Category Archives: kommunfullmäktige

2016

En tillbakablick på mitt politiska och aktivistiska år 2015

2015 har varit ett intensivt politiskt år för mig och jag bär med mig många nya erfarenheter i bagaget.

Det har blivit uppenbart varför Fi behövs i de parlamentariska rummen. Vi bidrar med många viktiga kunskaper inom områden som antinationalism,antirasism, icke-diskriminering, mänskliga rättigheter och jämställdhet. 2015 har påkallat allas vårt engagemang. Civilsamhället har visat framfötterna i medmänsklighet och aktivism medan regeringen fått en ryggrad i julklapp, det säger allt!

Personligen har jag varit involverad i tretton debattartiklar varav nio handlat om den romska kampen och den djupt rotade svenska rasismen riktad mot romer. Jag har deltagit och anordnat ett otaliga manifestationer under året – för de romska EU-medborgarnas rättigheter i Sverige, Pride, för återuppbyggnaden av Kobane, för att stoppa mäns våld mot kvinnor, för en migrationspolitik som respekterar mänskliga rättigheter och en värld utan gränser! Jag har skrivit, lagt och debatterat motioner i Malmö KF. Delar med mig av en liten tidslinje av året som gått och hur jag verkat.

Den 25 februari deltog i paneldebatten RGRA- Rörelsen Gatans Röst & Ansikte – 10 års konferens på Malmö Högskola.

Den 8:e mars höll jag mitt första tal på Internationella kvinnodagen på Gustav Adolfs Torg i Malmö.

Den 21 mars, på FN:s dag för avskaffande av rasdiskriminering anordnade jag ett för Malmö unikt samtal där stadens ansvariga politiker och fattiga romska EU-medborgare fick sammanstråla för dialog.

Den 25 mars la jag en motion i Malmö KF om Myndighetsutövning fri från Diskriminering – en motion som jag skrev tillsammans med Jonna Böhler, Fi Malmö – för att få Malmö stad att beakta sina egna riktlinjer och följa socialtjänstlagen och konventionerna för mänskliga rättigheter.

Den 25 mars la jag i samband med en enkel fråga en motion om att avskaffa könskodning i samband med förtroendeuppdrag och tjänstgöring i Malmö Stad. Dvs ersätta ”tjänsteman” med ”tjänsteperson” t ex. Motionen skrevs tillsammans med Fi Kultur och Fritids skuggrupp.

I mars blev jag även vald att företräda Fi på ett grönt mandat i samband med att Miljöpartiet gav en av sina ersättarplatser till Feministiskt Initiativ i beredningen för socialpolitik och individomsorg. Där bidrar jag med FI:s perspektiv för mänskliga rättigheter, antirasism och feminism i de frågor som lyfts i beredningen.

Den 30 mars anordnade jag en manifestation för att Malmö stad skulle ordna säkra sovplatser för de romska EU-medborgare som sov oskyddat uti i stadens parker och därför blivit utsatta för hatbrott.

Den 31 mars deltog jag i en paneldebatt på Inkonst på temat FRIHET, JÄMLIKHET, BASINKOMST.

I slutet av maj la Fi Malmö sin första skuggbudget – väldigt stolt över oss!

Den 12 maj deltog jag i en paneldebatt om skolsituationen i Rosengård.

Den 30 maj bjöd den nyetablerade föreningen”Hand i Hand” in till debatt angående de nyanlända barnens utbildning och skolgång.

Den 9 juni deltog jag i en paneldebatt om Tillgänglighet anordnad av KFUM, Malmö.

Den 11 juni gästade Mona Sahlin i egenskap av nationell samordnare för frågor om radikalisering och extremism den socialpolitiska beredningen i SKL.

Den 11 juni gästade även Martin Valfridsson den socialpolitiska beredningen i SKL. Där gavs jag tillfälle att prata med juristen som ansvarat för de nationella direktiven för utsatta EU-medborgare, direktiv som lämnar mycket kvar att önska.

Den 12-13 september var jag i Norrköping och företräde Fi Malmö under Fi Kommundagar.

Den 11 – 19 oktober representerade jag Fi i en internationell delegation som var inbjudna till den statslösa autonomin Rojava för att delta i New World Summits invigning av folkets parlament som de byggt. Jag bidrog med en föreläsning om jämställdhet och social ekologi.

Den 16 oktober valdes jag till socialpolitisk talesperson för Feministiskt initiativ, nationellt.

I november beslöt Malmö stad att slutligen vräka de boende på Sorgenfri från den omdiskuterade boplatsen. Manifestationerna var massiva och kritiken från organisationer som bevakar mänskliga rättigheter likaså. Trots detta fullföljde Malmöstad sin regelvidriga plan.

Den 6 november kom Soraya Post till Malmö för att stötta den romska kampen. tillsammans höll vi ett samtal vid Stadshuset.

13-15 november medverkade jag på Svenska Freds inspirationshelg. På programmet hade vi om svensk vapenexport, Nato, samtal med biståndsministerns politiska sakkunniga om regeringens utrikespolitik, fredsjournalistik och hur man sätter igång kampanjer och engagerar fler i fred och rättvisa.

Den 17 november deltog jag i en blixtdebatt på Moriskan som bland annat gästades av Tomas Hammarberg, ordförande i regeringstillsatta Kommissionen mot antiziganism och expert inom området mänskliga rättigheter.

Den 19 november, mitt under pågående manifestationer utanför Stadshuset kom min motion om Myndighetsutövning fri från diskriminering upp. Tajmingen kunde inte varit bättre! Det blev långa diskussioner i KF, det var en fråga som behövde lyftas inte allra minst med tanke på den massiva okunskapen kring mänskliga rättigheter i Malmö stad.

Det har onekligen varit ett intensivt och intressant år. Jag bär med mig att arbetet  bara börjat med tanke på det skarpa läget i landet med nazister i riksdagen, normalisering av rasismen och våra stängda gränser. Vilar upp mig just nu – snart kavlar jag upp ärmarna igen!

Jag hämtar min kraft i att vi är många som outtröttligt verkar för en fredlig och jämlik värld, att vi är många som ser att en annan värld är möjlig!

Tillsammans kan vi göra 2016 till ett fantastiskt år – behoven är stora men möjligheterna oändliga och kraften i vår vilja enorm!

Med övermycket kärlek,

Katerin

Martin Luther King Jr

Upprop!

Jag undrar: var är alla Miljöpartister och Socialdemokrater som är av annan åsikt än den som deras förtroendevalda beslutat om?

Var är alla Miljöpartister och Socialdemokrater som står upp för allas lika värde?

Jag misstänker att ni är många som är emot och missnöjda med den styrande minoritetens beslut om avhysning utan värdiga alternativ.

Visst finns ni, men var är ni?

Vi borde vara tusentals som demonstrerar mot de kränkningar som äger rum just nu!

I mars förra året samlades och marscherade hela tio tusen antirasister genom Malmös gator för att stå upp för allas lika värde. Så visst är vi många!

Pratade med en polis tidigare idag, borta vid demon på Stadshuset. Vi hade ett långt samtal. Han sa att människor störde sig på att det såg ”skräpigt ut” och att det är polisens ansvar att se till att det hålls snyggt. Han rådde oss att hålla det ”rent och snyggt för att inte ge människor anledning att klaga”.

Jag svarade honom att problemet är att vi börjat lyssna på människor som tycker att problemet är att det ”ser skräpigt ut” istället för på dem av oss som ser människor i utsatt läge, som tvingas sova ute av våra ansvariga politiker.

Vi som ser medmänniskor i utsatthet måste mobilisera oss och äga problemformuleringen!

Vi som ser medmänniskor i utsatthet måste UTKRÄVA ansvar från våra förtroendevalda, annars ligger vi jäkligt risigt till!

Hör av er till mig så styr vi upp den största demon för mänskliga rättigheter i Sveriges historia!

I slutändan handlar det om vilket samhälle vi vill leva i!

Stoppa avhysningarna vid Sorgenfri tills dess att vi kan anvisa de boende till bättre alternativ!

Det är ofattbart hur historien tillåts att upprepa sig! Hur vi som står upp för mänskliga rättigheter måste kämpa i ett land som säger sig följa dem och åtagit sig att säkerställa att de efterlevs! Jag delar Rosa Taikon-klippet för att hon gör referenser som ligger 50 år bak i tiden men som är lika aktuella idag! (Länken finns längst ner på sidan). Människor hotas med avvisning och att skickas tillbaka till misär, nöd och diskriminering!

I andra fall osäkra sovplatser, exponerade för personer som utsätter dem för rasistiska hatbrott. Problemformuleringen kring boplatsen vid Sorgenfri är ovärdig en välfärdsstat – än mindre är lösningarna som politiskt lagts fram dvs INGA! Den misär som råder på boplatsen, inget rinnande vatten, ingen toalett etc har Malmö Stad aldrig haft intentionen att åtgärda. Och då menar jag inte att dra dit vatten och el och sätta in bajamajor. Jag menar att se sig om efter ALTERNATIVA boenden. Inga sådana diskussioner har överhuvudtaget förts! Och har de ventilerats har de avfärdats lika kvickt! Inte ens NU när polisen i värsta fasciststats stilen vill in och avhysa människor.

Anvisa för helvetet MÄNNISKOR till säkra sovplatser och avhjälp den värsta misären mitt i bland oss!! Problemet är att VI envist bitit oss fast vid den förlegade idéen om nationalstaten – en idé som leder till att människor exkluderas från universella rättigheter! Leder till bristfälliga politiska beslut som lämnar nödställda åt sitt öde, i Sverige 2015!! Beslut tagna av partier som själva tror att deras politik tar avstamp i mänskliga rättigheter. Hade en diskussion med ett kommunalråd i Malmö (S) som blev arg på mig och sa att jag skulle sluta prata som om att Fi var de enda som tar hänsyn till mänskliga rättigheter – hen hävdade att all S politik gör det samma!

Njae sa jag, om detta var fallet hade vi haft en hel annan verklighet att förhålla oss till, det hade t ex funnits bostäder som motsvarar behovet, omgivningen och stadsplaneringen hade varit tillgänglighetsanpassad, utsatta EU-medborgare hade haft tak över huvudet och en säker sovplats, det hade varit självklart att deras barn gick i svensk skola och framför allt INGA politiska beslut skulle kunna leda till att människor blir diskriminerade, vilket är långt i från den verklighet vi har idag.

Feministiskt initiativ verkar för att Malmö Stad kliver upp och tar ansvar: ANVISA till campingar för de som har egna husvagnar/bilar och trygga sovplatser inomhus för dem som idag bor i tält. 40 sovplatser är en skam! Vi kommer ej att få bort situationen bara för att vi inte bemöter den med handfasta politiska lösningar – vilket boplatsen i Sorgenfri är ett exempel på.

Och Sverige måste komma ihåg att vi genom att låta bli att erbjuda människor en minimistandard – en trygg sovplats och tillgång till rinnande vatten t ex, kränker de mänskliga rättigheterna.
Att vi nekar fattiga, romska EU-medborgare en miniminivå visar att vi är exakt lika diskriminerande som regeringarna i de länder de kommer i från!

Stoppa avhysningarna vid Sorgenfri tills dess att vi kan anvisa de boende till bättre alternativ!

VIDEOLÄNK:

Rosa Taikon

Vad mer ska till innan Malmö stad gör om och gör rätt?!

FOTO: Camilla Rehnstrand

FOTO: Camilla Rehnstrand

Detta är ofattbart. Fyra timmar efter vårt frukostmöte blev en man, som deltagit på mötet misshandlad, knivskuren, hotad och rånad!
Fyra maskerade män hoppade på en nätt man. Det är viktigt att belysa att Malmö stads bristande information till utsatta EU-medborgare om deras möjligheter och rättigheter, spelar dem rakt in i händerna på utpressare. Det förekommer våld och hot om våld dagligen. Polisen i sin tur, ignorerar de anmälningar som utsatta EU-medborgare gör, när de väl fattar modet att polisanmäla. Vi vet inte vem som ligger bakom dådet, men vi vet att syftet var att skrämma och tysta ner utsatta EU – medborgare.

Igår hade vi ett möte där alla politiska partier i Malmö Kommunfullmäktige var inbjudna och närvarade. Vi hade ett femtiotal utsatta EU-medborgare som pratade och berättade om sina upplevelser och berättade varför de var i Sverige. Det var hjärtskärande berättelser. Genomgående är att situationen i södra Europa är ohållbar, fattigdomen utbredd, många som ska försörjas på en knapp inkomst, svårt att hitta jobb varvid de söker sig längre och längre upp. De är här för att söka jobb, men Malmö Stad tar inte detta på allvar. Det finns en mängd insatser inom ramarna för kommunens verksamhet som skulle kunna erbjudas. Men det saknas politiska ambitioner. Natthärbärgen är en del av de akuta nödlösningarna. Men de 40 tilltänkta sovplatserna är långt ifrån tillräckliga för att täcka det faktiska behovet!

Igår var det en från nätverket ”Solidaritet med utsatta EU-migranter” som ställde en fråga till Carina Nilsson, den löd: ”hur ser dialogen som det står om i dagens Sydsvenskan inför avhysningen på Pildammsparken ut?”

Svaret är att det har satts upp en lapp. EU-medborgarna befarar att avhysningen kommer att ske inom en snar framtid eftersom kommunen redan varit och hämtat den container som tidigare ställts fram för sophantering. I samband med detta får EU-medborgarna som bor i parken även nattliga besök av civila poliser som lyfter presenningen och lyser in i deras boning för att informera dem om att de måste vara borta från boplatsen på onsdag, detta sker kl 04.00 på natten/morgonen?!

Bland våra romska gäster berättar dem att de upplever kommunens och våra myndigheters förfarande som kränkande. När de tog upp insatsen på Sofielunds Folkets Hus, var det en kvinna som sa: ” vi behandlas sämre än djur” ”de tar bättre hand om sina hundar än oss” – detta i samband med att de berättade hur de tvingats sitta uppe hela natten, bara för att slippa minusgraderna utomhus, men de fick absolut inte sova. Det såg vakter till!

Rasismen och diskrimineringen romska EU-medborgare möter förkroppsligar sig och tar sig uttryck genom ”vanligt folk”. En vanlig socialsekreterare, en vanlig polis, en vanlig pensionär, en vanlig mamma, en vanlig ambulansförare.

För det är inget ovanligt i Sverige att människor uttalar sig nedsättande och kränkande mot romer. Vi har till och med politiker som uttalar sig racistiskt, tänker inte hänga ut någon med ber er spetsa öronen och vara observanta. Och de uttalar sig som de gör helt öppet, för att de tror att de för ”vanligt folks” talan. Vi har sociala koder som säger att det är tillåtet att uttrycka sig racistiskt och diskriminera romer. Vi har en lång historia av rasism riktad mot romer, den är strukturell och den reproduceras genom generationer för att myter och racistiska föreställningar tillåts att spridas, utan att ifrågasättas.

Som jag sa till Carina Nilsson igår, när en Malmöbo ringer och beklagar sig till kommunen för att det bor människor på Pildammsparken mitt i vintern, ställer ni då följdfrågan om vad det är som är beklämmande med situationen? Är det att kommunen tillåter människor sova ute i minusgrader, eller är det att boplatserna är ”misspryddande”? Är ni ens intresserade av att ta reda på om det en Malmöit som ringer av omsorg eller är det en Malmöit med en rasistisk och diskriminerande agenda?

Jag vill upplysa om att vi inför gårdagens möte bjöd in media. Och vi skickade även iväg en påminnelse. Informerade var Sydsvenskan, Sydnytt, Skånskan, City, Metro, Kvällsposten och ETC. Skånskan gjorde en förhands men ingen dök upp. Jag vill fråga den tredje statsmakten om varför intresset för denna fråga är så låg? När ni väl har chansen att ta del av utsatta EU-medborgares perspektiv och har ALLA politiska partier i Malmö KF som respekterar allas lika värde, samlade på en och samma plats, lyste ni med er frånvaro. Är ni nöjda med att ta tag i frågan först när någon blivit allvarligt skadad?

Kommer de att få polisskydd, kommer situationen att få den dignitet den förtjänar? Jag vet inte om människor förstår hur Malmö Stads bristande insatser leder till att utsatta grupper ställs mot utsatta grupper, då de konkurrerar om samma insatser? Men framför allt vet jag inte vad som skall till förrän Malmö Stad gör om och gör rätt.

bild(2)

Feministiskt initiativ gjorde debut i Malmö Kommunfullmäktige

Idag var det så äntligen dags för Fi att göra entré i Malmö kommunfullmäktige som första parti med feminism som ideologi. Det var ett varmt välkomnande vi fick av fullmäktiges ordförande och vissa av våra nya kollegor. Media var nyfikna på oss och både jag och Linda Hiltmann intog talarstolen.

Fi framhöll att majoriteten förhandlat fram en ny organisation för kommunalråden där ett genomgripande feministiskt perspektiv saknas. Att generella skrivningar om att kommunalråden ska sträva efter ett jämställt och jämlikt Malmö inom sitt område lyser med sin frånvaro och det även saknas hänvisning till mänskliga rättigheter inom varje specifikt område. Vi belyste att frånvaron av en tydlig målformulering riskerar att göra uppdragen godtyckliga, det vill säga att jämlikhet bara eftersträvas om kommunalrådet och beredningen vill eller kommer ihåg att göra detta.

Vi ställde oss också tveksamma till att området jämställdhet inte står självständigt utan delas med folkhälsa. Det samma gäller området anti-diskriminering som delas med kultur. Malmö kommun står inför stora utmaningar. Malmökommissionens rapport påvisar att vi har en kraftigt segregerad stad, vilket ger utslag i bostads- och arbetsmarknaden samt skola. För att möta Malmös behov behöver vi därför skapa utrymme för kommunalråd som fokuserar på sitt område. Att klumpa ihop kultur med antidiskriminering eller jämställdhet med folkhälsa riskerar att medverka till att fokus förskjuts och att kommunalråden tvingas kompromissa med prioriteringar. Lika självklart som att finans eller skola är egna politiska områden tordes det vara att jämställdhet och antidiskriminering också påkallar särskild uppmärksamhet, i synnerhet i en stad som demografiskt ser ut som Malmö.

Fi anser att mot den kunskap som idag finns tack vare Malmökommissionen borde majoriteten tagit fram en ny organisationen som bättre matchar de utmaningar vi står inför.

Fi uttryckte sin entusiasm över att det nu finns ett kommunalråd som har i sitt uppdrag att verka för mänskliga rättigheter. Men passade samtidigt på att problematisera att det är ett område som kräver en översyn och övergripande ansvar. För detta hade Malmö behövt ett kommunalråd med ett samordnande ansvar för mänskliga rättigheter. Detta gäller i synnerhet för att stödja finansberedningens mandat över ”viktiga ärenden av strategisk och övergripande natur” och att dessa ska genomsyras av ett MR-perspektiv.

När kommunalråd skulle väljas kritiserade Fi att SD får ett eget kommunalråd. Med bibehållen respekt för minoritetsskyddet för små partier efterlyste vi en gemensam hållning kring hur vi bemöter SD i vårt parlament. Ordförande avbröt Fi då vi endast skulle presentera förslag på kommunalråd på den punkten – men vår reservation angående SD:s kommunalrådspost protokollfördes.

Socialdemokraterna kom efter mötet fram och beklagade sig över att vi ”sågat” deras organisation, som de själva uttryckte det. Vi fick information om att vissa av deras ledamöter i kommunfullmäktige efter detta ställt sig tveksamma till att bereda oss insynsplatser, eftersom detta skulle innebära att en av deras egna fick en plats mindre. Men de skulle diskutera vidare. Vi vidhöll att vår avsikt är att tillföra den dimension som vi idag ser saknas och att behovet av detta är uppenbart. Förhandlingarna fortsätter. Oavsett vilket kommer vi fortsätta ha fokus på och presentera hur en tydlig feministisk och antirasistisk politik ser ut i praktiken, då detta är det mandatet vi fått av våra väljare!