Category Archives: Intersektionalitet

2016

En tillbakablick på mitt politiska och aktivistiska år 2015

2015 har varit ett intensivt politiskt år för mig och jag bär med mig många nya erfarenheter i bagaget.

Det har blivit uppenbart varför Fi behövs i de parlamentariska rummen. Vi bidrar med många viktiga kunskaper inom områden som antinationalism,antirasism, icke-diskriminering, mänskliga rättigheter och jämställdhet. 2015 har påkallat allas vårt engagemang. Civilsamhället har visat framfötterna i medmänsklighet och aktivism medan regeringen fått en ryggrad i julklapp, det säger allt!

Personligen har jag varit involverad i tretton debattartiklar varav nio handlat om den romska kampen och den djupt rotade svenska rasismen riktad mot romer. Jag har deltagit och anordnat ett otaliga manifestationer under året – för de romska EU-medborgarnas rättigheter i Sverige, Pride, för återuppbyggnaden av Kobane, för att stoppa mäns våld mot kvinnor, för en migrationspolitik som respekterar mänskliga rättigheter och en värld utan gränser! Jag har skrivit, lagt och debatterat motioner i Malmö KF. Delar med mig av en liten tidslinje av året som gått och hur jag verkat.

Den 25 februari deltog i paneldebatten RGRA- Rörelsen Gatans Röst & Ansikte – 10 års konferens på Malmö Högskola.

Den 8:e mars höll jag mitt första tal på Internationella kvinnodagen på Gustav Adolfs Torg i Malmö.

Den 21 mars, på FN:s dag för avskaffande av rasdiskriminering anordnade jag ett för Malmö unikt samtal där stadens ansvariga politiker och fattiga romska EU-medborgare fick sammanstråla för dialog.

Den 25 mars la jag en motion i Malmö KF om Myndighetsutövning fri från Diskriminering – en motion som jag skrev tillsammans med Jonna Böhler, Fi Malmö – för att få Malmö stad att beakta sina egna riktlinjer och följa socialtjänstlagen och konventionerna för mänskliga rättigheter.

Den 25 mars la jag i samband med en enkel fråga en motion om att avskaffa könskodning i samband med förtroendeuppdrag och tjänstgöring i Malmö Stad. Dvs ersätta ”tjänsteman” med ”tjänsteperson” t ex. Motionen skrevs tillsammans med Fi Kultur och Fritids skuggrupp.

I mars blev jag även vald att företräda Fi på ett grönt mandat i samband med att Miljöpartiet gav en av sina ersättarplatser till Feministiskt Initiativ i beredningen för socialpolitik och individomsorg. Där bidrar jag med FI:s perspektiv för mänskliga rättigheter, antirasism och feminism i de frågor som lyfts i beredningen.

Den 30 mars anordnade jag en manifestation för att Malmö stad skulle ordna säkra sovplatser för de romska EU-medborgare som sov oskyddat uti i stadens parker och därför blivit utsatta för hatbrott.

Den 31 mars deltog jag i en paneldebatt på Inkonst på temat FRIHET, JÄMLIKHET, BASINKOMST.

I slutet av maj la Fi Malmö sin första skuggbudget – väldigt stolt över oss!

Den 12 maj deltog jag i en paneldebatt om skolsituationen i Rosengård.

Den 30 maj bjöd den nyetablerade föreningen”Hand i Hand” in till debatt angående de nyanlända barnens utbildning och skolgång.

Den 9 juni deltog jag i en paneldebatt om Tillgänglighet anordnad av KFUM, Malmö.

Den 11 juni gästade Mona Sahlin i egenskap av nationell samordnare för frågor om radikalisering och extremism den socialpolitiska beredningen i SKL.

Den 11 juni gästade även Martin Valfridsson den socialpolitiska beredningen i SKL. Där gavs jag tillfälle att prata med juristen som ansvarat för de nationella direktiven för utsatta EU-medborgare, direktiv som lämnar mycket kvar att önska.

Den 12-13 september var jag i Norrköping och företräde Fi Malmö under Fi Kommundagar.

Den 11 – 19 oktober representerade jag Fi i en internationell delegation som var inbjudna till den statslösa autonomin Rojava för att delta i New World Summits invigning av folkets parlament som de byggt. Jag bidrog med en föreläsning om jämställdhet och social ekologi.

Den 16 oktober valdes jag till socialpolitisk talesperson för Feministiskt initiativ, nationellt.

I november beslöt Malmö stad att slutligen vräka de boende på Sorgenfri från den omdiskuterade boplatsen. Manifestationerna var massiva och kritiken från organisationer som bevakar mänskliga rättigheter likaså. Trots detta fullföljde Malmöstad sin regelvidriga plan.

Den 6 november kom Soraya Post till Malmö för att stötta den romska kampen. tillsammans höll vi ett samtal vid Stadshuset.

13-15 november medverkade jag på Svenska Freds inspirationshelg. På programmet hade vi om svensk vapenexport, Nato, samtal med biståndsministerns politiska sakkunniga om regeringens utrikespolitik, fredsjournalistik och hur man sätter igång kampanjer och engagerar fler i fred och rättvisa.

Den 17 november deltog jag i en blixtdebatt på Moriskan som bland annat gästades av Tomas Hammarberg, ordförande i regeringstillsatta Kommissionen mot antiziganism och expert inom området mänskliga rättigheter.

Den 19 november, mitt under pågående manifestationer utanför Stadshuset kom min motion om Myndighetsutövning fri från diskriminering upp. Tajmingen kunde inte varit bättre! Det blev långa diskussioner i KF, det var en fråga som behövde lyftas inte allra minst med tanke på den massiva okunskapen kring mänskliga rättigheter i Malmö stad.

Det har onekligen varit ett intensivt och intressant år. Jag bär med mig att arbetet  bara börjat med tanke på det skarpa läget i landet med nazister i riksdagen, normalisering av rasismen och våra stängda gränser. Vilar upp mig just nu – snart kavlar jag upp ärmarna igen!

Jag hämtar min kraft i att vi är många som outtröttligt verkar för en fredlig och jämlik värld, att vi är många som ser att en annan värld är möjlig!

Tillsammans kan vi göra 2016 till ett fantastiskt år – behoven är stora men möjligheterna oändliga och kraften i vår vilja enorm!

Med övermycket kärlek,

Katerin

Vad mer ska till innan Malmö stad gör om och gör rätt?!

FOTO: Camilla Rehnstrand

FOTO: Camilla Rehnstrand

Detta är ofattbart. Fyra timmar efter vårt frukostmöte blev en man, som deltagit på mötet misshandlad, knivskuren, hotad och rånad!
Fyra maskerade män hoppade på en nätt man. Det är viktigt att belysa att Malmö stads bristande information till utsatta EU-medborgare om deras möjligheter och rättigheter, spelar dem rakt in i händerna på utpressare. Det förekommer våld och hot om våld dagligen. Polisen i sin tur, ignorerar de anmälningar som utsatta EU-medborgare gör, när de väl fattar modet att polisanmäla. Vi vet inte vem som ligger bakom dådet, men vi vet att syftet var att skrämma och tysta ner utsatta EU – medborgare.

Igår hade vi ett möte där alla politiska partier i Malmö Kommunfullmäktige var inbjudna och närvarade. Vi hade ett femtiotal utsatta EU-medborgare som pratade och berättade om sina upplevelser och berättade varför de var i Sverige. Det var hjärtskärande berättelser. Genomgående är att situationen i södra Europa är ohållbar, fattigdomen utbredd, många som ska försörjas på en knapp inkomst, svårt att hitta jobb varvid de söker sig längre och längre upp. De är här för att söka jobb, men Malmö Stad tar inte detta på allvar. Det finns en mängd insatser inom ramarna för kommunens verksamhet som skulle kunna erbjudas. Men det saknas politiska ambitioner. Natthärbärgen är en del av de akuta nödlösningarna. Men de 40 tilltänkta sovplatserna är långt ifrån tillräckliga för att täcka det faktiska behovet!

Igår var det en från nätverket ”Solidaritet med utsatta EU-migranter” som ställde en fråga till Carina Nilsson, den löd: ”hur ser dialogen som det står om i dagens Sydsvenskan inför avhysningen på Pildammsparken ut?”

Svaret är att det har satts upp en lapp. EU-medborgarna befarar att avhysningen kommer att ske inom en snar framtid eftersom kommunen redan varit och hämtat den container som tidigare ställts fram för sophantering. I samband med detta får EU-medborgarna som bor i parken även nattliga besök av civila poliser som lyfter presenningen och lyser in i deras boning för att informera dem om att de måste vara borta från boplatsen på onsdag, detta sker kl 04.00 på natten/morgonen?!

Bland våra romska gäster berättar dem att de upplever kommunens och våra myndigheters förfarande som kränkande. När de tog upp insatsen på Sofielunds Folkets Hus, var det en kvinna som sa: ” vi behandlas sämre än djur” ”de tar bättre hand om sina hundar än oss” – detta i samband med att de berättade hur de tvingats sitta uppe hela natten, bara för att slippa minusgraderna utomhus, men de fick absolut inte sova. Det såg vakter till!

Rasismen och diskrimineringen romska EU-medborgare möter förkroppsligar sig och tar sig uttryck genom ”vanligt folk”. En vanlig socialsekreterare, en vanlig polis, en vanlig pensionär, en vanlig mamma, en vanlig ambulansförare.

För det är inget ovanligt i Sverige att människor uttalar sig nedsättande och kränkande mot romer. Vi har till och med politiker som uttalar sig racistiskt, tänker inte hänga ut någon med ber er spetsa öronen och vara observanta. Och de uttalar sig som de gör helt öppet, för att de tror att de för ”vanligt folks” talan. Vi har sociala koder som säger att det är tillåtet att uttrycka sig racistiskt och diskriminera romer. Vi har en lång historia av rasism riktad mot romer, den är strukturell och den reproduceras genom generationer för att myter och racistiska föreställningar tillåts att spridas, utan att ifrågasättas.

Som jag sa till Carina Nilsson igår, när en Malmöbo ringer och beklagar sig till kommunen för att det bor människor på Pildammsparken mitt i vintern, ställer ni då följdfrågan om vad det är som är beklämmande med situationen? Är det att kommunen tillåter människor sova ute i minusgrader, eller är det att boplatserna är ”misspryddande”? Är ni ens intresserade av att ta reda på om det en Malmöit som ringer av omsorg eller är det en Malmöit med en rasistisk och diskriminerande agenda?

Jag vill upplysa om att vi inför gårdagens möte bjöd in media. Och vi skickade även iväg en påminnelse. Informerade var Sydsvenskan, Sydnytt, Skånskan, City, Metro, Kvällsposten och ETC. Skånskan gjorde en förhands men ingen dök upp. Jag vill fråga den tredje statsmakten om varför intresset för denna fråga är så låg? När ni väl har chansen att ta del av utsatta EU-medborgares perspektiv och har ALLA politiska partier i Malmö KF som respekterar allas lika värde, samlade på en och samma plats, lyste ni med er frånvaro. Är ni nöjda med att ta tag i frågan först när någon blivit allvarligt skadad?

Kommer de att få polisskydd, kommer situationen att få den dignitet den förtjänar? Jag vet inte om människor förstår hur Malmö Stads bristande insatser leder till att utsatta grupper ställs mot utsatta grupper, då de konkurrerar om samma insatser? Men framför allt vet jag inte vad som skall till förrän Malmö Stad gör om och gör rätt.

bild(2)

Feministiskt initiativ gjorde debut i Malmö Kommunfullmäktige

Idag var det så äntligen dags för Fi att göra entré i Malmö kommunfullmäktige som första parti med feminism som ideologi. Det var ett varmt välkomnande vi fick av fullmäktiges ordförande och vissa av våra nya kollegor. Media var nyfikna på oss och både jag och Linda Hiltmann intog talarstolen.

Fi framhöll att majoriteten förhandlat fram en ny organisation för kommunalråden där ett genomgripande feministiskt perspektiv saknas. Att generella skrivningar om att kommunalråden ska sträva efter ett jämställt och jämlikt Malmö inom sitt område lyser med sin frånvaro och det även saknas hänvisning till mänskliga rättigheter inom varje specifikt område. Vi belyste att frånvaron av en tydlig målformulering riskerar att göra uppdragen godtyckliga, det vill säga att jämlikhet bara eftersträvas om kommunalrådet och beredningen vill eller kommer ihåg att göra detta.

Vi ställde oss också tveksamma till att området jämställdhet inte står självständigt utan delas med folkhälsa. Det samma gäller området anti-diskriminering som delas med kultur. Malmö kommun står inför stora utmaningar. Malmökommissionens rapport påvisar att vi har en kraftigt segregerad stad, vilket ger utslag i bostads- och arbetsmarknaden samt skola. För att möta Malmös behov behöver vi därför skapa utrymme för kommunalråd som fokuserar på sitt område. Att klumpa ihop kultur med antidiskriminering eller jämställdhet med folkhälsa riskerar att medverka till att fokus förskjuts och att kommunalråden tvingas kompromissa med prioriteringar. Lika självklart som att finans eller skola är egna politiska områden tordes det vara att jämställdhet och antidiskriminering också påkallar särskild uppmärksamhet, i synnerhet i en stad som demografiskt ser ut som Malmö.

Fi anser att mot den kunskap som idag finns tack vare Malmökommissionen borde majoriteten tagit fram en ny organisationen som bättre matchar de utmaningar vi står inför.

Fi uttryckte sin entusiasm över att det nu finns ett kommunalråd som har i sitt uppdrag att verka för mänskliga rättigheter. Men passade samtidigt på att problematisera att det är ett område som kräver en översyn och övergripande ansvar. För detta hade Malmö behövt ett kommunalråd med ett samordnande ansvar för mänskliga rättigheter. Detta gäller i synnerhet för att stödja finansberedningens mandat över ”viktiga ärenden av strategisk och övergripande natur” och att dessa ska genomsyras av ett MR-perspektiv.

När kommunalråd skulle väljas kritiserade Fi att SD får ett eget kommunalråd. Med bibehållen respekt för minoritetsskyddet för små partier efterlyste vi en gemensam hållning kring hur vi bemöter SD i vårt parlament. Ordförande avbröt Fi då vi endast skulle presentera förslag på kommunalråd på den punkten – men vår reservation angående SD:s kommunalrådspost protokollfördes.

Socialdemokraterna kom efter mötet fram och beklagade sig över att vi ”sågat” deras organisation, som de själva uttryckte det. Vi fick information om att vissa av deras ledamöter i kommunfullmäktige efter detta ställt sig tveksamma till att bereda oss insynsplatser, eftersom detta skulle innebära att en av deras egna fick en plats mindre. Men de skulle diskutera vidare. Vi vidhöll att vår avsikt är att tillföra den dimension som vi idag ser saknas och att behovet av detta är uppenbart. Förhandlingarna fortsätter. Oavsett vilket kommer vi fortsätta ha fokus på och presentera hur en tydlig feministisk och antirasistisk politik ser ut i praktiken, då detta är det mandatet vi fått av våra väljare!

 

Så här tänker jag…

feminist1

Jag är en intersektionell feminist. Det betyder att jag ser att det finns flera olika faktorer som bidrar till hur en människa upplever sin verklighet i samhället. Aspekter som ålder, kön, sexualitet, funktionalitet, hudfärg, etnicitet och position i samhällskroppen är alla med och påverkar den. Detta påverkar även hur personen blir bemött och hur dennes handlingsutrymme ser ut i samhället. Det som är själva kärnan i detta perspektiv är att individen eller gruppen som individen tillhör, själv äger problemformulering och tolkningsföreträde av den egna verkligheten. Detta gäller även vid utformningen av lösning.

Jag väljer att vara politiskt aktiv i Feministiskt initiativ (Fi) för att jag ser att vi fyller en viktig roll som motvikt i den tröttsamma gubbpolitik som enligt mig, allt för länge har fått diktera villkoren. Jag ser att Fi politiskt utgår från insikten om att världen styrs av trötta gubbar och att faktorer som etnicitet, klass, trosuppfattning, sexuell läggning, funktionalitet och ålder exkluderar många av medlemmarna i samhällskroppen från att ha inflytande i sammanhanget de ingår i och att detta behöver lyftas och adresseras politiskt.

Jag vill lyfta blicken från kalla fakta som talar för ett patriarkat som förtrycker. Jag tycker att det är dags att lyfta fram Foucaults perspektiv kring maktens natur; makt är inget en besitter utan något en utövar! Min avsikt att lyfta debatten från förtryckar- och offerperspektiv till empowerment. Visst utövar patriarkatet makt MEN alla och en var av oss som observerat detta, upprätthåller den genom att låta bli att utöva den makt vi själva besitter!

Och det är detta som feminismen ALLTID handlat om för mig: att frigöra och möjliggöra individens potential och handlingsutrymme och visa vilka faktorer som hämmar detta!

När jag läste på socionomprogrammet hade jag en lektor, Daniel Ankarloo, fil dr i ekonomisk historia. Han berättade att  Sverige drar in ca 100 miljarder kronor om året. Jag träffade på honom några år senare och frågade honom om jag hade uppfattat honom rätt. Och mycket riktigt, Sverige drar in 100 miljarder i rena statliga affärstransaktioner om året!Med detta sa han att det finns pengar, men att Sverige förvaltar sina resurser illa. Förstår du vad detta innebär? Som jag ser det har Sverige 9 miljoner invånare, kom igen, det finns städer i Europa som har fler invånare! Klart att vi ska kunna förvalta våra resurser bättre så väl ur ett HR perspektiv som ur ett ekonomiskt. Detta innebär att det finns pengar  att tillgå för att göra nödvändiga reformer, men att de är illa förvaltade.

Jag menar att ett annat Sverige är möjligt! Som socionom, arbetar jag med just förändringsarbete och motivation. Med största ödmjukhet arbetar jag dagligen med de mekanismer som ligger bakom ett upprätthållande av dysfunktionella beteenden och tankemönster samt lösningarna som ska till för att bryta dem. Dessa principer kan tillämpas på en samhällelig nivå.

Jag ser att det finns en enorm dysfunktionalitet i sättet samhällskroppen organiseras på. Jag menar att det är den tröttsamma gubbpolitikens väsen som genomsyrar samhället. En gubbpolitik vars drivkraft är personlig ambitionslystnad, ett sätt att positionera sig i världen, göra karriär och upprätthålla sina och sina likars personliga och ekonomiska intressen. Ett bra exempel på detta är Carl Bildt som genom sina intressen i Lundin Oil kompromissar med saker större än han själv!

En Carl Bildt som när han blir ifrågasatt av sina uppdragsgivare, den del av svenska folket som nu röstade tvivelaktigt (och vi andra som fattade bättre, men som idag får gilla läget) vågar adressera oss med nonchalans, förakt och nedlåtande tal dvs när han ens bemödar sig med att kommentera. Jag menar att det är den sortens maktfullkomlighet som distanserar dagens förtroendevalda från sina uppdrag.

Jag anser att det är omöjligt att vara politiskt aktiv för att reformera i samhällskroppen och samtidigt bevara sina egna intressen. Tråkigt nog känns det som att detta blivit regeln snarare än undantaget när våra politiker anammar sina förtroendeuppdrag.

Därför vill jag bidra med att påskynda demokratiarbetet genom direktdemokrati. Politiker idag är verklighetsfrånvända och har missuppfattat sina uppdrag. Ett sätt att råda bot på detta är att minska gapet mellan s.k politiker och folket de ska representera. Jag vill göra oss alla till politiker dvs sådana som sysslar med ”det som rör staten”.

2000-NU saknas det enligt mig ursäkt för att ett välutvecklat tekniskt system som möjliggör ”folkets röst”, lyser med sin frånvaro! Jag tänker också att denna tekniska revolution skulle öka det politiska deltagandet bland individer som i dag av olika anledningar exkluderas i samhällsutformningen.

Jag vill arbeta för att Sverige ska gå från att vara ett mångkulturellt samhälle till ett mångdimensionellt sådant. Jag vill byta etikett och  innehåll!

Det mångdimensionella samhället som jag önskar se tar sin avstamp i den kritik som intersektionaliteten anför och den tillvaratar såväl den enskilde individens fri- och rättigheter, som dennes behov och skyldigheter-oavsett position i samhällskroppen.

Med andra ord kandiderar jag, därför att min precis som din delaktighet behövs, om vi ska klara av de utmaningar som vi står inför!