Category Archives: Okategoriserade

Antifascism är alltid självförsvar!

Vreden och sorgen efter attacken i Limhamn är stor. Vi i Malmö var snabba att mobilisera välbesökta demonstrationer, den första redan dagen efter händelsen.

Vi kommer att fortsätta göra våra röster hörda om vad som hände i Limhamn. Händelser som är ovärdiga en demokrati. Yttrandefrihet är en frihet under ansvar. För de krafter som vill motverka allas lika värde och sprida hatpropaganda är det samhällets skyldighet att stå upp för och försvar de som hatet och föraktet riktas mot. Polisen måste ta hänsyn till lagen om mot hets mot folkgrupp och neka nazister demonstrationsrätt. Därför samlas vi på fredag (29/8) utanför polishuset för att än en gång framföra våra krav.

Vi i Feministiskt initiativ tar avstånd från all form av våld och vi är kritiska till Malmöpolisens agerande under demonstrationen i lördags. Det har knappt hunnit gå ett halvår sen feminister och antirasister i Malmö blev knivhuggna och svårt skadade av nazister från Svenskarnas Parti, på internationella kvinnodagen. En händelse som mobiliserade över 10 000 människor i Malmö att stå upp mot fascism och rasism – över 10 000 människor samlades för att värna om allas lika värde. Därför är det ofattbart att polisen knappt ett halvår senare beviljade Svenskarnas Parti att manifestera sitt hat offentligt på Malmös gator.

Vi ska ha helt klart för oss att All frihet innebär ansvar. Detta gäller även yttrande- och mötesfriheten. Vi förväntas som medborgare att axla detta ansvar genom att i handling och ord respekterar allas lika värda.

Därför har vi i Sverige en lag som ska upprätthålla respekten för allas lika värde – när enskilda individer eller grupper har svårt att förvalta denna frihet och offentligt avser sprida uttalanden som hotar eller uttrycker missaktning för en eller flera utpekade folkgrupper. Den heter lagen om hets mot folkgrupp och är ett hatbrott. Den utgör undantaget från den enskildes rätt att demonstrera enligt regeringsformen. Tyvärr har lagen i praktiken helt förlorat sitt syfte eftersom polisen ändå väljer att ge utrymme åt nazistisk propaganda.

När människor har svårt att förvalta denna frihet – har polisen ett synnerligt stort ansvar att förvalta och utöva den makt de har med respekt för allas lika värde. I regeringsformen står det att: All offentlig makt ska utövas utifrån respekt för allas lika värde. En gång till: All OFFENTLIG makt ska utövas med respekt för ALLAS lika värde. Därför anser vi att det är rimligt att kräva av polisen att avslå mötestillstånd för enskilda eller grupper som uttrycker hat och förakt för en eller flera utpekade folkgrupper

Att bevilja dessa grupper mötestillstånd är en del av den normalisering av rasism, nazism och fascism som vi har sett under en längre tid, inte bara i Sverige utan i hela Europa.

Nazismen och rasismen vinner mark och de som betalar priset är VI som är föremål för deras hat och VI som demonstrerar emot. Vi kan inte bara se på när nazismen blir rumsren samtidigt som kampen för människovärdet bemöts som om den vore brottslig.

Lördagens händelser är TYVÄRR inget isolerat fenomen. I våras såg jag ett youtubeklipp där Malmöpolisen gav sig på en pojke i fjortonårsåldern i Kirseberg, Malmö, under en SD- manifestation den 14 maj. Enligt ett vittne som valde att polisanmäla händelsen ska polisen sagt: ”Han ska vara glad att han kom undan”. Bara några veckor senare gav sig Malmöpolisen åter på och använde övervåld mot en minderårig fredlig demonstrant under en SD- manifestation i Malmö. Strax efter händelsen träffade jag 16-åringen som blivit utsatt för polisens våld. Han hade sår på ansikte och kropp som vittnade om det polisvåld han utsatts för.

Feministiskt initiativ anser att vi behöver ett rättsväsende som står upp för alla människors lika värde. Lagen om hets mot folkgrupp behöver skärpas men framför allt börja tillämpas!

När poliser begår eller misstänks för att ha begått brott i tjänsten -måste dessa utredas ordentligt. Feministiskt initiativ vill att det inrättas en helt fristående organisation för utredning av brott där poliser är misstänkta gärningsmän.

En myndighet med så mycket makt måste också kunna axla ansvaret det medför. En bra början är att utöva makt med respekt för ALLAS lika värde. Bland annat genom att avslå mötestillstånd till de krafter som vill sprida hatisk och människofientlig propaganda.

Jag är otroligt tacksam över att så många människor axlar sitt ansvar och förvaltar sina fri- och rättigheter så väl. Att bryta tystnaden och stå upp för allas lika värde är vår plikt i en tid där rasism och fascism breder ut sig – Antifascism är alltid självförsvar!

 

 

 

 

Välfärd – alla har rätt att få färdas väl genom hela livet

Johan Norberg skrev i gårdagens Metro (21/8) att svartmålningen av konsekvenserna av Alliansens penningpolitik gått för långt. Har den det Johan? I går satt jag i panelen på en partidebatt som organisationen RFHL – Rättigheter, Frigörelse, Hälsa, Likabehandling arrangerade. Syftet med debatten var att dels lyfta den sociala diskrimineringen dels att lyfta frågan hur det kan komma sig att vi ser ett ökat utanförskap, trots att Sverige generellt sett får det bättre ekonomiskt.

Epidemiologerna Wilkinson och Pickett tog vara på samma frågeställning när de utforskade hur det kunde komma sig att människor mådde allt sämre både fysiskt och psykiskt, trots att vi i väst haft en stadig materiell tillväxt. Slutsatserna presenterade de i boken ”Jämlikhetsanden”. Deras forskning pekar på att materiellt välstånd inte direkt leder till ett välmående samhälle. Snarare handlar det om hur detta välstånd distribueras i samhället. Desto mindre skillnader mellan de fattigaste och de rikaste är, det vill säga ju mer jämlik fördelningen är, desto mer välmående blir samhället i stort.

Deras tes kan tydligt ses i dagens Sverige. Regeringens jobbskatteavdrag kostar runt 70 miljarder om året och har lett till att vissa grupper har fått en ökning av den disponibla inkomsten. Den rikaste tiondelen har fått mycket mer än oss andra. Samtidigt har vissa grupper fått det betydligt sämre. Enligt SCB har sjuka, arbetslösa och förtidspensionärer fått det sämre ekonomiskt i dag än 2006. En OECD-rapport från 2013 slår även larm om att andelen fattiga i Sverige mer än fördubblats mellan 1995 – 2010.

Antalet som beviljas sjukersättning fortsätter enligt Försäkringskassan att stiga. Förra året nybeviljades 12 000 personer sjukersättning – en ökning med 50 procent jämfört med 2011. Sjukpenningersättningen ökar stadigt sedan 2010 och 2013 kostade sjukpenningen 2,6 miljarder kronor mer än 2012. Försäkringskassan räknar dessutom med en kraftig ökning av sjukpenningkostnaderna 2014 till 2018.

Psykiska sjukdomar dominerar – förra året utgjorde dessa diagnoser 43 procent av de nybeviljade sjukersättningarna för kvinnor och 39 procent för män. Dessutom ökar gapet mellan kvinnor och män i sjukskrivningsstatistiken.

Det är främst arbetsmiljöfaktorer som leder till sjukskrivingar. Men den vardagliga kampen för att få livspusslet att gå ihop, spär även den på stressen. Att verka för en arbetstidsförkortning med bibehållen lön ser Fi som ett steg mot att frigöra mer tid för återhämtning och njutveckling. Dessutom behövs det en satsning på åtgärder som förbättrar arbetsmiljön främst inom kvinnodominerade arbetsområden, för att få ner sjukskrivningarna. Vi vill inrätta en handlingsplan för att säkerställa att arbetsmiljölagen tillämpas i syfte att förebygga och undvika depressioner och självmord i arbetslivet. Det ska även vara möjligt att lämna ett arbete som får en att må dåligt – därför verkar vi för slopandet av de 45 karensdagarna för a-kasseersättning vid uppsägning på egen begäran.

Gårdagens partidebatt berörde även temat hemlöshet och hemlösa var inbjudna att dela med sig av sina livserfarenheter för oss politiker.

Malmö Stad redovisade i sin hemlöshetsstatistik för 2013 att ökningen av antalet hemlösa i staden har sin förklaring i den så kallade strukturella hemlösheten. Skillnaden mellan social hemlöshet och strukturell hemlöshet är att den sociala beror på saker som missbruk eller psykiska problem medan den strukturella orsakas av bostadsbrist och ekonomiska problem. Var dag lägger Malmö stad en halv miljon kronor på att råda bot på den akuta hemlösheten, men inga politiska incitament har tagits från regeringen för att stimulera byggandet av nya hyresrätter trots att rätten till bostad är en grundläggande mänsklig rättighet. Vi har de senaste åren fått se nedskärningar inom vården där bland annat psykiatrin i Malmö senast i januari stängde ner avdelning 85, en sluten vårdavdelning med 18 vårdplatser även endometriosteamet på kvinnokliniken i Malmö tvingades lägga ner – trots att ca 30 000 kvinnor i Skåne är drabbade av denna sjukdom.

Så nej Norberg, det är föga en svartmålning, det är illa. Det sociala utanförskapet kostar  enbart Malmö Stad 6,5 miljarder om året, enligt Skandia – det personliga lidandet kan vi dock aldrig sätta en prislapp på. Konsekvenserna av Alliansens politik märks inom vården, skolan, arbetsmarknaden, bostadsmarknaden. Det finns nog inte en samhällssektor som förskonats.

Ställt mot detta är det föga överraskande att en SIFO-undersökning från maj i år visar att hela 70 procent av Sveriges befolkning kan tänka sig att betala mer i skatt. Ytterligare en SIFO-undersökning, från 2013, visade att 58 procent ansåg att det var mycket dåligt eller ganska dåligt att införa ett femte jobbskatteavdrag. Det tyder på att fler svenskar inser vinsterna med höjda skatter och en tydlig omfördelningspolitik, för att göra livet bättre för de som drabbats hårdast av Alliansens ekonomiska politik.

Vi i Feministiskt initiativ menar att det är dags att ändra färdriktning. Därför vill vi införa en helhetssyn och en konsekvensanalys i den politiska agendan när vi planerar ekonomin och våra statsfinanser – där hållbarhet utifrån ett mänskligt perspektiv är ett begrepp att ta med i beräkningen. Det är möjligt att öka det mänskliga välbefinnandet i samhället. Med rätt politiska prioriteringar kan det sociala utanförskapet åtgärdas. Att göra om och göra rätt, kanske inledningsvis innebär ökade kostnader. Men i det långa, hållbara loppet är vinsterna fler. Såväl ur ett mänskligt perspektiv som ur ett samhällsekonomiskt. Välfärden måste bli ett verktyg att skapa ett jämlikt och solidariskt samhälle med, där alla får färdas väl – genom hela livet.

Slarv – Jerlerup?

Torbjörn Jerlerup kritiserade med rätta några länkar som jag slarvigt delat på Facebook. Jag svarade honom, och nu har han svarat mig. Hans första text var viktigt, hans andra är förvirrad.

Han lägger ord i min mun, ger falska citat samt säger att jag står för länkar och åsikter som jag uttryckligen tagit avstånd från. Om Jerlerup läst mitt svar väldigt slarvigt eller om han hittar på lögner om mig, vet jag inte.

Här går jag igenom hans 8 nya anklagelser där endast punkt 6 är relevant kritik: Jerlerups ingress: ”Vanlig jude”. Återkommande påstår Jerlerup att jag hänvisar till ”en vanlig judes” åsikter. Det har jag aldrig gjort.

1.Jerlerup tycker mitt arbete för fred saknar trovärdighet för att jag inte kritiserar Hamas i min text om antisemitism. Jag kritiserar gärna Hamas när det är relevant men det var inte det min text handlade om.

2. Jerlerup påstår att jag som kallar mig ”antinationalist” vägrar erkänna staten Israel, men insinuerar att jag däremot vill erkänna staten Palestina. Det är absurda anklagelser och han vet uppenbarligen inte vad ordet antinationalist betyder. Jag tror på rätten att röra sig över gränser och att mänskliga rättigheter inte ska bero på vad som står i ditt pass. Nationalism är en ideologi som jag är emot, men jag erkänner givetvis staters existens, såväl Israel, Palestina och Sverige.

3. Jerlerup skriver att jag ”insinuerar om att det är Israels ’fel’ att hatbrott ökar”. Det gör jag inte! Det är alltid förövarens fel när det begås hatbrott – jag har aldrig och skulle aldrig påstå något annat. Men det är ett faktum att det finns de som utnyttjar Israels krig i antisemitisk propaganda, de som buntar ihop judar och staten israel och beskyller alla judar för kriget. Därför är det viktigt att lyfta upp och synliggöra många olika judars syn på konflikten.

4. Jerlerup insinuerar igen att jag är emot en judisk stat och att jag påstår att ”sionism är lika med att vara för bosättningar och att vara för fler militärer”. Det är lögn. Jag skriver att tvärtom att det är Israels toppolitiker anammat en politik för bosättningar och militarism, men att det är något helt annat än sionism. Antigen läser inte Jerlerup det jag skriver eller så hittar han på.

5. Jerlerup fortsätter anklaga mig för att försvara en bild på en mor och dotter som går på en strand med ett antisemtiskt budskap. Nej, jag har tydligt skrivit att jag tar avstånd från bilden och att jag inte står för den.

6. Jag är okunnig kring högerextrema konspirationsteorier. När jag skriver om militärindustrins pengaintressen och att världsordningen förändrades vid världskriget så visste jag inte om att det existerar en konspirationsteori som kallas just ”Den nya världsordningen” eller rasistiska föreställningar om ZOG. Nu har jag läst på om dessa konspirationsteorier. Jag förstår att ”en ny världsordning” är ett begrepp som kidnappats av rasister, för mig var det bara ord. Jag har, som jag skrev i mitt förra inlägg, inte fel i sak när jag diskutera de ekonomiska intressen som omger militären. Däremot har jag ovetande uttryckt mig med ord som är olämpliga. Jag tackar alla som lärt mig mer om högerextrem propaganda.

7. Jerlerup menar att jag antyder att han svartmålar alla israel-kritik för antisemitism. Det har jag aldrig antytt.

8. Återigen: Jag delade en video om en förintelseöverlevare som jag lyssnade på, men visste inget om vem han var eller vem som lagt upp videon. Nu har jag informerats om detta och tog genast bort videon. I frustrationen kring Israels krig har jag delat 5 länkar om dagen. Nu har några av dessa blivit fel och jag har lärt mig att vara noggrannare med källkritiken. Men att Jerlerup gör en fråga om källkritik till en fråga om antisemitism är ovärdigt.

peace

Fragmenterad bild

Det går aldrig att bemöta ett förtryck med ett annat. I det pågående kriget mot Gaza finns det de som kritiserar Israel med antisemitiska argument. Nu har Torbjörn Jerlerup om än på omvägar, informerat mig om att material som jag delat haft tveksamma avsändare. Det rör sig om:

  • ett intressant youtube-klipp med en auschwitz-överlevare. Dock missade jag att den tillhörande texten likställde zionism med nazism.
  •  en video där en judisk man berättar om sin syn på judendom och staten Israel. En analys som jag inte håller med i, men som jag delade tillsammans med flera andra länkar där judar på olika vis tar ställning mot ockupationen.
  •  en bild med mor och barn på en strand som onyanserat adresserar det militärindustriella komplexet och varför vi lever i en värld där vapen är världens största handelsvara.”

Delningarna var inget annat än slarviga misstag och är nu borttagna.

Tyvärr blandar Jerlerup ihop dessa tveksamma delningar med en rad maktkritiska analyser av kriget mot Palestina. Han ger uttryck för bekymmersamma spekulationer då han blandar ihop dessa. Jerlerup skriver: ”Det hade kunnat vara vanlig konspirationsteori om inte det varit så många inlägg på hennes sida handlar om judar och Israel”.

Det stämmer att jag delat många länkar där judar aktivt tar avstånd från den statsterrorism (låt oss kalla det för vad det är) som Israel bedriver. Anledningen är att jag är medveten om att antisemitiska hatbrott ökar runt om i världen i samband med att Israel eskalerar våldet mot Gazaremsan. Senast kunde vi se det ta sig uttryck i kommentarsfältet på Stefan Löfvéns FB-sida – efter hans statusuppdatering kring Israel/Palestina där det svämmade över av hat och rasism mot judar.

Min intention har varit, inte bara för att jag själv är av judisk härkomst– att påtala att det är staten Israel som ska hållas ansvariga för sina övertramp, inte judarna. Att vi måste skilja på äpplen och päron.

Sionismen är en politisk inriktning som är nationalistisk och förespråkar att judar ska få ha en egen stat. Den är en bred rörelse där tyvärr den revisionistiska sionismen som bland annat förordar israelisk militär närvaro i hela Palestina, utökade israeliska bosättningar och muren är den som anammats av israeliska toppolitiker. Detta är givetvis en politisk strömning som ska och bör ifrågasättas. Judar å andra sidan är ett folk med gemensamt etniskt och religiöst ursprung, där ca 8 miljoner bor utanför Israel och runt 5 miljoner i Israel.

De slutsatser han drar genom att blanda ihop mina tveksamma delningar med mina maktanalyser – leder till att han kritiserar mig i mina påståenden om att ekonomiska intressen förvärrar denna typ av konflikter. Denna kritik faller platt. Vapen är världens främsta handelsvara och handeln har ökat konstant det senaste decenniet. Sverige är en av världens största vapenexportörer med Saudiarabien som en av våra främsta köpare, motiverat med att bevara svenska jobb. Det går inte att förstå dagens dubbelmoral, krigshets och vapenskrammel utan att även diskutera vapenexporten och dess ekonomiska intressen.

Vidare kritiserar Jerlerup mig för att jag påpekar att västvärlden har ett historiskt och globalt unikt sätt att bemöta denna långdragna konflikt. Inte heller här är mina slutsatser konspiratoriska, de är ett erkänt faktum. Dr Yuval Noah Harari, framhåller t ex detta i DN där han bland annat beskriver konflikten som en anomali.

Jag är sedan lång tid tillbaka antinationalist. Så långt tillbaka att jag i mellanstadiet blev skickad till rektorn för att jag vägrade resa mig upp när nationalsången sjöngs. Idag har jag valt att representera ett parti som har samma antirasistiska och antinationalistiska hållning som jag. Jag är tacksam att Jerlerup uppmärksammar mig på mina misstag. Men jag oroas över de som svartmålar all kritik mot Israels krig som antisemitisk. För alla oss som ägnar våra liv åt att arbeta mot antisemitism och rasism är det viktigt att aldrig låta någon använda antisemitismen som ett slagträ för att försvara Israels brott mot folkrätten.

 

 

Fi

Feminism med barnets bästa i fokus

Helena Granström skriver i Sydsvenskan ”att vara lyhörd inför sitt barns behov ses som ett feministiskt misslyckande” och att ”det är dags att tänka om”. Granström, det är aldrig moderskapets premisser eller den trygga anknytningens centrala roll i skapandet av trygga individer som den feministiska rörelsen som jag representerar ifrågasätter eller vill underminerar. Fi vill att barn har rätt till och ska få ha en trygg anknytning till båda sina föräldrar. Denna rätt inbegriper även att ha nära tillgång till fler betydelsefulla vuxna under sin uppväxt.

Ur ett anknytningsperspektiv vet vi idag att barn med stor framgång kan knyta an till mer än en person, men att det finns en hierarki i anknytningen. Detta betyder inte att barnet känner sig otryggare med de andra anknytningspersonerna, bara att den favoriserat en lite mer. Heller är vi inte främmande för den biologiska process som är närvarande under amningens första tid. Bland annat innebär den en ökad produktion av hormonet Oxytocin, en anknytningshormon, som intressant nog bland annat bidrar till att hjälpa mamman att knyta an till sitt barn. Men även andra kan skapa en trygg anknytning med barnet genom att flaskmata barnet. Där hud mot hud kontakt visat sig gynna anknytningen och samspelet mellan barnet, föräldrarna eller annan betydelsefull vuxen. Genom att beröra barnet under matningen frisätts även Oxytocin. Det finns alltså möjligheter att utöka ett barns anknytningspersoner, något som berikar barnets tillvaro. Detta får mig att ifrågasätta Granströms argument om att ”barnets täta, och exklusiva, anknytning till sin mamma” är ”patriarkatets navel”, snarare vill jag påstå att det är den skeva och begränsande könsrollsuppdelningen som utgör den.

Jag känner heller inte igen mig i Granströms påstående om att barnperspektiv lyser med sin frånvaro i den feministiska debatten. Snarare tvärtom, Feministiskt initiativ har en hel del reformer som ämnar skapa bättre förutsättningar för vuxna att tillgodose barnets bästa och den inkluderar fler familjekonstellationer än den som idag ligger till grund för svensk familjepolitik.

Bland annat verkar vi för en generell arbetstidsförkortning för att ge föräldrar och barn möjlighet till mer tid tillsammans och en mindre stressad vardag. Vi anser även att resurser bör avsättas för att öka tillgången på gemensamma lösningar för hushållstjänster för att skapa en jämnare fördelning av det obetalda arbetet och mer tid över för barnen. Trots att dagens föräldraförsäkring är individuell och möjlig att dela, tas 83% av all föräldraledighet ut av mammorna. Detta beror på invanda mönster, förlegade attityder och myter, så som de Granström själv reproducerar i sin artikel om att mamman exklusivt, av naturen getts bättre förutsättningar att ta hand om barn. Fi vill att en individualiserad föräldraförsäkring ska införas så att barn får chans att knyta an till fler vuxna under sin uppväxt. Vi vill verka för ett samhälle som uppvärderar och möjliggör mångfald i levnadssätt, som bryter kärnfamiljens isolering och bjuder in fler vuxna att ta sig an barnen. Detta innebär bland annat att möjliggöra för fler än två personer att erkännas som vårdnadshavare för ett barn. Samtidigt som stora satsningar behöver göras inom förskola med mindre barngrupper och större personaltäthet. Granström, en trovärdig feministisk politik och ett välfärdssamhälle värt namnet fokuserar på barnen och deras bästa. Att utgå från barnets perspektiv istället för de vuxnas behov- öppnar för nya lösningar som sätter barnets bästa i centrum.

 

 

hallbarutveckling

Ingen modefluga

Skrev en replik på en synnerligen verklighetsfrånvänd debattartikel I Expressen, författad av Carolin Dahlman, som titulerar sig själv som liberal debattör. På grund av att min replik endast fick vara 1600 tecken var jag tvungen att korta ner den. Därför jag publicerar jag den här i sin helhet:

Med ett illa dolt förakt och svepande formuleringar som ”hipsterval”, ”ytterlighetspartier” och ”skrattyoga” lyckas Carolin Dahlman skriva, i princip, en hel text utan faktamässig underbyggnad. Detta gör det lite svårt att ta henne på allvar.

Tillskillnad från Carolin, menar jag att de flesta av oss inser det kritiska läge som inte bara Sverige utan hela världen faktiskt befinner sig i. Vi har ett överhängande klimathot som vi måste få bukt med. Likaså tvingas mänskliga rättigheter underordna sig ekonomiska intressen, istället för tvärt om. Lyckligtvis blir alltfler medvetna om att den politik som förs i dag är kortsiktig, förlegad och verklighetsfrånvänd, i relation till den verklighet och de utmaningar vi står inför.

Vi i Feministiskt initiativ anser att det krävs en ny syn på hållbarhet. En syn som måste inkludera såväl människor som ekonomi och ekologi. Ska vi prata om ekonomi och statsfinanser i dagens Sverige krävs det en helhetssyn och en konsekvensanalys, där hållbarhet blir ett begrepp att ta med i beräkningen.

För att ta ett exempel: regeringens jobbskatteavdrag kostar runt 70 miljarder om året,har lett till att vissa grupper har fått en ökning av den disponibla inkomsten, där den rikaste tiondelen har fått mycket mer än oss andra. Samtidigt har andra grupper fått det betydligt sämre. Enligt SCB har sjuka, arbetslösa och förtidspensionärer fått det sämre ekonomiskt i dag än 2006. En OECD-rapport från 2013 slår larm om att andelen fattiga i Sverige mer än fördubblats mellan 1995 – 2010. Idag finns det kunskap om konsekvenserna av den skeva omfördelningspolitik som förs. Något bland andra Bo Burström, professor i socialmedicin vid Karolinska Institutets, uppmärksammat. Han framhåller att utbildning, inkomst och arbetslöshet påverkar vår hälsa och därmed också hur länge vi lever. Att skillnaderna mellan rika och fattiga områden i Sverige är påtagliga. Det räcker att sätta sig och åka längs en av Stockholms tunnelbanelinjer för att se det. Tydligt.

 En SIFO-undersökning från maj i år visar att 70 procent av Sveriges befolkning kan tänka sig att betala mer i skatt för att göra livet bättre för de som drabbats hårdast av Alliansens ekonomiska politik. Därför menar jag att det är verklighetsfrånvänt att ifrågasätta hur Feministiskt initiativs förslag ska finansieras. En tydlig omfördelningspolitik är nödvändig och vi har råd att höja skatterna och införa miljöskatter för att skapa bättre förutsättningar. Miljön tjänar på det och människor tjänar på det, i det långa – hållbara loppet.

Vi som arbetar inom vård, omsorg och skola har alla upplevt konsekvenserna av oförmågan att fatta långsiktiga och hållbara beslut i offentlig verksamhet.

Vårdförbundet rapporterade att region Skåne år 2009, trots personalbrist, beordrade in övertid för 79 miljoner, motsvarande 188 nya heltidstjänster. Kostnaderna för sjukersättning på grund av utmattningssymtom oräknade.  New public management leder till kostsamma och kortsiktiga lösningar, den mest ogynnsamma av kombinationer om man vill ha en positiv och hållbar samhällsutveckling.

Idag är det arbetsgivarens marknad. Med en arbetslöshet på åtta procent kan arbetsgivare verka för en ”flexiblare arbetsmarknad”, det vill säga riva upp LAS och säga upp anställda, för att sedan anställa dem genom ett bemanningsföretag. De krafter som profiterar på prekariatet har fått ett alltför stort inflytande i samhället. Fi ska därför bland annat verka för vikariepooler där arbetsgivare tillsvidareanställer arbetskraft för att lösa verksamhetens personalbehov. I dag behövs det mer än någonsin en politik vågar ändra färdriktning och sätta andra värden än de ekonomiska högst på den politiska agendan.

Oavsett privilegier ser alltfler människor behovet av att rösta för att ändra färdriktning – för människans och för miljöns skull!

Det här är allvarliga frågor, Dahlman, som föga går att avfärda som en modefluga.

fimaj

Vågar inte vänstern ha in feministerna?

Vet ni vad? Jag är uppriktigt trött på vänsterdebattörers snack om att en röst på Fi är bortkastad. I P1 Morgon den 16/4 säger Daniel Suhonen uppskattande att Fi:s väljare är radikala, progressiva feminister och HBT-aktivister men att en röst på Fi ändå är ”en röst i toaletten”.

I år har vänstern inte råd att ägna sin tid på att förminska och driva kampanj mot Fi. Det är skarpt läge i Sverige och i Europa. Rasismen i Sverige breder ut sig och har gjorts rumsren. SD:s intåg i maktens rum har påverkat den allmänna debatten, som när SVT:s Agenda ställde frågan ”Hur mycket invandring tål Sverige?”.

I mitt arbete som familjebehandlare stötte jag ofta på dominanta individer som ville kontrollera och förminska sin partner för att slippa ta itu med sina egna problem. En teknik är att ständigt rikta strålkastarljuset mot den person de vill kontrollera eller förminska. På så sätt hamnar den som blir bländad och exponerad alltid i försvarsställning, upptagen med att visa sin duglighet. Medan den som håller i strålkastaren ostört kan fortsätta med sitt oönskade beteende. Dessutom hamnar allt utanför strålkastarljusets sken i mörker

Det är dags att rikta tillbaka strålkastarljuset: Varför väljer arbetarrörelsen att motarbeta Fi?

Fi utgör inget hot mot de rödgröna, de går framåt och Fi växer. Fler väljer att ställa sig bakom den antirasistiska och jämlikhetsdimension som Fi står för. Och att den behövs i riksdagen råder det väl inget tvivel om. FN:s rasdiskrimineringskommitté riktade så sent som 2013 återigen hård kritik mot Sverige. Vi kritiseras bland annat för bristande insatser när det gäller främlingsfientliga och rasistiska hatbrott och vi brister även i insatser mot diskriminering i bostads- och arbetsmarknaden. Detta är allvarlig kritik, särskilt som det är tredje gången som den återkommer. FN-förbundets chef Aleksander Gabelic säger i en intervju i SvD (23/9 2013) att ”rapporten är en viktig signal att vackra ord måste omsättas i handling, och något samlat måste göras åt den ökade diskrimineringen”.

Feministiskt initiativ är det parti som går till val på att ”gå från vackra ord” till handling när det gäller att bekämpa rasismen och diskrimineringen i Sverige. Vi går till val på en tydlig feministisk och antirasistisk politik. Därför vill vi bland annat att läroplanen ska uppdateras med antirasistiska mål. Vi vill att undervisning om rasismens historia i Sverige med dess kopplingar till europeisk kolonialism görs till en del av läroplanen på högstadie- och gymnasienivå. Vår politik adresserar även det behov vi har av en arbetsmarknad fri från diskriminering. Där vill vi verka för att arbetsgivaren ska vara skyldig att aktivt motverka diskriminering och införa sanktionsmöjligheter mot företag som ej gör så. Vi är för en solidarisk och human flyktingpolitik som inbegriper öppna gränserna och lagliga vägar in i Europa.

Vänsterns ”en bortkastad röst på Fi”-kampanj inleddes 2006, kördes i repris 2010 och dammas alltså av i år, igen. Men i år är det skarpt läge, därför måste strålkastarljuset riktas på de som fått lura i det mörker som uppstår runt om strålkastarljuset på Fi. Detta mörker där rasister mobiliserar sig och förökar sig på medan partiet som har potential att vitalisera svensk politik genom att införa en tydlig feministisk och antirasistisk dimension i maktens rum, motarbetas. Arbetarrörelsens förminskningskampanj av Fi får mig att undra om det är så att svenska vänstern hellre har rasister i riksdagen än feminister?

Och om detta inte är fallet varför agerar de som de gör?

Katerin Mendez

1 maj

Den feministiska våren i full blom

Idag sammanstrålade tusentals feminister runt om i Sverige och gjorde 1:a maj till en rosa dag!

Massiva rosa tåg genom Göteborgs- och Stockholms stad. De rosa fanorna svajade högt, solen sken och den feministiska kampen visade på både engagemang och vitalitet – en kraft att räkna med, om det var någon som tvivlade.

I Malmö bjöd vi på picknick och pratade politik under solen. Runt 600 personer slöt upp. Lek, allvar, poesi, politik och måleri  varvades. Linda Hiltmann, första namn på kommunlistan höll ett tal om kvinnors villkor i arbetsmarknaden, hur det behövs en ny syn på arbete och propsade för basinkomst i Malmö stad och Systerskapskörens skönsjungande stämmor ekade i parken.  Det fanns både ansiktsmålning och Fiffiga naglar att få.

Själv höll jag ett litet brandtal som jag även håller ikväll på reggaegruppen Partiets skivrelease för skivan ”Supervalåret” på Moriskan.

Här är den:

Denna hud bär drömmar och jag har verkligheten som fiende

en verklighet där få lever som de lär

demokrati, jämlikhet och solidaritet

en chimär

vackra ord som ständigt eftersträvas

Men Mellan ord och handling diskrepans

För att Makten som utövas är en allians

mellan GIRIG, INTOLERANT, MILITANT

Denna hud bär drömmar och jag har verkligheten som fiende

För i den möts jag av Overkligheten att mäns våld mot kvinnor skördat fler offer än alla väpnade konflikter tillsammans under 1900-talet.

Skeva prioriteringar av världens regeringar

som att 100 000 människor dagligen dör av svält

samtidigt som 1750 miljarder dollar slösades globalt på militär

men inga pengar finns till hälsovård, mat o rent vatten – misär

jag lever i ett land som är världens tredje största vapenexportör

med gränser så snäva att det är lättare för en kamel att ta sig genom nålsögat

Samtidigt som journalisten på tv frågar: Hur mycket invandring tål Sverige?

En man med verkligheten som fiende sa en gång: Samhället är människans verk och om något är fel kan vi ändra på det, Olof Palme hette han.

Denna hud bär drömmar och övertygelsen om att en annan värld är möjlig

Jag är övertygad att det är flertalets strävan och ambition

Att skapa förändring i en ohållbar

världsomspännande situation

annars hade vi aldrig skrivit ner och antagit

FN:s mänskliga rättigheter deklaration

i nation efter nation

I år är det supervalår, läget är kritiskt och vi har inte råd att föra en politik som handlar om hur vi ska få några ynka hundralappar över, när vi egentligen behöver: lika möjligheter, lika rättigheter och lika friheter.

Det är dags att gå från ord till handling och ta avstånd från makt som utövas girigt, intolerant och militant.

Det är dags att rösta fram mänskliga rättigheter som utgångspunkt för all politisk aktion.  Vi måste ändra riktning om vi på riktigt ska klara av att arbeta med klimatkrisen och miljöpåfrestningarna som produktions – och konsumtionsamhället medverkar till. Vi måste avveckla vapenindustrin och ställa om till civilproduktion och inse att det enda humana att göra är att öppna gränserna, se förbi nationalism och nykolonialism som leder till exkludering och rasism.

I år har vi möjlighet att rösta fram en ny dimension i politiken som på allvar vill verka för människans, djurens och planetens bästa, som underordnar ekonomin och sätter njutveckling främst!

En politik som i framtiden kommer tillåta oss att se in i våra barnbarns ögon och alla andra som ska ärva jorden efter oss och säga: Vi var de som vägrade förlika oss med den verklighet som systematisk prackades på oss, vi var de som bröt oss loss och visade att en annan värld är möjlig.

 

 

 

 

rasisterna

Sverige är bäst i världen – Därför behövs Fi i den svenska politiken!

Sverige fortsätter leva insvept i illusionen om att vi är bäst i världen, att strukturell rasism är en chimär och att jämställdhet är en åsiktsfråga. När Feministiskt initiativ säger att vi går till val på att utmana bilden av Sverige som öppet, tolerant och jämställt är det just detta vi tänker göra.

Tillskillnad från vad många tror finns det både statistik och FN rapporter som belyser problemen som finns i Sverige. Den strukturella rasismen och diskrimineringen i Sverige är ingen åsiktsfråga. ”Jag tycker inte Sverige är rasistiskt” är inget argument som håller. Den strukturella rasismen och diskrimineringen i Sverige är den, precis som jämställdhet en kunskapsfråga!

FN:s rasdiskrimineringskommitté riktade så sent som 2013 återigen hård kritik mot Sverige. Fortsatta problem med strukturell rasism och diskriminering – sammanfattar FN:s rasdiskrimineringskommittés rapport.

Kommittén konstaterar att Sverige har problem med rasistiska och extremistiska organisationer. Mer måste göras för att motverka rasmotiverad hatpropaganda bland politiker, medier och på internet i Sverige, påpekar FN. De uttrycker oro över ökningen av hatpropaganda ”mot minoriteter som muslimer, afro-svenskar, romer och judar – särskilt av vissa extrema högerpolitiker och en del medier”.

FN pekar vidare på att främlingsfientliga och rasmotiverade hatbrott ökar i Sverige. Och att effektiva åtgärder lyser med sin frånvaro. ”Vi är oroliga över åtgärdernas begränsade effektivitet samt att åtgärder bara vidtas i vissa delar av landet”, skriver FN.

Alltfler hatbrott rapporteras till polisen samtidigt som FN påpekar att ”antalet preliminära utredningar och fällande domar minskar” . FN uppmanar Sverige att utveckla en strategi för att försäkra att fall om hatbrott utreds ordentligt. ”Gapet mellan rapporterade fall av hatbrott och fällande domar måste minskas”, betonar FN.

FN tar också upp problem med ökad etnisk och socioekonomisk segregation i Sverige. ”Kommittén är orolig över en kraftig etnisk och socioekonomisk uppdelning i storstadsområden, vilket särskilt påverkar afrosvenskar och muslimer”.

De visar att det finns en etnisk uppdelning på arbetsmarknaden mellan infödda svenskar och utlandsfödda. Kommittén kritiserar att utlandsfödda förblir arbetslösa eller får dåligt betalda jobb och bor i segregerade områden.

Kommittén uttrycker stark oro för att romer fortsätter att diskrimineras i Sverige. FN är ”bekymrad över bristen på framsteg när det gäller lika rättigheter för romer i Sverige, särskilt fortsatt stigmatisering och diskriminering av romer”. Kommittén pekar på att romer inte heller får tillgång till utbildning, boende och arbetsmarknad som sig bör i Sverige. Det gör att romerna blir fast i en ”vansklig socioekonomisk situation”, enligt rapporten.

I den feministiska och antirasistisk politiska plattformen som Fi går till val på sker all samhällsanalys utifrån ”intersections of inequality”, dvs ett intersektionellt perspektiv. Det intersektionella perspektivet, hur tungvrikande det än må vara att säga, är ett utmärkt analysredskap i det högmoderna samhället.

Till skillnad från många vänsteranhängare som fastnat i klass- och genusanalyser har Feministiskt initiativ insett vikten av att ha ett mångdiminsionellt analysredskap som kan synliggöra hur olika typer av diskrimineringar hänger samman samt hur de tar sig uttryck i olika sammanhang. Jag påstår att bland de främsta begränsningar med att enbart ha genus- och klassanalysens är att det osynliggör rasismen och med det, de strukturella problem som Sverige har till följd av rasism och diskriminering. Om jag ska hårdra det menar jag att en trovärdigt feministisk och antirasistisk politik måste kunna inkludera och synliggöra oss, som marginaliseras och diskrimineras i dagens Sverige. Klass- och genusanalyser blir i detta fall bristfälliga analysredskap.

Och att Sveriges problem med strukturell rasism är reell kan vi förstå utifrån att FN:s rasdiskrimineringskommitté för tredje gången riktar skarp kritik mot Sverige!

Feministiskt initiativ behövs för att vi har en tydlig vision för hur vi i Sverige ska verka politiskt för att komma åt ojämställdhet, rasism och olika typer av diskriminering.

Vi vill bland annat att läroplanen ska uppdateras med antirasistiska mål. Vi vill att undervisning om rasismens historia i Sverige ska införliva i läroplanen på högstadie- och gymnasienivå. Den ska bland annat inbegripa hur romer och samer har behandlats genom tiderna, Sveriges involvering i rasbiologisk forskning, inhemska koncentrationsläger och Sveriges kopplingar till europeisk kolonialism och slavhandel.

Anledningen är enkel, just nu agerar Sverige uppryckt från ett mörkt förflutet som färgar av sig i vår nutid, det finns krafter satta i spel, som skapar problem, då de är osynliggjorda.

Vår politik adresserar även det behov vi har av en arbetsmarknad fri från diskriminering. Den diskriminerande arbetsmarknad är med och skapar den etniska boendesegregationen som vi ser i Sverige idag.  De flesta fastighetsägare kräver att bostadssökande har fast anställning och regelbunden lön. Eftersom många invandrade personer, i synnerhet kvinnor, har låga löner, osäkra anställningar eller är arbetslösa utesluts de även från bostadsmarknaden. Därför ser Fi behov av att prioritera särskilda åtgärder mot arbetslöshet bland boende i marginaliserade och stigmatiserade områden. På arbetsmarknaden vill vi bland annat verka för att utöka arbetsgivarens skyldighet att aktivt motverka diskriminering och införa sanktionsmöjligheter mot företag som ej gör så.

Förra året riktade FN:s rasdiskrimineringskommitté åter kritik mot Sverige. Detta är allvarlig kritik, särskilt som det är tredje gången som den återkommer. Feministiskt initiav behövs för att Sverige ska kunna ändra rikting. Vi vill föra in en tydlig feministisk och antirasistiskt röst i maktens rum. Konsekevenserna av dess frånvaro ser vi tydligt runt omkring oss och tillskillnad från tidigare val har vi i år ett rasistiskt och människofientligt parti i riksdagen. Därför behövs Feministerna.

Källa: SvD ”Sverige kritiseras hårt av FN” (23/9 2013)

Seminarium om Vitboken i Rådhuset i Malmö

Igår var integrationsminister Erik Ullenhag (FP) i Malmö och träffade företrädare för Malmös romer och representanter för Malmö stad.

Jag missade eventet på förmiddagen då jag jobbade men var inbjuden till eftermiddagsseminariet som även den hölls på Rådhuset i Malmö.

Presentationsseminariet i Rådhuset arrangerades av Arbetsmarknadsdepartementet och Malmö stads verksamhet Romskt informations- och kunskapscenter (RIKC). Bland annat ingick RIKC:s medarbetare Mujo Halilovic och Marian Wydow i panelen.

Under kvällen presenterades ”Den mörka och okända historien – vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet” som regeringen tagit initiativ till.

Syftet med boken är att ge erkännande åt romers historia, skapa förståelse ur ett historiskt perspektiv och visa hur stereotyper som lett till politiska rasistiska och förtryckande åtgärder, skapats.

Boken beskriver ett 1900-tal av fyllt av systematiska kränkningar av romer och resande. Den visar hur majoritetsbefolkningen och maktens problemformuleringen ledde till att romers existens i Sverige blev problemet. Då romer var problemet var lösningarna i de flesta fall att eliminera ”problemet”, dvs romerna.

Den första delen av 1900-talet byggde politiken på ren rasideologi. En statlig kommitté på 1920-talet angav att romernas ”inblandning i den svenska folkstammen innebär en försämring av vår folkras”. Lösningen som förespråkades var ett försvårande av romers levnadsvillkor som skulle leda till att de lämnade landet. För mig påminner denna taktik om det som Stockholms stad hänger sig åt idag, då ett 30-tal romska läger rivits ner utan att man från samhällets sida erbjudit alternativ.

Mellan 1954 och 1974 tvångssteriliserades ca 64 000 personer i Sverige. 1914 infördes ett inreseförbud riktat just mot romer, den infördes utifrån den rasbiologiska övertygelsen om den nordiska rasens överlägsenhet och gällde fram till 1954. Detta kom bland annat att innebär att romer ej kunde söka sig till Sverige för att undgå förintelsen i Tyskland.

Romer har funnits i Sverige i 500 år och än idag har samhället ingen klar uppfattning om hur omfattande förtrycket varit. Det finns fortfarande stora kunskapsluckor. Bland annat lyfte panelen att det fortfarande råder stor okunskap om huruvida socialtjänsten och bostadsmarknadens också systematiskt registrerat och kartlagt romer. Att de systematiskt diskriminerat romer råder det däremot inget tvivel om.

RIKC:s medarbetare Mujo Halilovic påminde oss om att de övergrepp som romer utsatts för uträttades av helt vanliga människor i ett helt vanligt land. Han sa att synliggörandet av romers situation i Sverige är central då kunskap är otillräckligt för myter, fördomar och stereotyper i större utsträckning än vad vi vill tro påverkar vår verklighets uppfattning.

Han presenterade tre frågor som han ville att publiken skulle ta med sig efter seminariet:

  • Varför är historien viktig?
  • På vilket sätt är Vitboken aktuell idag?
  • Hur kan kunskapen om kränkningar omsättas till relevanta verktyg för det fortsatta arbetet?

En tjänsteperson från regeringen berättade om att det finns planer på att ta fram ett lättläst material i ett enkelt format med syfte att sprida informationen. Som representant för Fi påpekade jag att det är otillräckligt att ta fram material som bygger på att de lärare som får ingivelsen att införliva den i undervisningen skall kunna göra så. Fi vill att samtliga läromedel i ämnet historia ska innehålla skildringar av Sveriges övergrepp och förtryck av minoritetsgrupperna samt Sveriges kolonialistiska historia som även inbegriper slavhandel.

Idag finns redan kravet formulerat att alla elever ska ha kunskaper om de nationella minoriteternas kultur, språk, religion och historia. I läroplanen är ett av målen för grundskolan att varje elev ska ha kunskaper om de nationella minoriteternas kultur, språk, religion och historia. Samma mål ska gymnasieskolorna sträva mot. Efterlevs detta?

Våra barn och ungdomar måste få kunskap om Sveriges rasistiska historia, vi måste synliggöra den för att kunna komma åt den strukturella rasism som Sverige fortfarande förnekar.

För mig är det självklart att första steget för att komma tillrätta med ett problem är att erkänna att man har ett. Precis som alkoholistens första steg mot ett tillfrisknande handlar om att våga formulera sitt beroende måste Sverige formulera sitt pågående och sitt rasistiska förflutna.