudiarabien. (”Näringsdepartementet närvarar när ett affärsråd med Saudiarabien upprättas” Regeringen.se 6/10 2015)

- Delegationen ledd av Näringsdepartamentet åkte ner för att ”tina upp” förbindelserna bestod av 27 företagsledare från bl.a. ABB, Atlas Copco, Diaverum, EF Education, Ericsson, Husqvarna, Saab, SEB, Sweco, Tetra Pak och Volvo Bus. Däribland Dennis Jönsson (Tetra Pak), Marcus Wallenberg (SEB), Peje Emilsson (Kunskapsskolan).

- Syftet är att rådet ytterligare ska stärka relationerna efter den diplomatiska krisen tidigare i år. ”Det här är ett sätt att fördjupa affärsrelationerna mellan saudiskt och svenskt näringsliv”, Maria Rankka, vd för Stockholms Handelskammare. (SVENSK-SAUDISKT AFFÄRSRÅD UPPRÄTTAT chamber.se 6/10 2015)

- Vi tror att handel mellan länder skapar större ömsesidig förståelse för olika kulturer och styrelseskick. Affärsrådet kan vara en sådan positiv plattform för dialog, säger SEB:s ordförande Marcus Wallenberg. (SVENSK-SAUDISKT AFFÄRSRÅD UPPRÄTTAT. Chamber.se 6/10 2015).

Marcus Wallenberg VD för SEB svamlar om ”större förståelse för olika kulturer och styrelseskick”, så cyniskt!

Det här är endast möjligt i en värld där ekonomiska intressen är överordnade mänskliga rättigheter!

Människor som upprörs över regeringens beslut om TUT, ovetenskapliga åldersbestämmande av barn måste se hur dessa beslut hänger samman med en hel drös andra INHUMANA beslut.

Den nuvarande så kallade feministiska regeringen drar vanära över feminismen. Jag vill bestämt be er sluta kalla er själva för feminister, ni är och förblir exploaterande patriarkala kapitalister som är beroende av över- och underordning av människor för att kunna fortsätta härska!
# inteminregering

Martin Luther King Jr

Upprop!

Jag undrar: var är alla Miljöpartister och Socialdemokrater som är av annan åsikt än den som deras förtroendevalda beslutat om?

Var är alla Miljöpartister och Socialdemokrater som står upp för allas lika värde?

Jag misstänker att ni är många som är emot och missnöjda med den styrande minoritetens beslut om avhysning utan värdiga alternativ.

Visst finns ni, men var är ni?

Vi borde vara tusentals som demonstrerar mot de kränkningar som äger rum just nu!

I mars förra året samlades och marscherade hela tio tusen antirasister genom Malmös gator för att stå upp för allas lika värde. Så visst är vi många!

Pratade med en polis tidigare idag, borta vid demon på Stadshuset. Vi hade ett långt samtal. Han sa att människor störde sig på att det såg ”skräpigt ut” och att det är polisens ansvar att se till att det hålls snyggt. Han rådde oss att hålla det ”rent och snyggt för att inte ge människor anledning att klaga”.

Jag svarade honom att problemet är att vi börjat lyssna på människor som tycker att problemet är att det ”ser skräpigt ut” istället för på dem av oss som ser människor i utsatt läge, som tvingas sova ute av våra ansvariga politiker.

Vi som ser medmänniskor i utsatthet måste mobilisera oss och äga problemformuleringen!

Vi som ser medmänniskor i utsatthet måste UTKRÄVA ansvar från våra förtroendevalda, annars ligger vi jäkligt risigt till!

Hör av er till mig så styr vi upp den största demon för mänskliga rättigheter i Sveriges historia!

I slutändan handlar det om vilket samhälle vi vill leva i!

Den 21/3 anordnade Fi ett unikt frukostmöte där vi samlade Malmöpolitiker och romska EU-medborgare för samtal

Den 21/3 anordnade F! Malmö ett frukostmöte vars syfte var att lyfta socialt utsatta medborgares situation i Malmö. Vi anser att Malmö Stad kan göra mer. Insatserna är inte bara knappa utan leder också till att utsatta EU-medborgare diskriminerats. F! bjöd in romska EU-medborgare i Malmö för att berätta om sina erfarenheter och behov, ett flertal organisationer och de partier i kommunfullmäktige i Malmö som respekterar allas lika värde samt kommunens samverkansgrupp. Representationer från alla partier i kommunfullmäktige förutom SD var på plats. Här delar jag Lisa Rydje, kommunpolitiker, Fi Malmös anteckningar från mötet:

Många viktiga saker blev sagda men vi fick också höra samma gamla bortförklaringar som alltid presenteras när politikers ovilja att hjälpa utsatta människor återigen blottas. Bland annat sa den ansvarige politikern för dessa frågorna Carina Nilsson (S), kommunalråd för socialtjänst, vård och omsorg, att hon “vädjar till EU-migranterna att flytta från Pildammsparken” utan att kunna svara på var de skulle ta vägen istället. Samma politiker sa även att de håller på att utreda huruvida en sovlösning för de socialt utsatta EU-medborgarna skulle vara möjligt för nästa vinter. Nästa vinter. Att vi inte har råd att vänta så länge blev uppenbart bara några timmar efter förmiddagens möte när en man som ställt sig upp på mötet och pratat blev påhoppad av fyra maskerade män som väntade på honom vid hans lägerplats. Mannen blev misshandlad, knivskuren, rånad och hotad till döden och syftet med deras attack tycks vara att tysta EU-migranterna och skrämma dem från att kräva sina rättigheter. Det är nämligen så att deras överlevnad inte enbart handlar om att kunna utstå kylan, det handlar mer om det hat och hot som dessa människor behöver ta emot – året om. Då hjälper inga sovplatser nästa vinter. Det handlar om hur otroligt utsatt man är om man tvingas sova utomhus där risken för trakasserande polis, anlagda bränder eller överfall likt det som hände igår ständigt är närvarande. Att klara kylan är en sak, men att klara kylan i ett samhälle där en blir spottad på, förnedrad, trakasserad av polis, lämnad ute i kylan och den ansvarige politikerns svar är en vädjan att de bara helt enkelt ska flytta på sig, är något helt annat.

Carina Nilsson nämner flera gånger att det finns gott om Malmöbor som vill hjälpa till och att de ska stötta ideella organisationer. Återigen, som vid soppkök Malmö, lägger man över ansvaret på enskilda individers välvilja och förväntar sig att dessa personer ska göra det jobb som egentligen är politikernas ansvar. Att släcka små bränder är inte vad dessa människor behöver utan istället en långsiktig plan på hur de utsatta personerna i fortsättningen inte bara ska kunna existera i detta landet utan även leva. De socialt utsatta EU-medborgarnas  mänskliga rättigheter kränks ständigt och jag undrar om vi någonsin kommer kunna erbjuda dessa människor den grundläggande levnadsstandard som vi är skyldiga till så länge det sitter personer med permanenta skygglappar vid makten. Personer som väljer att tolka lagen på ett sätt som gör att de, enligt sig själv, står helt utan ansvar. Skämmes ta mig fan.

Jag avslutar med det som mannen som blev överfallen valde att säga när han ställde sig upp inför alla på mötet igår och jag hoppas att det är hans ord ni hör när vi beslutar om att ännu en gång kränka dessa människornas mänskliga rättigheter:

“Vi kom hit för att det inte fanns något alternativ. Det gick inte att försörja sig där hemma. I Rumänien får vi 500kr i månaden per familj. Vi reste till utlandet för att få jobb, vi reste inte hit för att tigga. Jag hoppas på att ni kan stödja oss så att vi inte behöver bo utomhus mer. Vi vill inte att det svenska folket ska tro att vi är sopor. Jag spelar dragspel, jag har inget val, jag har fem barn att försörja. Titta på min hand, alla fingrar är olika – så är också människor. Snälla hjälp oss så vi inte behöver bo på gatan längre.”

CITAT FRÅN MÖTET av Lisa Rydje

Mannen: Vi kom hit för att det inte fanns något alternativ. Det gick inte att försörja sig där hemma. I Rumänien får vi 500kr i månaden per familj. Vi reste till utlandet för att få jobb, vi reste inte för att tigga. Jag hoppas på att ni kan stödja oss så att vi inte behöver bo utomhus mer. Vi vill inte att det svenska folket ska tro att vi är sopor. Om vi får hjälp med jobb så kommer ni inte behöva se några romsta tiggare i Malmö. Jag spelar dragspel, jag har inget val, jag har fem barn att försörja. Titta på min hand, alla fingrar är olika. Så är också männniskor. Snälla hjälp oss så vi inte behöver bo på gatan längre.

Karina Nilsson: Inget parti i KS har presenterat en helhetslösning. Vi har olika uppfattningar om vad vi vill göra. Vi följer socialtjänstlagen så som vi blivit tillsagda att göra. Vi har försökt att hitta lösningar. Det finns en stor vilja bland Malmöborna att hjälpa till men våra Malmöbor är upprörda. Man har aldrig tidigare tillåtits bo i parken. Vi försöker komma fram till ett beslut. Det kommer en handlingsplan där vi presenterar några åtgärder även om det inte är en helhetslösning. Vi har bland annat gett stöd till Cross Roads. Vi har också tillsatt en tjänst, en samordnare, vi kommer planera för att ha ett 40-tal platser att sova på på vintern. Förutom detta så ger socialtjänstlagen rätt att söka nödstöd till grupper men inte till den enskilda individen. Därför ger vi stöd till ideella organisationer. Det är inte meningen att man ska vara beroende av sådana organisationer men är det gäller Eu-medborgare är rättigheterna begränsade och därför måste vi gå genom frivilligorganisationer.

Fråga till Karina Nilsson: Innan jag kom hit läste jag en rubrik i SydSvenskan: “polis kan sättas in mot läger i Pildammsparken” där står också att “genom samtal har politikerna försökt få EU-medborgarna att flytta, men detta har inte gått”. Så min fråga till alla EU-medborgare som är närvarande här idag: Har det någongång hänt att politiker eller tjänstemän från Malmöstad kommit och pratat med er om att ni måste flytta?

Samtliga Eu-medborgare instämmer i att det aldrig hänt.

En man säger: det sattes upp en lapp angående soporna. Ibland kommer det poliser mitt i natten som river av våra presenningar och säger att vi måste lämna området inom fyra timmar. Det har hänt några gånger under vintern. Vi är rädda hela tiden. Den enda erfarenhet vi har av polisen är när de kommit för att trakassera oss.

 

Karina Svensson svarar att hon vädjar till EU-migranterna att inte bo i pildammsparken varpå allas fråga är – var ska de ta vägen istället? Detta kan givetvis inte Karina svara på.

 

___________________

 

Stoppa avhysningen vid Sorgefri!

Jag hoppas så här in i det sista att Malmös ansvariga politiker och tjänstepersoner tar sitt ansvar och stoppar den människorättsvidriga avhysningen vid boplatsen på Sorgenfri tills dess att värdiga alternativ erbjuds. Och att värdiga alternativ tas fram.

Jag välkomnar även det initiativ som tagits till att starta upp Nätverket för romska rättigheter, som sätter svenska kommuners agerande mot Sveriges långa historia av institutionaliserad rasism riktad mot romer. Dessutom vill jag påpeka att det är fullständigt oacceptablet av ansvariga tjänstepersoner att försvara sitt agerande som icke-rasistiskt. Som intersektionell feminist råder det ingen tvekan om att berörd grupp gett sin tolkning och att majoritets samhället får respektera denna.

I dessa tider är det viktigare än någonsin att vi tar ansvar för att värna om att allas lika värde och att den politik vi för släcker den rasistiska eld som just nu sprider sig i vårt land, istället för att bre på den. Jag får mejl med frågor där människor som uttrycker sig om  medmänniskor som sopor och livet på boplatsen som ju saknar både avfallshantering, ström, värme, vatten och avlopp som svineri. Människor som inte ens hymlar med sitt hat utan undrar om jag anser att ”lagbrott så också tillåtet för dem som hatar dem?”

Andra säger och skriver att om jag nu bryr mig så mycket så kan jag ju ta hem de romska EU-medborgarna att bo med mig.  Det som missas är att vi lever i en välfärdsstat som bör vila på solidaritetens grunder. Där avsikten är att samhället ska gå in och axla sitt ansvar snarare än att lägga den på enskilda individer. Den senare en hållning som dessvärre våra politiker idag satt i system.

Malmös ledande politiker har brustit på så många plan. Och det är lätt att avsäga sig ansvar för situationen genom att hävda att man bara följer lagen. De bristande politiska insatserna har lett till att spä på och normalisera rasismen, där fattiga romska EU-medborgare hålls personligt ansvariga för de konsekvenser Malmös ledande politikers bristande handlingar fått. Människor anklagas för svineri för att Malmö ej tillgodosett de behov som uppstått i samband med att romska EU-medborgare flytt undan diskriminering, svält och fattigdom i sina hemländer och tagit sig i hit i hopp om möjligheten till ett bättre liv.

De direktiv som kommunerna har fått, tar sin ansats i en rasistisk föreställning om att dessa människor saknar egentliga kompetenser för att vara en tillgång på svensk arbetsmarknad och således är här primärt för att tigga. Vilket strider mot allt som de som tagit sig hit själva uppger! Men genom att hävda att de är här för att tigga har man bekvämt nog stängt dem ute från såväl svensk välfärd som svensk arbetsmarknad!

Faktum är att många tagit sig norrut då den ekonomiska krisen i Sydeuropa ej längre skapade jobbmöjligheter. Många har genom sina arbeten i Sydeuropa lärt sig både italienska och spanska. I samarbete med en annan aktivist har vi lyckats hjälpa runt hundra romska EU-medborgare att skrivas in på Arbetsförmedlingen i Malmö. I samband med har de presentera en kortare CV samt en lista över vilka arbeten de avser att söka. Genom detta kan vi konstatera att det rör sig om människor med kompetens inom olika hantverksyrken och med jordbrukskunskaper.

Redan i våras la Feministiskt initiativ en motion i Malmö Kommunfullmäktige med flera att-satser för att pådriva diskrimineringsfri myndighetsutövning och för att stödja romska EU-medborgare i sin ambition om att komma in på svensk arbetsmarknad. Vi motionerade för att Malmö stad i sina insatser mot hemlöshet ska inkludera socialt utsatta EU-medborgares hemlöshet och för att Malmö stad ska utöka uppsökarverksamhet för att säkerställa att utsatta EU-medborgare får möjlighet att ta del av de insatser som redan idag finns till deras förfogande. Bland annat genom information om hur en skriver in sig i Arbetsförmedlingen. Vi motionerade även för att Malmö i sin handlingsplan för utsatta EU-medborgare ska upprätta sovplatser efter det faktiska behovet som finns.

Vi valde att lägga en motion utifrån den strategiska utvecklingsplan som tagits fram för arbetet mot diskriminering i Malmö. Trots att vi i första hand konsekvent driver frågan som en fråga om att beakta konventionen för de mänskliga rättigheterna. Men då Malmö stad antagit handlingsplanen mot diskriminering, utgick vi från att Malmös kommunfullmäktige var villiga och beredda att ta fullt ansvar för alla som vistas i vår stad.

Inledningsorden i denna antidiskrimineringsplan vittnar nämligen om ambitioner att Malmö ska vara ”en öppen och inkluderande stad där lika rättigheter och möjligheter för alla människor är den rådande normen”. Vidare står det att Malmö stad är en kommun där likvärdig verksamhet, service och bemötande, liksom likvärdig myndighetsutövning kan garanteras för alla. Detta innebär att stadens resurser styrs så att lika rättigheter och möjligheter för alla uppnås”.

Genom denna handlingsplan har Malmö stad åtagit sig skyldigheten att säkerställa att de mänskliga rättigheterna följs bland annat genom att ”avstå från handlande, beslut och regler som inskränker eller kränker dessa rättigheter” och ”se till att det finns samhällssystem som förverkligar rättigheterna”. Idag riskerar dessa ambitioner vara vackra ord som ständigt eftersträvas men aldrig kommer att uppnås då det finns diskrepans mellan ord och handling.

Faktum är att vi i dag har hundratals EU-medborgare som inte behandlas likvärdigt av Malmö stad. Detta har nu lett till att en mängd människorättsorganisationer så som UNICEF, Amnesty, FN, Civil rights defenders och Centrum för Sociala Rättigheter nu kritiserar svenska kommuners hållning och särskilt då Malmöpolitikers beslut om avhysning. Bland annat har FN:s särskilda rapportör i minoritetsfrågor lyft konsekvenserna med beslutet om avhysning i Malmö, vilket Civilrightsdefenders och Amnesty också gör. I synnerhet problematiserar de att avhysningen sker utan att alternativa boenden erbjuds.

”Ett genomförande av beslutet skulle innebära en irreversibel skada eftersom de boendes besittning på platsen bryts och deras hem tas ifrån dem. Europadomstolen har i flera fall bedömt liknande avhysningar utgöra brott mot Europakonventionen. I rättsfallet Connors v. UK fann Europadomstolen att en avhysning av romer från en flyttbar boplats inneburit ett allvarligt ingripande mot en familjs rätt till privat- och familjeliv enligt art. 8 Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR). Den europeiska sociala stadgan som Sverige förbundit sig till att följa är tillämpligt även på andra grupper, bland annat romer och resandefolk, avseende de rättigheter som är kopplade till liv och värdighet. Där ingår att ingen kan bli vräkt, inte ens från en illegalt ockuperade plats, utan att värdigheten hos de berörda personerna respekteras och utan att alternativa bostäder görs tillgängliga”, skriver jurister från Centrum för sociala rättigheter i SVT Opinion 31/10 2015.

Sverige har ratificerat de flesta människorättsdokument som utarbetats inom ramen för FN och Europarådet. Där ibland konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna (ESK) som dessutom är juridiskt bindande. Där förtydligas bland annat rätten till mat, hälsa, bostad, utbildning och försörjning genom eget arbete tillförsäkras varje enskild individ som befinner sig inom en konventionsstats territorium. I den åtar sig konventionsstaterna att: ”garantera att rättigheterna i denna konvention utövas utan diskriminering av något slag på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationell eller social härkomst, egendom, börd eller ställning i övrigt”.

Dokumentens juridiska status innebär att dessa internationella överenskommelser anger vilka skyldigheter den svenska staten har gentemot enskilda individer, oavsett medborgarskap. Ytterst vilar dessa skyldigheter på den svenska regeringen och riksdagen, men såväl statliga myndigheter som kommuner och landsting är förpliktigade att efterleva dem.

I samband med den internationella migrationsdagen den 18 december 2008 sa FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon kring irreguljära migranter; grundläggande mänskliga rättigheter är inte förhandlingsbara och behandlingen av migranter – både reguljära och irreguljära – måste alltid överensstämma med internationell standard”.

Jag hävdar bestämt att den hållning SKL och den nationella samordnaren försöker driva är rättsvidrig och strider mot en mängd konventioner. Som det ser ut idag får alltså hundratals personer sina grundläggande mänskliga rättigheter kränkta och vid myndighetsutövning görs en tolkning av lagar som är missgynnsam mot socialt utsatta EU-medborgare.

Demo mot avhysning utan anvisning 1/11 2015

Demo mot avhysning utan anvisning 1/11 2015

Den migrationspolitiska överenskommelsen – vems Sverige representerar regeringen, egentligen?

Igår nådde regeringen en överenskommelse i migrationsfrågan. Positivt är att alla kommuner har skyldighet att ta emot flyktingar. Väl är också att ensamkommande barn och barnfamiljer än så länge är skonade från kortsiktighetens förbannelse, med tanke på de tillfälliga uppehållstillstånden. Beslutet om tillfälliga uppehållstillstånd skickar i dessa tider helt fel signaler till befolkningen, för att inte gå in på de psykologiska effekterna det har på människor som tilldelas dessa eller de rent samhällsekonomiska.

Vi var många som hoppades på att Sverige skulle välja att visa vägen mot en hållbar migrations politik. Mitt i en humanitär katastrof, lämnar överenskommelsen mycket kvar att önska. I år toppar vi antalet människor som befinner sig på flykt runt om i världen – 60 miljoner människor, varav hälften är barn! Av dessa 30 miljoner barn på flykt räknar Sverige med att ta emot 33 000 av dem. Av 60 miljoner människor på flykt har vi hitintills i år haft 95 000 asylansökningar i Sverige.

Ställt mot detta kan en bland annat fråga sig varför regeringen valt att undvika diskussioner om införande av humanitära visum till Sverige? Ett beslut som skulle kunna tas på stående fot för att tillförsäkra framför allt barn och kvinnor på flykt personlig säkerhet i enlighet med konventionen för de mänskliga rättigheterna. Argument jag har stött på bland mina rödgröna politikerkollegor är att humanitära visum skulle kunna skapa stor oro på den politiska arenan. Detta då de som på senare tid slutat benämnas vid namn och allt oftare kommit att refereras till som ”de tjugo procenten”, det vill säga SD, skulle kräva omval.

Det är en väldigt skev logik som satt sig i sinnet på regeringen, som saknar egen majoritet. Argumenten borde vara lätta att slå hål på genom att förhålla sig till verkligheten, en verklighet som visar att vi har ett stort folkligt stöd för att ingen människa ska behöva drunkna i Medelhavet eller på annat sätt bli bragd om livet på sin väg mot säkerhet. En verklighet som visar att ”de tjugo procenten” de facto var de 13 procent vid senaste valet och att majoriteten av svenskarna röstade för en annan politisk problemformulering än att invandringen är roten till allt ont i vårt samhälle. När vår regering trots brett stöd i samhället låter bli att göra vad den vet borde göras, av rädsla för att förlora makten, är detta ett tecken på att något står väldigt fel till.

I Europa håller demokratin på att gå bakåt, vilket innebär att de mänskliga rättigheterna också är hotade. Detta yttrar sig till exempel när Spanien inskränkte yttrande- och demonstrationsfriheten eller när Ungern tar till våld för att ”skydda” sina gränser mot asylsökande människor. Men också när EU med uppenbara samarbetssvårigheter enas om att göra gemensamt slag i saken för att trappa upp jakten på människor som blivit nekade asyl, för att utvisa dem innan de går under jord. En ambition som går igen i den nationella plan, vi igår antog.

I en tid då flera europeiska regeringar med tydlig fascistisk ideologi ingår i den Europeiska unionen och Sverige har ett parti med rötter i nazismen, som det tredje största i riksdagen – behöver vi stå emot dem istället för att möta dem, mer än halvvägs. Att det finns fascistiska och neonazistiska strömningar i dagens Europa är problematiskt. Men vad värre är, är det faktum att dessa strömningar tillåts ha så stort inflytande över den politik som förs, så väl i EU som i Sverige.

SD:s framgångar i valet har gett högerextremister och rasister i allmänhet luft under vingarna. Men det verkliga problemet uppstår när vår rödgröna regering initierar och förhandlar om tillfälliga uppehållstillstånd med de signaler som detta skickar istället för att förhandla om humanitära visum för folk i behov av skydd – med medföljande symbolvärde.

Regeringens hållning ger SD mer inflytande än vad som är rimligt! Trots allt är vi 87 procent som röstade för demokrati och allas lika värde! Det är med stor sorg jag konstaterar att regeringen väljer politiska åtgärder för att blidka rasisterna och nationalisterna istället för att stävja rasismen.

Jag undrar om regeringen ens är varse om konsekvenserna av det egna agerandet? Det finns tydliga samband mellan den styrande maktens politiska diskurs i fråga om migration, medias gestaltning av skeenden och högerextremistiska attentat och hatbrott. Vad göder högerextremism? 

Jag kan heller inte låta bli att undra om regeringens överenskommelse egentligen har stöd hos majoriteten av befolkningen? Jag vill hävda att den inte är förankrad hos majoriteten av svenska folket.

DN publicerade (27/9) en undersökning om svenskars attityd kring invandring. Undersökningen är en jämförelse av samma undersökning som Ipsos på uppdrag av DN, genomförde i februari i år. Den ger stöd åt tesen att vi idag är fler som vill se en positiv förändringar i nuvarande migrations politik. Den visar nämligen att 50 procent av Alliansens sympatisörer vill ta emot fler flyktingar, jämfört med tidigare 18 procent och bland de rödgröna har stödet ökat från 34 till 60 procent. Ipsos analytiker Nicklas Källebring säger i DN att det är ovanligt med så kraftiga opinionsförändringar. Samma undersökning konstaterar även att svenskar idag är mer oroade över den växande främlingsfientligheten än över ökad invandring!

Som ett anti-rasistiskt parti med mänskliga rättigheter högst på den politiska agendan gick Feministiskt initiativ till val på en progressiv politik som sätter mänskliga rättigheter och mänsklig säkerhet först. Vi gick till val på säkra vägar in i Europa, på att verka för humanitära visum då vi vet att barn och kvinnor drabbas hårdast vid konflikter samtidigt som de är extremt sårbara på flyende fot. Vi vill också införa sanktioner för medlemsstater som kränker mänskliga rättigheter. Feministiskt initiativ har sedan länge visat att Sverige behöver kliva upp och ta ansvar för att mänskliga rättigheter och mänsklig säkerhet. Bland annat genom en generösare migrations politik.  Idag kan vi konstatera att fler i Sverige kommit till samma slutsats. Frågan som uppstår är – vems Sverige representerar regeringen, egentligen?

Stoppa avhysningarna vid Sorgenfri tills dess att vi kan anvisa de boende till bättre alternativ!

Det är ofattbart hur historien tillåts att upprepa sig! Hur vi som står upp för mänskliga rättigheter måste kämpa i ett land som säger sig följa dem och åtagit sig att säkerställa att de efterlevs! Jag delar Rosa Taikon-klippet för att hon gör referenser som ligger 50 år bak i tiden men som är lika aktuella idag! (Länken finns längst ner på sidan). Människor hotas med avvisning och att skickas tillbaka till misär, nöd och diskriminering!

I andra fall osäkra sovplatser, exponerade för personer som utsätter dem för rasistiska hatbrott. Problemformuleringen kring boplatsen vid Sorgenfri är ovärdig en välfärdsstat – än mindre är lösningarna som politiskt lagts fram dvs INGA! Den misär som råder på boplatsen, inget rinnande vatten, ingen toalett etc har Malmö Stad aldrig haft intentionen att åtgärda. Och då menar jag inte att dra dit vatten och el och sätta in bajamajor. Jag menar att se sig om efter ALTERNATIVA boenden. Inga sådana diskussioner har överhuvudtaget förts! Och har de ventilerats har de avfärdats lika kvickt! Inte ens NU när polisen i värsta fasciststats stilen vill in och avhysa människor.

Anvisa för helvetet MÄNNISKOR till säkra sovplatser och avhjälp den värsta misären mitt i bland oss!! Problemet är att VI envist bitit oss fast vid den förlegade idéen om nationalstaten – en idé som leder till att människor exkluderas från universella rättigheter! Leder till bristfälliga politiska beslut som lämnar nödställda åt sitt öde, i Sverige 2015!! Beslut tagna av partier som själva tror att deras politik tar avstamp i mänskliga rättigheter. Hade en diskussion med ett kommunalråd i Malmö (S) som blev arg på mig och sa att jag skulle sluta prata som om att Fi var de enda som tar hänsyn till mänskliga rättigheter – hen hävdade att all S politik gör det samma!

Njae sa jag, om detta var fallet hade vi haft en hel annan verklighet att förhålla oss till, det hade t ex funnits bostäder som motsvarar behovet, omgivningen och stadsplaneringen hade varit tillgänglighetsanpassad, utsatta EU-medborgare hade haft tak över huvudet och en säker sovplats, det hade varit självklart att deras barn gick i svensk skola och framför allt INGA politiska beslut skulle kunna leda till att människor blir diskriminerade, vilket är långt i från den verklighet vi har idag.

Feministiskt initiativ verkar för att Malmö Stad kliver upp och tar ansvar: ANVISA till campingar för de som har egna husvagnar/bilar och trygga sovplatser inomhus för dem som idag bor i tält. 40 sovplatser är en skam! Vi kommer ej att få bort situationen bara för att vi inte bemöter den med handfasta politiska lösningar – vilket boplatsen i Sorgenfri är ett exempel på.

Och Sverige måste komma ihåg att vi genom att låta bli att erbjuda människor en minimistandard – en trygg sovplats och tillgång till rinnande vatten t ex, kränker de mänskliga rättigheterna.
Att vi nekar fattiga, romska EU-medborgare en miniminivå visar att vi är exakt lika diskriminerande som regeringarna i de länder de kommer i från!

Stoppa avhysningarna vid Sorgenfri tills dess att vi kan anvisa de boende till bättre alternativ!

VIDEOLÄNK:

Rosa Taikon