Category Archives: Feminism

Riksdagsledamot – rösta NEJ till de våldsamma migrationspolitiska lagförslagen

melilla-fence-golf-course

Vi behöver ha ett ansvarsfullt flyktingmottagande, vi måste kunna ta hand om de som kommer hit. Vi har strukturell bostadsbrist och kan inte ordna boende åt alla, vi har lärarbrist, i synnerhet fattas vi SFI-lärare – vi måste lösa detta innan vi kan ge skydd undan krig, terror och brott mot mänskliga rättigheter.

Vi behöver ha ett ansvarsfullt flyktingmottagande, Sverige kan inte ta emot alla. Genom att sänka våra ambitioner uppmuntrar vi andra EU-länder att ta sitt ansvar. Dessutom måste det vara tydligt för de som flyr för sina liv att det inte är lönt att försöka ta sig till Sverige.

Vi behöver ha ett ansvarsfullt flyktingmottagande, därför säger riksdagen ja till de nya tillfälliga migrationslagarna. Vi politiker i riksdagen ställer oss bakom regeringens förslag, därför att vi är ansvarsfulla politiker och vi har tagit ett helhetsgrepp – de följs av flera andra ansvarsfulla politiska åtgärder såsom att vi trappat upp jakten på papperslösa, vi har byggt ut ”förvaren”, vi har betalt Turkiet 700 miljoner för att säkerställa att människor som flyr för sina liv får klart för sig att de riskerar att mista sina liv, så bäst vore om de stannade där de är och inväntar ”hjälp på plats”.

Så låter de argumenten jag mötts av. Tafatta försök att rationalisera och rättfärdiga det oförlåtliga – att ytterligare försvåra för människor på flykt att nå en trygg plats. Idag riskerar vi att strukturellt legitimera en politik som dödar – om vi röstar igenom regeringens migrationspolitiska lagförslag. Ett förslag som i mina ögon kommer att leda till att det politiska våldet i Sverige ökar.

Varenda båt som kapsejsar och dränker barn och vuxna, varenda båt som skickats tillbaka utan att människor fått chans att söka asyl, var enda gång våra barn tvingas gömma sig under tåg för att nå Europa är ett medmänskligt misslyckande för oss. Kom ihåg att båtar som punkteras av turkiska gränsvakter och människor som skjuts ihjäl av de samma – finansieras med våra skattepengar.

De finns för att vi betalt för att ha dem där!

Inget av det kan du någonsin rättfärdiga under parollen: ”Ett ansvarsfullt flyktingmottagande”.

 

 

 

 

 

 

NATO

EN TROVÄRDIG FEMINISTISK SÄKERHETSPOLITIK SÄGER NEJ TILL VÄRDLANDSAVTAL MED NATO!

Igår höll vi en manifestation mot ett värdlandsavtal med NATO på Gutsav Adlfs torg i Malmö. Ett stort tack till; Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen i Malmö Lund; Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, Malmö/Lund; Kvinnor (och män) för fred, Skåne; Föreningen Nej till Nato! Helsingborg; ABF i Malmö; Svenska Kvinnors Vänsterförbund, Lund; Feministiskt Initiativ Malmö; Vänsterpartiet Malmö som fick det att hända!

Här är mitt tal: För mig känns det otroligt viktigt att kunna få stå här idag och prata om värdlandsavtalet med er alla. Vi står inför en situation där riksdagen den 25 maj kommer att ha en omröstning i frågan – utan att vi haft en ordentlig folklig diskussion. Detta i en demokrati som haft stor framgång med sin alliansfrihet och med en regering som kallar sig själv för feministisk!

NATO är en militärallians, som bygger på en föråldrad idé om att säkerhet kan skapas genom hot om våld och att nationalstaten behöver försvaras, från vad? Faktum är att få krig utkämpas numera mellan stater med deras militär. Detta för att vi under lång tid byggt upp ett ömsesidigt beroende nationer emellan – det är helt enkelt är osannolikt att länder som har ekonomiska relationer går i krig med varandra. Men trots att EU är beroende av ryskt gas – pratar vi än idag om att “ryssen kommer” och använder det som ett argument för att gå med i militäralliansen NATO.

Som feminist menar jag att idéen om ett militärt försvar knappast hör hemma i ett modern samhälle – idéen om att skapa fred genom militära medel hör till det förflutna – idag ligger världssamfundets fokus på långsiktiga åtgärder som ska öka enskilda individers trygghet och mänskliga rättigheter. Diskussioner om ett militärt försvar och föreställningar där andra stater utgör ett säkerhetshot mot nationen tar uppmärksamhet i från de verkliga säkerhetshoten vi står inför: som kimatförändringar, kapitalismens rovdrift, fattigdom och våld i nära relationer för att nämna några exempel.

Internationella fredsrörelser och FN förespråkar feministiska alternativ för att skapa och upprätthålla fred i konfliktdrabbade områden. FN uppmanar sina medlemsstater att aktivt motverka sånt som vi vet leder till väpnade konflikter – så som globalt ojämna resursfördelningar, fattigdom, ojämlikhet och förtryck. För mig är det självklart att säkerhetspolitik handlar om att tillgodose mänskliga rättigheter, skapa social trygghet och verka för ömsesidig och gemensam säkerhet – globalt.

Därför måste vi kräva en säkerhetspolitik som bygger på att globalt utrota fattigdom, som ökar jämställdhet och flickors och kvinnors möjlighet att delta i och utforma sina samhällen och avsätta resurser för att utrota mäns våld mot kvinnor – som skördat fler liv än första och andra världskriget tillsammans.

En trovärdig feministisk säkerhetspolitik tar avstånd från ett tänk som säger att säkerhetspolitik handlar om militär upprustning, kärnvapen och hot om våld. Som feminister måste vi ifrågasätta logiken bakom att bevara eller uppnå fred genom militära medel.

Konflikter kan aldrig lösas med våld. När våld används, bombas städer och länder sönder och samman. Människor – civila som soldater dör eller skadas för livet. När våld används blir kvinnor och barn särskilt drabbade. Kvinnors kroppar används i krigsföring och traumat lever kvar i generationer.

Det är genom feministiskt fredsarbete snarare än att avsätta mer resurser för att positionera oss i den militära kapprustningen – som vi skapar säkerhet! Precis som mörker aldrig kan driva bort mörker – kan våld aldrig driva bort våld.

Om värdlandsavtalet röstas igenom tar Sverige ett stort kliv i fel riktning, avtalet leder till att Sverige som värdland ökar militäralliansen Natos resurser. Ett värdlandsavtal är knappast utveckling utan ett steg i att veckla in oss i något som lär bli väldigt svårt att ta oss ur.

Vill vi medverka till att flytta fram maktpositioner för män på bekostnad av kvinnor, som drabbas hårdast i väpnade konflikter? Vill vi ge Nato fler möjliga baser i Sverige? Vill vi underlätta svensk medverkan i Nato-insatser utomlands? Vill vi ha ökad militär närvaro i Sverige i form av stationerade NATO- trupper och militär utrustning? Är vi beredda att förvara kärnvapen i våra svenska kommuner? Det är dessa frågor vi behöver få en folklig diskussion kring innan riksdagen röstar om förslaget den 25:e maj

Eftersom ett värdlandsavtal går emot allt vad jag precis sagt om min syn på säkerhet och hållbar utveckling säger jag och Feministiskt initiativ nej till värdlandsavtalet med NATO!

Bild: Toktam Jahangiry

Basinkomst

Basinkomst den radikala tanken att människor är mer än arbetskraft!

Under helgen har jag deltagit i två panelsamtal kring Basinkomst tillsammans med Valter Mutt, riksdagsledamot (Mp) och Lennart Fernström, chefredaktör för SYRE. Vill även passa på att tacka Lotta Hedström för att ha arrangerat detta så smidigt och alla deltagare som kom och tillförde spännande tankar och samtal.

Jag tror att Basinkomst intresserar mig för att då jag skulle ut i vuxenlivet under början av 90-talet var ekonomisk regression I Sverige, vi sålde ut allmännyttan och många unga med mig från min socioekonomiska bakgrund kom aldrig ut på den ordinarie arbetsmarknad utan blev objekt för en hel del olika arbetsmarknadsåtgärder. Jag har personlig erfarenhet av att ha vänt mig till socialtjänsten för att få hjälp med försörjningen och har därför personlig erfarenhet av den underkastelse detta kräver.Det var även då jag kom i kontakt med konceptet Basinkomst för första gången – tänk en grundtrygghet utan krav på klydd, briljant. Det personliga är politiskt, så även i detta fall.

I Fi har vi politik för en samlad socialförsäkring, för att skapa en grundtrygghet för invånaren. Tanken är att slå ihop Försäkringskassan, socialtjänsten och AF till en myndighet. Detta har sina klara fördelar men vi behöver ta ställning för Basinkomst, som koncept – därför la jag tillsammans med flera andra en motion om Basinkomst på Fi-kongressen 2014.

Fi är ett maktkritiskt parti som starkt ifrågasätter arbetslinjen, vi menar att vi behöver tänka om och se att livet inrymmer mer än bara arbete. För mig är det därför självklart att vi tar fram och står för politik som möjliggör för Basinkomst att bli verklighet under min livstid. Basinkomst som koncept inrymmer just det som Fi idag verkar för social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet. Ett nytt sätt att förhålla oss till människan, naturen och våra gemensamma tillgångar.

Vi har en ny värld som tar form, där Basinkomst för min del är en självklar väg att ta om vi tittar på utvecklingen i världen. Å ena sidan har vi den tekniska utvecklingen som de senaste hundra åren gjort så rafflande framsteg att vi rent matematiskt banat väg för att de kommande hundra årens tekniska framsteg sannolikt kommer att motsvara 20.000 år av tekniska under. Trots detta har politiken väldigt lite visioner för hur människa och teknik ska kunna samexistera.

Å andra sidan har vi den gamla världen som vägrar släppa taget om det förflutna. Där hittar vi den konservativa ”nyliberalismen” och så kallade marknadsintressen som inte bara gör sitt yttersta för att snäva arbetssäljaren valmöjligheter genom att på olika sätta skapa omständigheter där människan tvingas sälja sin arbetskraft för att kunna ”överleva” med betoning på ”överleva” på bekostnad av att ha tid över för att faktiskt leva, samtidigt som vi förväntas vara jäkligt tacksamma över att tillhöra skaran som ”faktiskt har ett jobb att gå till” – utan som också med ganska god framgång –försöker påföra overkligheter som minimilöner och rucka på lagen om anställningsskydd. Vilket jag ser som ett försök att förpassa oss tillbaka till en tid när slavliknande arbetsförhållanden rådde.

I Sverige har vi med hull och hår antagit bland annat nyliberalen Milton Friedmans teori om jämviktsarbetslöshet (NAIRU) för att hålla inflationen nere. Teorin antar att när antalet arbetslösa minskar i ett marknadsekonomiskt samhälle – ökar konsumenternas sammanlagda köpkraft. När köpkraften ökar – försämras penningvärdet. Vid inflation försämras de inhemska FÖRETAGENS internationella konkurrenskraft vilket i sin tur leder till ökad arbetslöshet. En teori som anammats för att den gynnar det ohållbara samhällets paradigm om ständig ekonomisk tillväxt, en tillväxt vars baksida utarmar moder jord, människor och djur.

I Sverige skyddar Konjukturinstitutet den ständiga tillväxten och våra företag genom att årligen räkna ut vad den svenska så kallade jämviktsarbetslösheten ligger på. Den brukar hamna på 6 % i runda slängar – vilket faktiskt betyder att 400.000 människor i Sverige medvetet hålls utanför ordinarie arbetsmarknad för att gynna företagens tillväxt. Och i denna verklighet är det dessvärre de av oss som har utomnordisk bakgrund som står längst bort från ordinarie arbetsmarknad. Så genom att hålla människor utanför arbetsmarknaden samtidigt som våra politiker envisas med en retorik som vilseleder då de talar om att ”skapa arbetstillfällen”, ”få folk i sysselsättning” – ”sänka arbetslösheten” understödjer dom och bäddar in oss idet omtöcknande bristsamhällets illusion.

I en verklighet där vi lärt oss att underkasta oss bristänket, där den får utgöra själva stommen för hur vi organiserar oss i något jag kallar för ”bristsamhället” där det tillsynes råder brist på arbetstillfällen, på mat, på vatten och så vidare behöver vi ta oss samman och inse att det snarare än brist handlar om riktigt skev fördelning och omfördelningspolitik.

100.000 dör dagligen i svält varav 16.000 är barn under fem år enligt UNICEF- En undersökningen som heter ”A Life Free From Hunger” har genomförts i Indien, Bangladesh, Pakistan, Nigeria och Peru. Bland dessa fem länder finns mer än hälften av alla undernärda barn i världen.

Tittar vi på Nigeria som är Afrikas största oljeproducent och en av världens tio största oljeexportörer, vilket gör Nigeria till ett av Afrikas rikaste länder kan man fråga sig hur det kommer sig att Nigeria ens finns med bland de länder där flest barn svälter.

I Tanzania dör 81 av 1 000 barn före fem års ålder och varje dag dör 130 barn i sjukdomar de skulle ha överlevt om de inte varit undernärda. Samtidigt som Tanzania är rikt på mineraler i synnerhet guld och naturgas.

I en värld där barn dör av sjukdomar som hade kunnat förebyggas med rätt vaccin – till exempel mässling, kikhosta, tuberkulos och rotavirus som orsakar diarré talar våra läkare i Väst om möjligheten för att de av oss som idag är i min ålder kommer att kunna leva tills vi är 150 år bara vi har sköter oss, då de medicinska framstegen som idag görs sker i rasslande takt, som jag sa innan – de framsteg vi gör de närmsta 100 åren kan omöjligen jämföras med de 100 år av utveckling vi lämnar bakom oss, utgångsläget är ett helt annat.

Samtidigt som vi är oförmögna att ombesörja för att de ca 663 miljoner människor som idag lever utan tillgång till rent vatten – får detta ett av livets grundstenar.

Varför tar jag upp detta? Jo för att det hänger samman. I en konservativ värld där de som tillförskansat sig makt vägrar släppa den och där en ”marknad” som sannolikt aldrig blir mättad – ens när den lett till allas vår undergång – dikterar villkoren som får vår värld att snurra behöver vi se sambanden att allt är olika yttringar av samma logik som leder till att vi upprätthåller imaginära brister som sker på bekostnad av riktiga människoliv.  Inget av detta är skrivit i sten och vi kan ändra på den logik som idag dominerar, faktum är att vi måste ändra på den logik som i dag dominerar.

Jag är övertygad om att stora förändringar äger rum genom små justeringar i befintliga system. Här tänker jag att Basinkomst är just en sådan förändring. Basinkomst lägger tillbaka makten i arbetssäljarens händer, är en motvikt till arbetslinjen och skapar utrymme för njutveckling. För mig handlar Basinkomst om omfördela makt, omformulera vad det goda livet är och skapa utrymme för nya visioner för jordbunden existens.

 

 

 

 

 

 

2016

En tillbakablick på mitt politiska och aktivistiska år 2015

2015 har varit ett intensivt politiskt år för mig och jag bär med mig många nya erfarenheter i bagaget.

Det har blivit uppenbart varför Fi behövs i de parlamentariska rummen. Vi bidrar med många viktiga kunskaper inom områden som antinationalism,antirasism, icke-diskriminering, mänskliga rättigheter och jämställdhet. 2015 har påkallat allas vårt engagemang. Civilsamhället har visat framfötterna i medmänsklighet och aktivism medan regeringen fått en ryggrad i julklapp, det säger allt!

Personligen har jag varit involverad i tretton debattartiklar varav nio handlat om den romska kampen och den djupt rotade svenska rasismen riktad mot romer. Jag har deltagit och anordnat ett otaliga manifestationer under året – för de romska EU-medborgarnas rättigheter i Sverige, Pride, för återuppbyggnaden av Kobane, för att stoppa mäns våld mot kvinnor, för en migrationspolitik som respekterar mänskliga rättigheter och en värld utan gränser! Jag har skrivit, lagt och debatterat motioner i Malmö KF. Delar med mig av en liten tidslinje av året som gått och hur jag verkat.

Den 25 februari deltog i paneldebatten RGRA- Rörelsen Gatans Röst & Ansikte – 10 års konferens på Malmö Högskola.

Den 8:e mars höll jag mitt första tal på Internationella kvinnodagen på Gustav Adolfs Torg i Malmö.

Den 21 mars, på FN:s dag för avskaffande av rasdiskriminering anordnade jag ett för Malmö unikt samtal där stadens ansvariga politiker och fattiga romska EU-medborgare fick sammanstråla för dialog.

Den 25 mars la jag en motion i Malmö KF om Myndighetsutövning fri från Diskriminering – en motion som jag skrev tillsammans med Jonna Böhler, Fi Malmö – för att få Malmö stad att beakta sina egna riktlinjer och följa socialtjänstlagen och konventionerna för mänskliga rättigheter.

Den 25 mars la jag i samband med en enkel fråga en motion om att avskaffa könskodning i samband med förtroendeuppdrag och tjänstgöring i Malmö Stad. Dvs ersätta ”tjänsteman” med ”tjänsteperson” t ex. Motionen skrevs tillsammans med Fi Kultur och Fritids skuggrupp.

I mars blev jag även vald att företräda Fi på ett grönt mandat i samband med att Miljöpartiet gav en av sina ersättarplatser till Feministiskt Initiativ i beredningen för socialpolitik och individomsorg. Där bidrar jag med FI:s perspektiv för mänskliga rättigheter, antirasism och feminism i de frågor som lyfts i beredningen.

Den 30 mars anordnade jag en manifestation för att Malmö stad skulle ordna säkra sovplatser för de romska EU-medborgare som sov oskyddat uti i stadens parker och därför blivit utsatta för hatbrott.

Den 31 mars deltog jag i en paneldebatt på Inkonst på temat FRIHET, JÄMLIKHET, BASINKOMST.

I slutet av maj la Fi Malmö sin första skuggbudget – väldigt stolt över oss!

Den 12 maj deltog jag i en paneldebatt om skolsituationen i Rosengård.

Den 30 maj bjöd den nyetablerade föreningen”Hand i Hand” in till debatt angående de nyanlända barnens utbildning och skolgång.

Den 9 juni deltog jag i en paneldebatt om Tillgänglighet anordnad av KFUM, Malmö.

Den 11 juni gästade Mona Sahlin i egenskap av nationell samordnare för frågor om radikalisering och extremism den socialpolitiska beredningen i SKL.

Den 11 juni gästade även Martin Valfridsson den socialpolitiska beredningen i SKL. Där gavs jag tillfälle att prata med juristen som ansvarat för de nationella direktiven för utsatta EU-medborgare, direktiv som lämnar mycket kvar att önska.

Den 12-13 september var jag i Norrköping och företräde Fi Malmö under Fi Kommundagar.

Den 11 – 19 oktober representerade jag Fi i en internationell delegation som var inbjudna till den statslösa autonomin Rojava för att delta i New World Summits invigning av folkets parlament som de byggt. Jag bidrog med en föreläsning om jämställdhet och social ekologi.

Den 16 oktober valdes jag till socialpolitisk talesperson för Feministiskt initiativ, nationellt.

I november beslöt Malmö stad att slutligen vräka de boende på Sorgenfri från den omdiskuterade boplatsen. Manifestationerna var massiva och kritiken från organisationer som bevakar mänskliga rättigheter likaså. Trots detta fullföljde Malmöstad sin regelvidriga plan.

Den 6 november kom Soraya Post till Malmö för att stötta den romska kampen. tillsammans höll vi ett samtal vid Stadshuset.

13-15 november medverkade jag på Svenska Freds inspirationshelg. På programmet hade vi om svensk vapenexport, Nato, samtal med biståndsministerns politiska sakkunniga om regeringens utrikespolitik, fredsjournalistik och hur man sätter igång kampanjer och engagerar fler i fred och rättvisa.

Den 17 november deltog jag i en blixtdebatt på Moriskan som bland annat gästades av Tomas Hammarberg, ordförande i regeringstillsatta Kommissionen mot antiziganism och expert inom området mänskliga rättigheter.

Den 19 november, mitt under pågående manifestationer utanför Stadshuset kom min motion om Myndighetsutövning fri från diskriminering upp. Tajmingen kunde inte varit bättre! Det blev långa diskussioner i KF, det var en fråga som behövde lyftas inte allra minst med tanke på den massiva okunskapen kring mänskliga rättigheter i Malmö stad.

Det har onekligen varit ett intensivt och intressant år. Jag bär med mig att arbetet  bara börjat med tanke på det skarpa läget i landet med nazister i riksdagen, normalisering av rasismen och våra stängda gränser. Vilar upp mig just nu – snart kavlar jag upp ärmarna igen!

Jag hämtar min kraft i att vi är många som outtröttligt verkar för en fredlig och jämlik värld, att vi är många som ser att en annan värld är möjlig!

Tillsammans kan vi göra 2016 till ett fantastiskt år – behoven är stora men möjligheterna oändliga och kraften i vår vilja enorm!

Med övermycket kärlek,

Katerin

Sverige + Saudiarabien= SANT

Amnesty international försöker just nu få den palestinske poeten Ashraf Fayadh som hålls fängslad i Saudiarabien skonad från sitt dödsstraff!Länken jag delar handlar om lägesrapporten i Saudiarabien. - Särskild anti-terrordomstol som utdömer dödsstraff. OBS: ny lag likställer kritik mot regeringen och andra fredliga aktiviteter med terrorism.- Tortyr av fångar är vanligt förekommande.

-Domstolar dömer åtalade personer efter “erkännanden” som tvingats fram genom tortyr. Flertalet av dem döms till spöstraff.

-Kvinnor drabbas av diskriminering i såväl lagstiftning som praxis, och skyddas inte tillräckligt mot sexuellt och annat våld – trots att en ny lag kriminaliserar våld i hemmet.

-Myndigheterna använde dödsstraffet i stor omfattning och dussintals offentliga avrättningar utfördes.

Det inns inte en chans i världen att Sverige kan låtsas som att vi inte känner till läget i Saudiarabien. Så sent som i mars i år skapade vår utrikesminister Margot Wallström rubriker då hennes tal inför Arabförbundet i Kairo stoppades. Anledningen var att Saudiarabien blivit kränkta av att Wallström valt att synliggöra landets brist på demokrati och mänskliga rättigheter.
Relationerna mellan Saudiarabien och Sverige blev anspända.

Då var vi många som hoppades på att detta skulle vara början till ett nytt förhållningssätt gentemot saudierna. Början till avvecklingen av den minst sagt tvivelaktiga affärsförbindelsen nationerna emellan. Sverige som länge advocerat fred, säkerhet och mänskliga rättigheter inför världen men i praktiken upprätthåller konflikter, instabilitet och kränkningar av de mänskliga rättigheterna hade här en ypperlig chans att ta steget mot ett tillfrisknande. Ett steg mot att sluta sälja vapen till diktaturer.

Men icke!

Svenskt näringsliv vände sig till regeringen och uttrycket stor oro över konsekvenserna som Margot Wallströms utspel haft för deras tvivelaktiga affärsförbindelser. Så efter påtryckningar från Svenskt näringsliv agerar vår så kallade feministiska regerings Näringsdepartement enligt följande:

- Oktober 2015 upprättades ett nytt affärsråd mellan Sverige och Saudiarabien. (”Näringsdepartementet närvarar när ett affärsråd med Saudiarabien upprättas” Regeringen.se 6/10 2015)

- Delegationen ledd av Näringsdepartamentet åkte ner för att ”tina upp” förbindelserna bestod av 27 företagsledare från bl.a. ABB, Atlas Copco, Diaverum, EF Education, Ericsson, Husqvarna, Saab, SEB, Sweco, Tetra Pak och Volvo Bus. Däribland Dennis Jönsson (Tetra Pak), Marcus Wallenberg (SEB), Peje Emilsson (Kunskapsskolan).

- Syftet är att rådet ytterligare ska stärka relationerna efter den diplomatiska krisen tidigare i år. ”Det här är ett sätt att fördjupa affärsrelationerna mellan saudiskt och svenskt näringsliv”, Maria Rankka, vd för Stockholms Handelskammare. (SVENSK-SAUDISKT AFFÄRSRÅD UPPRÄTTAT chamber.se 6/10 2015)

- Vi tror att handel mellan länder skapar större ömsesidig förståelse för olika kulturer och styrelseskick. Affärsrådet kan vara en sådan positiv plattform för dialog, säger SEB:s ordförande Marcus Wallenberg. (SVENSK-SAUDISKT AFFÄRSRÅD UPPRÄTTAT. Chamber.se 6/10 2015).

Marcus Wallenberg VD för SEB svamlar om ”större förståelse för olika kulturer och styrelseskick”, så cyniskt!

Det här är endast möjligt i en värld där ekonomiska intressen är överordnade mänskliga rättigheter!

Människor som upprörs över regeringens beslut om TUT, ovetenskapliga åldersbestämmande av barn måste se hur dessa beslut hänger samman med en hel drös andra INHUMANA beslut.

Den nuvarande så kallade feministiska regeringen drar vanära över feminismen. Jag vill bestämt be er sluta kalla er själva för feminister, ni är och förblir exploaterande patriarkala kapitalister som är beroende av över- och underordning av människor för att kunna fortsätta härska!
# inteminregering

Den migrationspolitiska överenskommelsen – vems Sverige representerar regeringen, egentligen?

Igår nådde regeringen en överenskommelse i migrationsfrågan. Positivt är att alla kommuner har skyldighet att ta emot flyktingar. Väl är också att ensamkommande barn och barnfamiljer än så länge är skonade från kortsiktighetens förbannelse, med tanke på de tillfälliga uppehållstillstånden. Beslutet om tillfälliga uppehållstillstånd skickar i dessa tider helt fel signaler till befolkningen, för att inte gå in på de psykologiska effekterna det har på människor som tilldelas dessa eller de rent samhällsekonomiska.

Vi var många som hoppades på att Sverige skulle välja att visa vägen mot en hållbar migrations politik. Mitt i en humanitär katastrof, lämnar överenskommelsen mycket kvar att önska. I år toppar vi antalet människor som befinner sig på flykt runt om i världen – 60 miljoner människor, varav hälften är barn! Av dessa 30 miljoner barn på flykt räknar Sverige med att ta emot 33 000 av dem. Av 60 miljoner människor på flykt har vi hitintills i år haft 95 000 asylansökningar i Sverige.

Ställt mot detta kan en bland annat fråga sig varför regeringen valt att undvika diskussioner om införande av humanitära visum till Sverige? Ett beslut som skulle kunna tas på stående fot för att tillförsäkra framför allt barn och kvinnor på flykt personlig säkerhet i enlighet med konventionen för de mänskliga rättigheterna. Argument jag har stött på bland mina rödgröna politikerkollegor är att humanitära visum skulle kunna skapa stor oro på den politiska arenan. Detta då de som på senare tid slutat benämnas vid namn och allt oftare kommit att refereras till som ”de tjugo procenten”, det vill säga SD, skulle kräva omval.

Det är en väldigt skev logik som satt sig i sinnet på regeringen, som saknar egen majoritet. Argumenten borde vara lätta att slå hål på genom att förhålla sig till verkligheten, en verklighet som visar att vi har ett stort folkligt stöd för att ingen människa ska behöva drunkna i Medelhavet eller på annat sätt bli bragd om livet på sin väg mot säkerhet. En verklighet som visar att ”de tjugo procenten” de facto var de 13 procent vid senaste valet och att majoriteten av svenskarna röstade för en annan politisk problemformulering än att invandringen är roten till allt ont i vårt samhälle. När vår regering trots brett stöd i samhället låter bli att göra vad den vet borde göras, av rädsla för att förlora makten, är detta ett tecken på att något står väldigt fel till.

I Europa håller demokratin på att gå bakåt, vilket innebär att de mänskliga rättigheterna också är hotade. Detta yttrar sig till exempel när Spanien inskränkte yttrande- och demonstrationsfriheten eller när Ungern tar till våld för att ”skydda” sina gränser mot asylsökande människor. Men också när EU med uppenbara samarbetssvårigheter enas om att göra gemensamt slag i saken för att trappa upp jakten på människor som blivit nekade asyl, för att utvisa dem innan de går under jord. En ambition som går igen i den nationella plan, vi igår antog.

I en tid då flera europeiska regeringar med tydlig fascistisk ideologi ingår i den Europeiska unionen och Sverige har ett parti med rötter i nazismen, som det tredje största i riksdagen – behöver vi stå emot dem istället för att möta dem, mer än halvvägs. Att det finns fascistiska och neonazistiska strömningar i dagens Europa är problematiskt. Men vad värre är, är det faktum att dessa strömningar tillåts ha så stort inflytande över den politik som förs, så väl i EU som i Sverige.

SD:s framgångar i valet har gett högerextremister och rasister i allmänhet luft under vingarna. Men det verkliga problemet uppstår när vår rödgröna regering initierar och förhandlar om tillfälliga uppehållstillstånd med de signaler som detta skickar istället för att förhandla om humanitära visum för folk i behov av skydd – med medföljande symbolvärde.

Regeringens hållning ger SD mer inflytande än vad som är rimligt! Trots allt är vi 87 procent som röstade för demokrati och allas lika värde! Det är med stor sorg jag konstaterar att regeringen väljer politiska åtgärder för att blidka rasisterna och nationalisterna istället för att stävja rasismen.

Jag undrar om regeringen ens är varse om konsekvenserna av det egna agerandet? Det finns tydliga samband mellan den styrande maktens politiska diskurs i fråga om migration, medias gestaltning av skeenden och högerextremistiska attentat och hatbrott. Vad göder högerextremism? 

Jag kan heller inte låta bli att undra om regeringens överenskommelse egentligen har stöd hos majoriteten av befolkningen? Jag vill hävda att den inte är förankrad hos majoriteten av svenska folket.

DN publicerade (27/9) en undersökning om svenskars attityd kring invandring. Undersökningen är en jämförelse av samma undersökning som Ipsos på uppdrag av DN, genomförde i februari i år. Den ger stöd åt tesen att vi idag är fler som vill se en positiv förändringar i nuvarande migrations politik. Den visar nämligen att 50 procent av Alliansens sympatisörer vill ta emot fler flyktingar, jämfört med tidigare 18 procent och bland de rödgröna har stödet ökat från 34 till 60 procent. Ipsos analytiker Nicklas Källebring säger i DN att det är ovanligt med så kraftiga opinionsförändringar. Samma undersökning konstaterar även att svenskar idag är mer oroade över den växande främlingsfientligheten än över ökad invandring!

Som ett anti-rasistiskt parti med mänskliga rättigheter högst på den politiska agendan gick Feministiskt initiativ till val på en progressiv politik som sätter mänskliga rättigheter och mänsklig säkerhet först. Vi gick till val på säkra vägar in i Europa, på att verka för humanitära visum då vi vet att barn och kvinnor drabbas hårdast vid konflikter samtidigt som de är extremt sårbara på flyende fot. Vi vill också införa sanktioner för medlemsstater som kränker mänskliga rättigheter. Feministiskt initiativ har sedan länge visat att Sverige behöver kliva upp och ta ansvar för att mänskliga rättigheter och mänsklig säkerhet. Bland annat genom en generösare migrations politik.  Idag kan vi konstatera att fler i Sverige kommit till samma slutsats. Frågan som uppstår är – vems Sverige representerar regeringen, egentligen?

Mitt 8:e mars tal 2015 – Det är dags för en feministisk omfördelningspolitik

Jag står här idag och gör något som jag aldrig någonsin trodde att jag skulle göra! Så länge jag kan minnas eller ja, sedan tonåren iaf har jag förkastat den 8 mars som ett befängt jippo vars enda syfte är att blidka kvinnor – som en klapp på huvudet! Så ja, lilla vän, grattis på internationella kvinnodagen…dagen då alla kvinnor i hela världen uppmärksammas… Jag har skakat på huvudet åt alla de som slutit upp vid manifestationer och tänkt ”att vi ens ställer upp på det! – det är ett hån! för resterande 364 dagarna är det ju fritt fram att fortsätta hålla oss tillbaka och diskriminera oss…

Den 8 mars började uppmärksammas 1910 som en socialistisk kampdag för att uppmärksamma ojämställdhet och kräva kvinnlig rösträtt… året som jag föddes 1975 hölls FN:s första internationella kvinnokonferens. Där beslöts det att ta fram en gemensam ”kvinnodag”… Men när FN 1978 tog fram resolutionen om att uppmärksamma den 8 mars pacificerades den internationella kvinnokampsdagen och övergick från att ha varit en ”fight the power – dag” till att bli en opolitisk högtidsdag – där vi kvinnor får en ros och en grattis på internationella kvinnodagen kram! Ställd mot sin historiska kontext blir det lättare att förstå varför den 8 mars är så förvirrande… en dag där vi kvinnor uppmärksammas – men där den politiska kampen för våra rättigheter tonats ner – är ju en provokation.

I ett samhälle som en bit in på 2000- talet basunerar att feminismen gått för långt och där högerfolk upplever att vänstern kidnappat feminismen – står jag här och ska prata om att det är dags för en feministisk omfördelningspolitik… och för att detta ska bli möjligt måste vi sluta polarisera feminismen… vi konkurrerar inte med vår politiska meningsmotståndare – det finns heller ingen anledning att dominera i frågan… konkurrens och dominans tillhör den patriarkala idévärlden… de feministiska frågorna berör alla samhällsområdena och eftersom de är universella behöver vi börja se var vi kan sammanstråla istället för att se var våra skiljelinjer går…

Feminismen är inget kvinnligt särintresse som ska drivas separat… det är just den idéen som lett till att så lite gjorts på ALLA fronter…. jag säger det igen – de feministiska frågorna berör alla samhällsområdena och bör därför drivas av så många som möjligt på så många fronter som möjligt… just därför behöver vi feminister hitta minsta gemensamma nämnare… hitta våra beröringspunkter över blockgränserna… så feminism utan socialism och feminism extra allt behöver inte stå i motsatts till varandra…vi får inte stanna vid att vara parallella linjer då det ligger i parallella linjers natur att aldrig mötas… låt oss konstatera att jäkligt många har haft jäkligt lång tid på sig att göra väldigt mycket…ändå har väldigt lite förändrats… – vi har mer att vinna på att släppa tanken om konkurrens och dominans och istället hitta gemensamma vägar att överkomma förlegade idéer och ta utvecklingen framåt, tillsammans i sann feministisk anda…

Utvecklingen på jämställdhetsfronten utifrån lika lön för likvärdigt arbete, står praktiskt taget stilla och löneskillnaderna bland arbetaryrkena är större än vad som hitintills påvisats – LO släppte en rapport häromdagen där de lyfte löneskillnaderna baserad på den faktiska månadslönen – kvinnor tjänar 5000 kronor mindre i månaden. Allbrightrapporten som synliggör bristen på jämställdhet i näringslivet visar att jämställdheten inte bara avstannat – utan att vi idag står 22 år längre bort från att uppnå jämställdhet – än vad vi gjorde förra året!

Ett samhälle som diskriminerar människor på grund av kön diskriminera människor på andra grunder också… I Sverige har vi sett ett ökat utanförskap och diskriminering. I januari i år kom en sammanställning av olika FN kommittéers rapporter om läget i Sverige. Bland annat tar de upp att det finns en oroväckande etnisk och socioekonomisk segregering i flera storstadsområden, och att det främst drabbar afrosvenskar och muslimer, det visas på en 100 % ökning av arbetslösa med funktionsvariationer sedan 2008 och det lyfts att romer fortfarande diskrimineras allvarligt, främst på arbets- och bostadsmarknaden.

Den synliga och normativa majoriteten utgår fortfarande från sin egen verklighet och driver politik som är anpassad efter den egna verkligheten… andra grupper marginaliseras och/eller osynliggörs även om den inte ens är en minoritet, som i kvinnors fall… visst, en solidarisk omfördelningspolitik är vänsterns paroll men ärligt talat är det en nödvändighet i dags dato att hitta former att samarbeta över de politiska blocken om vi ska ha en chans att skapa jämlikhet och lika möjligheter… Allt pekar på att gapet växer mellan de som kan och de som saknar resurser!

Den förra regeringens jobbskatteavdrag kostade runt 70 miljarder om året och ledde till att vissa grupper fick en ökning av den disponibla inkomsten – där den rikaste tiondelen fick så mycket mer än oss andra. Samtidigt fick andra grupper det betydligt sämre. Enligt SCB har sjuka, arbetslösa och förtidspensionärer fått det sämre ekonomiskt i dag än 2006 och en OECD-rapport från 2013 slår även larm om att andelen fattiga i Sverige mer än fördubblats mellan 1995 – 2010. I ett Sverige med så stabila statsfinanser att vi haft råd att införa ett flertal jobbskatteavdrag för de priviligierade – är det idag inte bara nödvändigt, utan också på tiden att vi inför en feministisk omfördelningspolitik.

Fi vill att vi i Sverige ska börjar ta vara på den kunskapen som finns kring vinsterna med en schysst omfördelningspolitik för att främja ett jämlikt samhälle och att vi implementerar detta i den politik som tas fram. Epidemiologerna Wilkinson och Pickett har forskat i hur det kommer sig att människor mår allt sämre både fysiskt och psykiskt, trots att vi i väst haft en stadig materiell tillväxt. Slutsatserna presenterade de i boken ”Jämlikhetsanden”. Deras forskning pekar på att materiellt välstånd – inte direkt leder till ett välmående samhälle. Snarare handlar det om hur detta välstånd distribueras i samhället, det vill säga att ju mer jämlik fördelningen är, desto mer välmående blir samhället i stort. Om nu jämlika samhällen är hälsosammare samhällen bör vi oavsett politisk åskådning vilja hitta lösningar för att nå dit även om det inledningsvis innebär ökade kostnader. I det långa, hållbara loppet är vinsterna fler. Såväl ur ett mänskligt perspektiv som ur ett samhällsekonomiskt.

Feministiskt initiativs strå till stacken är en tydlig feministisk och antirasistisk agenda, som inte bara synliggör diskriminering och ojämställdhet – utan också erbjuder lösningar för att en feministisk omfördelningspolitik skall bli verklighet – under vår livstid.

Vi menar att det är tillsammans vi ändrar färdriktning genom tydliga satsningar på en omfördelningspolitik som riktar insatser på att skapa en diskrimineringsfri arbets- och bostadsmarknad, satsningar på ett statligt medlingsinstitut som driver jämställda löner, rättvisa pensioner, rejäla satsningar för att stoppa våldet mot kvinnor och för barn som bevittnar våld och satsningar på en likvärdig skola – vi ser välfärden som ett verktyg för att skapa ett jämlikt och solidariskt samhälle, där alla får färdas väl – genom hela livet.

Idag står vi här för att uppmärksamma arbetet vi bedriver – för att skapa det samhälle vi tror på. Vi är inte här för att sörja utveckling vi ser utan för att sluta upp med fler och mobilisera oss – för den feministiska kampen driver vi bäst – tillsammans!

bild(2)

Feministiskt initiativ gjorde debut i Malmö Kommunfullmäktige

Idag var det så äntligen dags för Fi att göra entré i Malmö kommunfullmäktige som första parti med feminism som ideologi. Det var ett varmt välkomnande vi fick av fullmäktiges ordförande och vissa av våra nya kollegor. Media var nyfikna på oss och både jag och Linda Hiltmann intog talarstolen.

Fi framhöll att majoriteten förhandlat fram en ny organisation för kommunalråden där ett genomgripande feministiskt perspektiv saknas. Att generella skrivningar om att kommunalråden ska sträva efter ett jämställt och jämlikt Malmö inom sitt område lyser med sin frånvaro och det även saknas hänvisning till mänskliga rättigheter inom varje specifikt område. Vi belyste att frånvaron av en tydlig målformulering riskerar att göra uppdragen godtyckliga, det vill säga att jämlikhet bara eftersträvas om kommunalrådet och beredningen vill eller kommer ihåg att göra detta.

Vi ställde oss också tveksamma till att området jämställdhet inte står självständigt utan delas med folkhälsa. Det samma gäller området anti-diskriminering som delas med kultur. Malmö kommun står inför stora utmaningar. Malmökommissionens rapport påvisar att vi har en kraftigt segregerad stad, vilket ger utslag i bostads- och arbetsmarknaden samt skola. För att möta Malmös behov behöver vi därför skapa utrymme för kommunalråd som fokuserar på sitt område. Att klumpa ihop kultur med antidiskriminering eller jämställdhet med folkhälsa riskerar att medverka till att fokus förskjuts och att kommunalråden tvingas kompromissa med prioriteringar. Lika självklart som att finans eller skola är egna politiska områden tordes det vara att jämställdhet och antidiskriminering också påkallar särskild uppmärksamhet, i synnerhet i en stad som demografiskt ser ut som Malmö.

Fi anser att mot den kunskap som idag finns tack vare Malmökommissionen borde majoriteten tagit fram en ny organisationen som bättre matchar de utmaningar vi står inför.

Fi uttryckte sin entusiasm över att det nu finns ett kommunalråd som har i sitt uppdrag att verka för mänskliga rättigheter. Men passade samtidigt på att problematisera att det är ett område som kräver en översyn och övergripande ansvar. För detta hade Malmö behövt ett kommunalråd med ett samordnande ansvar för mänskliga rättigheter. Detta gäller i synnerhet för att stödja finansberedningens mandat över ”viktiga ärenden av strategisk och övergripande natur” och att dessa ska genomsyras av ett MR-perspektiv.

När kommunalråd skulle väljas kritiserade Fi att SD får ett eget kommunalråd. Med bibehållen respekt för minoritetsskyddet för små partier efterlyste vi en gemensam hållning kring hur vi bemöter SD i vårt parlament. Ordförande avbröt Fi då vi endast skulle presentera förslag på kommunalråd på den punkten – men vår reservation angående SD:s kommunalrådspost protokollfördes.

Socialdemokraterna kom efter mötet fram och beklagade sig över att vi ”sågat” deras organisation, som de själva uttryckte det. Vi fick information om att vissa av deras ledamöter i kommunfullmäktige efter detta ställt sig tveksamma till att bereda oss insynsplatser, eftersom detta skulle innebära att en av deras egna fick en plats mindre. Men de skulle diskutera vidare. Vi vidhöll att vår avsikt är att tillföra den dimension som vi idag ser saknas och att behovet av detta är uppenbart. Förhandlingarna fortsätter. Oavsett vilket kommer vi fortsätta ha fokus på och presentera hur en tydlig feministisk och antirasistisk politik ser ut i praktiken, då detta är det mandatet vi fått av våra väljare!

 

debutten

Där andra knackar dörr- går Fi in!

Igår höll jag mitt första Homeparty i centrala Malmö.

Konceptet togs fram av Gudrun Schyman, då Fi saknar egna lokaler för att bjuda in människor som vill komma och ta pulsen på Fi. Lösningen som Gudrun kom på var helt enkelt att bjuda ut sig till  människor som var intresserade av Fi, om de samla ihop ett gäng på minst 25 personer.

Gudrun blev flitigt bokad. Hennes kvällar blev snabbt uppbokade med Homepartyn samtidigt som trycket ökade. Intresset var så stort att Gudrun beslöt sig för att köra lunchmöten, lunchmötena blev uppbokade, så då började hon med att boka in frukostmöten. Som även de snabbt blev uppbokade. Eftersom så många är nyfikna på Fi och trycket är så stort beslöt vi på valkonferensen i februari att erbjuda svenska folket möjligheten att bjuda hem en feminist!

Runt om i Sverige bedriver Fi just nu den största nationella folkbildningskampanjen på temat feminism.  Intresset för Feministiska Homepartyn är stort. Från Kiruna i norr till Ystad i söder bjuds feminister dagligen in!

Igår hade jag min debut och det var ett fantastiskt gäng som välkomnade mig med stor entusiasm.

Vikten av medlemskap var något sällskapet tog till sig. Den enda som inte var feminist när Homepartyt började var den som på slutet sa att hen ville hjälpa oss att bredda för att nå andra än den hen tänkte var den typiska feministen!

Många av deltagarna sa att de hade fått bra argument att möta skeptikerna med och att de hade fått en mängd ny information som de tidigare varit omedvetna om.

Det var en underbar kväll – jag fick både blommor, positiv feedback och hundpussar, det ni!

”Där andra knackar dörr- går Fi in!” Gudrun Schyman

 

Manifestation i Malmö för rätten till fri abort

stodabortratten

Idag hölls det manifestationer och demonstrationer runt om i Europa för att stödja spanska kvinnor i deras protester för rätten till fri abort!  Även i centrala Malmö samlades människor för att visa sitt stöd. Spaniens regering vill begränsa aborträtten och endast låta våldtagna kvinnor få göra laglig abort. Vi ville visa de spanska kvinnorna vårt stöd till dem och deras rättighet att fatta beslut över sina egna kroppar.

I manifestation höll jag, Hillevi Larsson, riksdagsledamot (S) och jämställdhetskommunalrådet i Malmö, Marina Skrak (V) tal.

Här är mitt tal:

Vi står samlade här idag för att Europa befinner sig i kris! Inte den ekonomiska kris som så ofta figurerar i medierna utan en kris som rör andra värden. Den jag pratar om handlar om mänskliga rättigheter och demokratin.

När kvinnor i Spanien och runt om i Europa idag går ut och demonstrerar mot det lagförslag som vill förbjuda kvinnors rätt att själva bestämma över sina kroppar, ser jag en kris för mänskliga rättigheter och ett hot mot demokratin.

Det här är ingen isolerad kvinnofråga, förslaget måste sättas i ett större sammanhang. Det är en europeiska säkerhetsfråga och berör även de inskränkningar som vi ser runt om i Europa rörande demokrati och rätten att demonstrera, till exempel.

2010 fick spanska kvinnor rätten till fri abort. En grundläggande mänsklig rättighet som den högerkonservativa regeringen i Spanien nu vill ta tillbaka. Europa befinner sig i kris!

Europa befinner sig i kris därför att vi har en hälsokommissionär som är öppen abortmotståndare och vill utvidga abortförbudet. Samtidigt som världshälsoorganisationen påvisar att över 47.000 kvinnor årligen dör på grunda av komplikationer kopplade till illegala aborter!

När EU-utskottet ”kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan män och kvinnor” la fram sin resolution för att göra rätten till fri abort, till en EU-rättighet som skulle innebära att alla medlemsstaterna garanterade sin medborgare tillgång till aborttjänster av hög kvalitet, som en grundläggande mänsklig rättighet och en hälsofråga, blev de inte bara nedröstade utan också utbuade i Europaparlamentet. Europa befinner sig i kris!

Vi står här idag för att visa spanska kvinnor och kvinnor runt om i Europa vårt stöd.

Sverige skall aktivt verka för att rätten till fri abort blir en EU-rättighet! Tills detta blir ett faktum, ska vi erbjuda kvinnor i Polen, Irland och Malta där abort idag är förbjuden denna service. Vi skall erbjuda kvinnor lättillgänglig information på deras modersmål om att de är välkomna till Sverige för att få utöva rätten till fri abort under trygga och säkra former. Att inte göra det är ett svek mot europeiska kvinnor som inte har denna rättighet.

Vi är samlade här idag för att självklarheten att kvinnor själva bestämmer över sina kroppar- inte är en självklarhet i Europa 2014!

Vi är samlade här idag för att ta tillbaka makten dit den hör hemma, hos folket!

Vi är här för att säkerställa kvinnors rätt att själva bestämma över sina kroppar!

Nunca mas!

Demo 1 feb 2014