Category Archives: Antirasism

2016

En tillbakablick på mitt politiska och aktivistiska år 2015

2015 har varit ett intensivt politiskt år för mig och jag bär med mig många nya erfarenheter i bagaget.

Det har blivit uppenbart varför Fi behövs i de parlamentariska rummen. Vi bidrar med många viktiga kunskaper inom områden som antinationalism,antirasism, icke-diskriminering, mänskliga rättigheter och jämställdhet. 2015 har påkallat allas vårt engagemang. Civilsamhället har visat framfötterna i medmänsklighet och aktivism medan regeringen fått en ryggrad i julklapp, det säger allt!

Personligen har jag varit involverad i tretton debattartiklar varav nio handlat om den romska kampen och den djupt rotade svenska rasismen riktad mot romer. Jag har deltagit och anordnat ett otaliga manifestationer under året – för de romska EU-medborgarnas rättigheter i Sverige, Pride, för återuppbyggnaden av Kobane, för att stoppa mäns våld mot kvinnor, för en migrationspolitik som respekterar mänskliga rättigheter och en värld utan gränser! Jag har skrivit, lagt och debatterat motioner i Malmö KF. Delar med mig av en liten tidslinje av året som gått och hur jag verkat.

Den 25 februari deltog i paneldebatten RGRA- Rörelsen Gatans Röst & Ansikte – 10 års konferens på Malmö Högskola.

Den 8:e mars höll jag mitt första tal på Internationella kvinnodagen på Gustav Adolfs Torg i Malmö.

Den 21 mars, på FN:s dag för avskaffande av rasdiskriminering anordnade jag ett för Malmö unikt samtal där stadens ansvariga politiker och fattiga romska EU-medborgare fick sammanstråla för dialog.

Den 25 mars la jag en motion i Malmö KF om Myndighetsutövning fri från Diskriminering – en motion som jag skrev tillsammans med Jonna Böhler, Fi Malmö – för att få Malmö stad att beakta sina egna riktlinjer och följa socialtjänstlagen och konventionerna för mänskliga rättigheter.

Den 25 mars la jag i samband med en enkel fråga en motion om att avskaffa könskodning i samband med förtroendeuppdrag och tjänstgöring i Malmö Stad. Dvs ersätta ”tjänsteman” med ”tjänsteperson” t ex. Motionen skrevs tillsammans med Fi Kultur och Fritids skuggrupp.

I mars blev jag även vald att företräda Fi på ett grönt mandat i samband med att Miljöpartiet gav en av sina ersättarplatser till Feministiskt Initiativ i beredningen för socialpolitik och individomsorg. Där bidrar jag med FI:s perspektiv för mänskliga rättigheter, antirasism och feminism i de frågor som lyfts i beredningen.

Den 30 mars anordnade jag en manifestation för att Malmö stad skulle ordna säkra sovplatser för de romska EU-medborgare som sov oskyddat uti i stadens parker och därför blivit utsatta för hatbrott.

Den 31 mars deltog jag i en paneldebatt på Inkonst på temat FRIHET, JÄMLIKHET, BASINKOMST.

I slutet av maj la Fi Malmö sin första skuggbudget – väldigt stolt över oss!

Den 12 maj deltog jag i en paneldebatt om skolsituationen i Rosengård.

Den 30 maj bjöd den nyetablerade föreningen”Hand i Hand” in till debatt angående de nyanlända barnens utbildning och skolgång.

Den 9 juni deltog jag i en paneldebatt om Tillgänglighet anordnad av KFUM, Malmö.

Den 11 juni gästade Mona Sahlin i egenskap av nationell samordnare för frågor om radikalisering och extremism den socialpolitiska beredningen i SKL.

Den 11 juni gästade även Martin Valfridsson den socialpolitiska beredningen i SKL. Där gavs jag tillfälle att prata med juristen som ansvarat för de nationella direktiven för utsatta EU-medborgare, direktiv som lämnar mycket kvar att önska.

Den 12-13 september var jag i Norrköping och företräde Fi Malmö under Fi Kommundagar.

Den 11 – 19 oktober representerade jag Fi i en internationell delegation som var inbjudna till den statslösa autonomin Rojava för att delta i New World Summits invigning av folkets parlament som de byggt. Jag bidrog med en föreläsning om jämställdhet och social ekologi.

Den 16 oktober valdes jag till socialpolitisk talesperson för Feministiskt initiativ, nationellt.

I november beslöt Malmö stad att slutligen vräka de boende på Sorgenfri från den omdiskuterade boplatsen. Manifestationerna var massiva och kritiken från organisationer som bevakar mänskliga rättigheter likaså. Trots detta fullföljde Malmöstad sin regelvidriga plan.

Den 6 november kom Soraya Post till Malmö för att stötta den romska kampen. tillsammans höll vi ett samtal vid Stadshuset.

13-15 november medverkade jag på Svenska Freds inspirationshelg. På programmet hade vi om svensk vapenexport, Nato, samtal med biståndsministerns politiska sakkunniga om regeringens utrikespolitik, fredsjournalistik och hur man sätter igång kampanjer och engagerar fler i fred och rättvisa.

Den 17 november deltog jag i en blixtdebatt på Moriskan som bland annat gästades av Tomas Hammarberg, ordförande i regeringstillsatta Kommissionen mot antiziganism och expert inom området mänskliga rättigheter.

Den 19 november, mitt under pågående manifestationer utanför Stadshuset kom min motion om Myndighetsutövning fri från diskriminering upp. Tajmingen kunde inte varit bättre! Det blev långa diskussioner i KF, det var en fråga som behövde lyftas inte allra minst med tanke på den massiva okunskapen kring mänskliga rättigheter i Malmö stad.

Det har onekligen varit ett intensivt och intressant år. Jag bär med mig att arbetet  bara börjat med tanke på det skarpa läget i landet med nazister i riksdagen, normalisering av rasismen och våra stängda gränser. Vilar upp mig just nu – snart kavlar jag upp ärmarna igen!

Jag hämtar min kraft i att vi är många som outtröttligt verkar för en fredlig och jämlik värld, att vi är många som ser att en annan värld är möjlig!

Tillsammans kan vi göra 2016 till ett fantastiskt år – behoven är stora men möjligheterna oändliga och kraften i vår vilja enorm!

Med övermycket kärlek,

Katerin

Martin Luther King Jr

Upprop!

Jag undrar: var är alla Miljöpartister och Socialdemokrater som är av annan åsikt än den som deras förtroendevalda beslutat om?

Var är alla Miljöpartister och Socialdemokrater som står upp för allas lika värde?

Jag misstänker att ni är många som är emot och missnöjda med den styrande minoritetens beslut om avhysning utan värdiga alternativ.

Visst finns ni, men var är ni?

Vi borde vara tusentals som demonstrerar mot de kränkningar som äger rum just nu!

I mars förra året samlades och marscherade hela tio tusen antirasister genom Malmös gator för att stå upp för allas lika värde. Så visst är vi många!

Pratade med en polis tidigare idag, borta vid demon på Stadshuset. Vi hade ett långt samtal. Han sa att människor störde sig på att det såg ”skräpigt ut” och att det är polisens ansvar att se till att det hålls snyggt. Han rådde oss att hålla det ”rent och snyggt för att inte ge människor anledning att klaga”.

Jag svarade honom att problemet är att vi börjat lyssna på människor som tycker att problemet är att det ”ser skräpigt ut” istället för på dem av oss som ser människor i utsatt läge, som tvingas sova ute av våra ansvariga politiker.

Vi som ser medmänniskor i utsatthet måste mobilisera oss och äga problemformuleringen!

Vi som ser medmänniskor i utsatthet måste UTKRÄVA ansvar från våra förtroendevalda, annars ligger vi jäkligt risigt till!

Hör av er till mig så styr vi upp den största demon för mänskliga rättigheter i Sveriges historia!

I slutändan handlar det om vilket samhälle vi vill leva i!

Stoppa avhysningen vid Sorgefri!

Jag hoppas så här in i det sista att Malmös ansvariga politiker och tjänstepersoner tar sitt ansvar och stoppar den människorättsvidriga avhysningen vid boplatsen på Sorgenfri tills dess att värdiga alternativ erbjuds. Och att värdiga alternativ tas fram.

Jag välkomnar även det initiativ som tagits till att starta upp Nätverket för romska rättigheter, som sätter svenska kommuners agerande mot Sveriges långa historia av institutionaliserad rasism riktad mot romer. Dessutom vill jag påpeka att det är fullständigt oacceptablet av ansvariga tjänstepersoner att försvara sitt agerande som icke-rasistiskt. Som intersektionell feminist råder det ingen tvekan om att berörd grupp gett sin tolkning och att majoritets samhället får respektera denna.

I dessa tider är det viktigare än någonsin att vi tar ansvar för att värna om att allas lika värde och att den politik vi för släcker den rasistiska eld som just nu sprider sig i vårt land, istället för att bre på den. Jag får mejl med frågor där människor som uttrycker sig om  medmänniskor som sopor och livet på boplatsen som ju saknar både avfallshantering, ström, värme, vatten och avlopp som svineri. Människor som inte ens hymlar med sitt hat utan undrar om jag anser att ”lagbrott så också tillåtet för dem som hatar dem?”

Andra säger och skriver att om jag nu bryr mig så mycket så kan jag ju ta hem de romska EU-medborgarna att bo med mig.  Det som missas är att vi lever i en välfärdsstat som bör vila på solidaritetens grunder. Där avsikten är att samhället ska gå in och axla sitt ansvar snarare än att lägga den på enskilda individer. Den senare en hållning som dessvärre våra politiker idag satt i system.

Malmös ledande politiker har brustit på så många plan. Och det är lätt att avsäga sig ansvar för situationen genom att hävda att man bara följer lagen. De bristande politiska insatserna har lett till att spä på och normalisera rasismen, där fattiga romska EU-medborgare hålls personligt ansvariga för de konsekvenser Malmös ledande politikers bristande handlingar fått. Människor anklagas för svineri för att Malmö ej tillgodosett de behov som uppstått i samband med att romska EU-medborgare flytt undan diskriminering, svält och fattigdom i sina hemländer och tagit sig i hit i hopp om möjligheten till ett bättre liv.

De direktiv som kommunerna har fått, tar sin ansats i en rasistisk föreställning om att dessa människor saknar egentliga kompetenser för att vara en tillgång på svensk arbetsmarknad och således är här primärt för att tigga. Vilket strider mot allt som de som tagit sig hit själva uppger! Men genom att hävda att de är här för att tigga har man bekvämt nog stängt dem ute från såväl svensk välfärd som svensk arbetsmarknad!

Faktum är att många tagit sig norrut då den ekonomiska krisen i Sydeuropa ej längre skapade jobbmöjligheter. Många har genom sina arbeten i Sydeuropa lärt sig både italienska och spanska. I samarbete med en annan aktivist har vi lyckats hjälpa runt hundra romska EU-medborgare att skrivas in på Arbetsförmedlingen i Malmö. I samband med har de presentera en kortare CV samt en lista över vilka arbeten de avser att söka. Genom detta kan vi konstatera att det rör sig om människor med kompetens inom olika hantverksyrken och med jordbrukskunskaper.

Redan i våras la Feministiskt initiativ en motion i Malmö Kommunfullmäktige med flera att-satser för att pådriva diskrimineringsfri myndighetsutövning och för att stödja romska EU-medborgare i sin ambition om att komma in på svensk arbetsmarknad. Vi motionerade för att Malmö stad i sina insatser mot hemlöshet ska inkludera socialt utsatta EU-medborgares hemlöshet och för att Malmö stad ska utöka uppsökarverksamhet för att säkerställa att utsatta EU-medborgare får möjlighet att ta del av de insatser som redan idag finns till deras förfogande. Bland annat genom information om hur en skriver in sig i Arbetsförmedlingen. Vi motionerade även för att Malmö i sin handlingsplan för utsatta EU-medborgare ska upprätta sovplatser efter det faktiska behovet som finns.

Vi valde att lägga en motion utifrån den strategiska utvecklingsplan som tagits fram för arbetet mot diskriminering i Malmö. Trots att vi i första hand konsekvent driver frågan som en fråga om att beakta konventionen för de mänskliga rättigheterna. Men då Malmö stad antagit handlingsplanen mot diskriminering, utgick vi från att Malmös kommunfullmäktige var villiga och beredda att ta fullt ansvar för alla som vistas i vår stad.

Inledningsorden i denna antidiskrimineringsplan vittnar nämligen om ambitioner att Malmö ska vara ”en öppen och inkluderande stad där lika rättigheter och möjligheter för alla människor är den rådande normen”. Vidare står det att Malmö stad är en kommun där likvärdig verksamhet, service och bemötande, liksom likvärdig myndighetsutövning kan garanteras för alla. Detta innebär att stadens resurser styrs så att lika rättigheter och möjligheter för alla uppnås”.

Genom denna handlingsplan har Malmö stad åtagit sig skyldigheten att säkerställa att de mänskliga rättigheterna följs bland annat genom att ”avstå från handlande, beslut och regler som inskränker eller kränker dessa rättigheter” och ”se till att det finns samhällssystem som förverkligar rättigheterna”. Idag riskerar dessa ambitioner vara vackra ord som ständigt eftersträvas men aldrig kommer att uppnås då det finns diskrepans mellan ord och handling.

Faktum är att vi i dag har hundratals EU-medborgare som inte behandlas likvärdigt av Malmö stad. Detta har nu lett till att en mängd människorättsorganisationer så som UNICEF, Amnesty, FN, Civil rights defenders och Centrum för Sociala Rättigheter nu kritiserar svenska kommuners hållning och särskilt då Malmöpolitikers beslut om avhysning. Bland annat har FN:s särskilda rapportör i minoritetsfrågor lyft konsekvenserna med beslutet om avhysning i Malmö, vilket Civilrightsdefenders och Amnesty också gör. I synnerhet problematiserar de att avhysningen sker utan att alternativa boenden erbjuds.

”Ett genomförande av beslutet skulle innebära en irreversibel skada eftersom de boendes besittning på platsen bryts och deras hem tas ifrån dem. Europadomstolen har i flera fall bedömt liknande avhysningar utgöra brott mot Europakonventionen. I rättsfallet Connors v. UK fann Europadomstolen att en avhysning av romer från en flyttbar boplats inneburit ett allvarligt ingripande mot en familjs rätt till privat- och familjeliv enligt art. 8 Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR). Den europeiska sociala stadgan som Sverige förbundit sig till att följa är tillämpligt även på andra grupper, bland annat romer och resandefolk, avseende de rättigheter som är kopplade till liv och värdighet. Där ingår att ingen kan bli vräkt, inte ens från en illegalt ockuperade plats, utan att värdigheten hos de berörda personerna respekteras och utan att alternativa bostäder görs tillgängliga”, skriver jurister från Centrum för sociala rättigheter i SVT Opinion 31/10 2015.

Sverige har ratificerat de flesta människorättsdokument som utarbetats inom ramen för FN och Europarådet. Där ibland konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna (ESK) som dessutom är juridiskt bindande. Där förtydligas bland annat rätten till mat, hälsa, bostad, utbildning och försörjning genom eget arbete tillförsäkras varje enskild individ som befinner sig inom en konventionsstats territorium. I den åtar sig konventionsstaterna att: ”garantera att rättigheterna i denna konvention utövas utan diskriminering av något slag på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationell eller social härkomst, egendom, börd eller ställning i övrigt”.

Dokumentens juridiska status innebär att dessa internationella överenskommelser anger vilka skyldigheter den svenska staten har gentemot enskilda individer, oavsett medborgarskap. Ytterst vilar dessa skyldigheter på den svenska regeringen och riksdagen, men såväl statliga myndigheter som kommuner och landsting är förpliktigade att efterleva dem.

I samband med den internationella migrationsdagen den 18 december 2008 sa FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon kring irreguljära migranter; grundläggande mänskliga rättigheter är inte förhandlingsbara och behandlingen av migranter – både reguljära och irreguljära – måste alltid överensstämma med internationell standard”.

Jag hävdar bestämt att den hållning SKL och den nationella samordnaren försöker driva är rättsvidrig och strider mot en mängd konventioner. Som det ser ut idag får alltså hundratals personer sina grundläggande mänskliga rättigheter kränkta och vid myndighetsutövning görs en tolkning av lagar som är missgynnsam mot socialt utsatta EU-medborgare.

Demo mot avhysning utan anvisning 1/11 2015

Demo mot avhysning utan anvisning 1/11 2015

Den migrationspolitiska överenskommelsen – vems Sverige representerar regeringen, egentligen?

Igår nådde regeringen en överenskommelse i migrationsfrågan. Positivt är att alla kommuner har skyldighet att ta emot flyktingar. Väl är också att ensamkommande barn och barnfamiljer än så länge är skonade från kortsiktighetens förbannelse, med tanke på de tillfälliga uppehållstillstånden. Beslutet om tillfälliga uppehållstillstånd skickar i dessa tider helt fel signaler till befolkningen, för att inte gå in på de psykologiska effekterna det har på människor som tilldelas dessa eller de rent samhällsekonomiska.

Vi var många som hoppades på att Sverige skulle välja att visa vägen mot en hållbar migrations politik. Mitt i en humanitär katastrof, lämnar överenskommelsen mycket kvar att önska. I år toppar vi antalet människor som befinner sig på flykt runt om i världen – 60 miljoner människor, varav hälften är barn! Av dessa 30 miljoner barn på flykt räknar Sverige med att ta emot 33 000 av dem. Av 60 miljoner människor på flykt har vi hitintills i år haft 95 000 asylansökningar i Sverige.

Ställt mot detta kan en bland annat fråga sig varför regeringen valt att undvika diskussioner om införande av humanitära visum till Sverige? Ett beslut som skulle kunna tas på stående fot för att tillförsäkra framför allt barn och kvinnor på flykt personlig säkerhet i enlighet med konventionen för de mänskliga rättigheterna. Argument jag har stött på bland mina rödgröna politikerkollegor är att humanitära visum skulle kunna skapa stor oro på den politiska arenan. Detta då de som på senare tid slutat benämnas vid namn och allt oftare kommit att refereras till som ”de tjugo procenten”, det vill säga SD, skulle kräva omval.

Det är en väldigt skev logik som satt sig i sinnet på regeringen, som saknar egen majoritet. Argumenten borde vara lätta att slå hål på genom att förhålla sig till verkligheten, en verklighet som visar att vi har ett stort folkligt stöd för att ingen människa ska behöva drunkna i Medelhavet eller på annat sätt bli bragd om livet på sin väg mot säkerhet. En verklighet som visar att ”de tjugo procenten” de facto var de 13 procent vid senaste valet och att majoriteten av svenskarna röstade för en annan politisk problemformulering än att invandringen är roten till allt ont i vårt samhälle. När vår regering trots brett stöd i samhället låter bli att göra vad den vet borde göras, av rädsla för att förlora makten, är detta ett tecken på att något står väldigt fel till.

I Europa håller demokratin på att gå bakåt, vilket innebär att de mänskliga rättigheterna också är hotade. Detta yttrar sig till exempel när Spanien inskränkte yttrande- och demonstrationsfriheten eller när Ungern tar till våld för att ”skydda” sina gränser mot asylsökande människor. Men också när EU med uppenbara samarbetssvårigheter enas om att göra gemensamt slag i saken för att trappa upp jakten på människor som blivit nekade asyl, för att utvisa dem innan de går under jord. En ambition som går igen i den nationella plan, vi igår antog.

I en tid då flera europeiska regeringar med tydlig fascistisk ideologi ingår i den Europeiska unionen och Sverige har ett parti med rötter i nazismen, som det tredje största i riksdagen – behöver vi stå emot dem istället för att möta dem, mer än halvvägs. Att det finns fascistiska och neonazistiska strömningar i dagens Europa är problematiskt. Men vad värre är, är det faktum att dessa strömningar tillåts ha så stort inflytande över den politik som förs, så väl i EU som i Sverige.

SD:s framgångar i valet har gett högerextremister och rasister i allmänhet luft under vingarna. Men det verkliga problemet uppstår när vår rödgröna regering initierar och förhandlar om tillfälliga uppehållstillstånd med de signaler som detta skickar istället för att förhandla om humanitära visum för folk i behov av skydd – med medföljande symbolvärde.

Regeringens hållning ger SD mer inflytande än vad som är rimligt! Trots allt är vi 87 procent som röstade för demokrati och allas lika värde! Det är med stor sorg jag konstaterar att regeringen väljer politiska åtgärder för att blidka rasisterna och nationalisterna istället för att stävja rasismen.

Jag undrar om regeringen ens är varse om konsekvenserna av det egna agerandet? Det finns tydliga samband mellan den styrande maktens politiska diskurs i fråga om migration, medias gestaltning av skeenden och högerextremistiska attentat och hatbrott. Vad göder högerextremism? 

Jag kan heller inte låta bli att undra om regeringens överenskommelse egentligen har stöd hos majoriteten av befolkningen? Jag vill hävda att den inte är förankrad hos majoriteten av svenska folket.

DN publicerade (27/9) en undersökning om svenskars attityd kring invandring. Undersökningen är en jämförelse av samma undersökning som Ipsos på uppdrag av DN, genomförde i februari i år. Den ger stöd åt tesen att vi idag är fler som vill se en positiv förändringar i nuvarande migrations politik. Den visar nämligen att 50 procent av Alliansens sympatisörer vill ta emot fler flyktingar, jämfört med tidigare 18 procent och bland de rödgröna har stödet ökat från 34 till 60 procent. Ipsos analytiker Nicklas Källebring säger i DN att det är ovanligt med så kraftiga opinionsförändringar. Samma undersökning konstaterar även att svenskar idag är mer oroade över den växande främlingsfientligheten än över ökad invandring!

Som ett anti-rasistiskt parti med mänskliga rättigheter högst på den politiska agendan gick Feministiskt initiativ till val på en progressiv politik som sätter mänskliga rättigheter och mänsklig säkerhet först. Vi gick till val på säkra vägar in i Europa, på att verka för humanitära visum då vi vet att barn och kvinnor drabbas hårdast vid konflikter samtidigt som de är extremt sårbara på flyende fot. Vi vill också införa sanktioner för medlemsstater som kränker mänskliga rättigheter. Feministiskt initiativ har sedan länge visat att Sverige behöver kliva upp och ta ansvar för att mänskliga rättigheter och mänsklig säkerhet. Bland annat genom en generösare migrations politik.  Idag kan vi konstatera att fler i Sverige kommit till samma slutsats. Frågan som uppstår är – vems Sverige representerar regeringen, egentligen?

Stoppa avhysningarna vid Sorgenfri tills dess att vi kan anvisa de boende till bättre alternativ!

Det är ofattbart hur historien tillåts att upprepa sig! Hur vi som står upp för mänskliga rättigheter måste kämpa i ett land som säger sig följa dem och åtagit sig att säkerställa att de efterlevs! Jag delar Rosa Taikon-klippet för att hon gör referenser som ligger 50 år bak i tiden men som är lika aktuella idag! (Länken finns längst ner på sidan). Människor hotas med avvisning och att skickas tillbaka till misär, nöd och diskriminering!

I andra fall osäkra sovplatser, exponerade för personer som utsätter dem för rasistiska hatbrott. Problemformuleringen kring boplatsen vid Sorgenfri är ovärdig en välfärdsstat – än mindre är lösningarna som politiskt lagts fram dvs INGA! Den misär som råder på boplatsen, inget rinnande vatten, ingen toalett etc har Malmö Stad aldrig haft intentionen att åtgärda. Och då menar jag inte att dra dit vatten och el och sätta in bajamajor. Jag menar att se sig om efter ALTERNATIVA boenden. Inga sådana diskussioner har överhuvudtaget förts! Och har de ventilerats har de avfärdats lika kvickt! Inte ens NU när polisen i värsta fasciststats stilen vill in och avhysa människor.

Anvisa för helvetet MÄNNISKOR till säkra sovplatser och avhjälp den värsta misären mitt i bland oss!! Problemet är att VI envist bitit oss fast vid den förlegade idéen om nationalstaten – en idé som leder till att människor exkluderas från universella rättigheter! Leder till bristfälliga politiska beslut som lämnar nödställda åt sitt öde, i Sverige 2015!! Beslut tagna av partier som själva tror att deras politik tar avstamp i mänskliga rättigheter. Hade en diskussion med ett kommunalråd i Malmö (S) som blev arg på mig och sa att jag skulle sluta prata som om att Fi var de enda som tar hänsyn till mänskliga rättigheter – hen hävdade att all S politik gör det samma!

Njae sa jag, om detta var fallet hade vi haft en hel annan verklighet att förhålla oss till, det hade t ex funnits bostäder som motsvarar behovet, omgivningen och stadsplaneringen hade varit tillgänglighetsanpassad, utsatta EU-medborgare hade haft tak över huvudet och en säker sovplats, det hade varit självklart att deras barn gick i svensk skola och framför allt INGA politiska beslut skulle kunna leda till att människor blir diskriminerade, vilket är långt i från den verklighet vi har idag.

Feministiskt initiativ verkar för att Malmö Stad kliver upp och tar ansvar: ANVISA till campingar för de som har egna husvagnar/bilar och trygga sovplatser inomhus för dem som idag bor i tält. 40 sovplatser är en skam! Vi kommer ej att få bort situationen bara för att vi inte bemöter den med handfasta politiska lösningar – vilket boplatsen i Sorgenfri är ett exempel på.

Och Sverige måste komma ihåg att vi genom att låta bli att erbjuda människor en minimistandard – en trygg sovplats och tillgång till rinnande vatten t ex, kränker de mänskliga rättigheterna.
Att vi nekar fattiga, romska EU-medborgare en miniminivå visar att vi är exakt lika diskriminerande som regeringarna i de länder de kommer i från!

Stoppa avhysningarna vid Sorgenfri tills dess att vi kan anvisa de boende till bättre alternativ!

VIDEOLÄNK:

Rosa Taikon

Mitt 8:e mars tal 2015 – Det är dags för en feministisk omfördelningspolitik

Jag står här idag och gör något som jag aldrig någonsin trodde att jag skulle göra! Så länge jag kan minnas eller ja, sedan tonåren iaf har jag förkastat den 8 mars som ett befängt jippo vars enda syfte är att blidka kvinnor – som en klapp på huvudet! Så ja, lilla vän, grattis på internationella kvinnodagen…dagen då alla kvinnor i hela världen uppmärksammas… Jag har skakat på huvudet åt alla de som slutit upp vid manifestationer och tänkt ”att vi ens ställer upp på det! – det är ett hån! för resterande 364 dagarna är det ju fritt fram att fortsätta hålla oss tillbaka och diskriminera oss…

Den 8 mars började uppmärksammas 1910 som en socialistisk kampdag för att uppmärksamma ojämställdhet och kräva kvinnlig rösträtt… året som jag föddes 1975 hölls FN:s första internationella kvinnokonferens. Där beslöts det att ta fram en gemensam ”kvinnodag”… Men när FN 1978 tog fram resolutionen om att uppmärksamma den 8 mars pacificerades den internationella kvinnokampsdagen och övergick från att ha varit en ”fight the power – dag” till att bli en opolitisk högtidsdag – där vi kvinnor får en ros och en grattis på internationella kvinnodagen kram! Ställd mot sin historiska kontext blir det lättare att förstå varför den 8 mars är så förvirrande… en dag där vi kvinnor uppmärksammas – men där den politiska kampen för våra rättigheter tonats ner – är ju en provokation.

I ett samhälle som en bit in på 2000- talet basunerar att feminismen gått för långt och där högerfolk upplever att vänstern kidnappat feminismen – står jag här och ska prata om att det är dags för en feministisk omfördelningspolitik… och för att detta ska bli möjligt måste vi sluta polarisera feminismen… vi konkurrerar inte med vår politiska meningsmotståndare – det finns heller ingen anledning att dominera i frågan… konkurrens och dominans tillhör den patriarkala idévärlden… de feministiska frågorna berör alla samhällsområdena och eftersom de är universella behöver vi börja se var vi kan sammanstråla istället för att se var våra skiljelinjer går…

Feminismen är inget kvinnligt särintresse som ska drivas separat… det är just den idéen som lett till att så lite gjorts på ALLA fronter…. jag säger det igen – de feministiska frågorna berör alla samhällsområdena och bör därför drivas av så många som möjligt på så många fronter som möjligt… just därför behöver vi feminister hitta minsta gemensamma nämnare… hitta våra beröringspunkter över blockgränserna… så feminism utan socialism och feminism extra allt behöver inte stå i motsatts till varandra…vi får inte stanna vid att vara parallella linjer då det ligger i parallella linjers natur att aldrig mötas… låt oss konstatera att jäkligt många har haft jäkligt lång tid på sig att göra väldigt mycket…ändå har väldigt lite förändrats… – vi har mer att vinna på att släppa tanken om konkurrens och dominans och istället hitta gemensamma vägar att överkomma förlegade idéer och ta utvecklingen framåt, tillsammans i sann feministisk anda…

Utvecklingen på jämställdhetsfronten utifrån lika lön för likvärdigt arbete, står praktiskt taget stilla och löneskillnaderna bland arbetaryrkena är större än vad som hitintills påvisats – LO släppte en rapport häromdagen där de lyfte löneskillnaderna baserad på den faktiska månadslönen – kvinnor tjänar 5000 kronor mindre i månaden. Allbrightrapporten som synliggör bristen på jämställdhet i näringslivet visar att jämställdheten inte bara avstannat – utan att vi idag står 22 år längre bort från att uppnå jämställdhet – än vad vi gjorde förra året!

Ett samhälle som diskriminerar människor på grund av kön diskriminera människor på andra grunder också… I Sverige har vi sett ett ökat utanförskap och diskriminering. I januari i år kom en sammanställning av olika FN kommittéers rapporter om läget i Sverige. Bland annat tar de upp att det finns en oroväckande etnisk och socioekonomisk segregering i flera storstadsområden, och att det främst drabbar afrosvenskar och muslimer, det visas på en 100 % ökning av arbetslösa med funktionsvariationer sedan 2008 och det lyfts att romer fortfarande diskrimineras allvarligt, främst på arbets- och bostadsmarknaden.

Den synliga och normativa majoriteten utgår fortfarande från sin egen verklighet och driver politik som är anpassad efter den egna verkligheten… andra grupper marginaliseras och/eller osynliggörs även om den inte ens är en minoritet, som i kvinnors fall… visst, en solidarisk omfördelningspolitik är vänsterns paroll men ärligt talat är det en nödvändighet i dags dato att hitta former att samarbeta över de politiska blocken om vi ska ha en chans att skapa jämlikhet och lika möjligheter… Allt pekar på att gapet växer mellan de som kan och de som saknar resurser!

Den förra regeringens jobbskatteavdrag kostade runt 70 miljarder om året och ledde till att vissa grupper fick en ökning av den disponibla inkomsten – där den rikaste tiondelen fick så mycket mer än oss andra. Samtidigt fick andra grupper det betydligt sämre. Enligt SCB har sjuka, arbetslösa och förtidspensionärer fått det sämre ekonomiskt i dag än 2006 och en OECD-rapport från 2013 slår även larm om att andelen fattiga i Sverige mer än fördubblats mellan 1995 – 2010. I ett Sverige med så stabila statsfinanser att vi haft råd att införa ett flertal jobbskatteavdrag för de priviligierade – är det idag inte bara nödvändigt, utan också på tiden att vi inför en feministisk omfördelningspolitik.

Fi vill att vi i Sverige ska börjar ta vara på den kunskapen som finns kring vinsterna med en schysst omfördelningspolitik för att främja ett jämlikt samhälle och att vi implementerar detta i den politik som tas fram. Epidemiologerna Wilkinson och Pickett har forskat i hur det kommer sig att människor mår allt sämre både fysiskt och psykiskt, trots att vi i väst haft en stadig materiell tillväxt. Slutsatserna presenterade de i boken ”Jämlikhetsanden”. Deras forskning pekar på att materiellt välstånd – inte direkt leder till ett välmående samhälle. Snarare handlar det om hur detta välstånd distribueras i samhället, det vill säga att ju mer jämlik fördelningen är, desto mer välmående blir samhället i stort. Om nu jämlika samhällen är hälsosammare samhällen bör vi oavsett politisk åskådning vilja hitta lösningar för att nå dit även om det inledningsvis innebär ökade kostnader. I det långa, hållbara loppet är vinsterna fler. Såväl ur ett mänskligt perspektiv som ur ett samhällsekonomiskt.

Feministiskt initiativs strå till stacken är en tydlig feministisk och antirasistisk agenda, som inte bara synliggör diskriminering och ojämställdhet – utan också erbjuder lösningar för att en feministisk omfördelningspolitik skall bli verklighet – under vår livstid.

Vi menar att det är tillsammans vi ändrar färdriktning genom tydliga satsningar på en omfördelningspolitik som riktar insatser på att skapa en diskrimineringsfri arbets- och bostadsmarknad, satsningar på ett statligt medlingsinstitut som driver jämställda löner, rättvisa pensioner, rejäla satsningar för att stoppa våldet mot kvinnor och för barn som bevittnar våld och satsningar på en likvärdig skola – vi ser välfärden som ett verktyg för att skapa ett jämlikt och solidariskt samhälle, där alla får färdas väl – genom hela livet.

Idag står vi här för att uppmärksamma arbetet vi bedriver – för att skapa det samhälle vi tror på. Vi är inte här för att sörja utveckling vi ser utan för att sluta upp med fler och mobilisera oss – för den feministiska kampen driver vi bäst – tillsammans!

Vad mer ska till innan Malmö stad gör om och gör rätt?!

FOTO: Camilla Rehnstrand

FOTO: Camilla Rehnstrand

Detta är ofattbart. Fyra timmar efter vårt frukostmöte blev en man, som deltagit på mötet misshandlad, knivskuren, hotad och rånad!
Fyra maskerade män hoppade på en nätt man. Det är viktigt att belysa att Malmö stads bristande information till utsatta EU-medborgare om deras möjligheter och rättigheter, spelar dem rakt in i händerna på utpressare. Det förekommer våld och hot om våld dagligen. Polisen i sin tur, ignorerar de anmälningar som utsatta EU-medborgare gör, när de väl fattar modet att polisanmäla. Vi vet inte vem som ligger bakom dådet, men vi vet att syftet var att skrämma och tysta ner utsatta EU – medborgare.

Igår hade vi ett möte där alla politiska partier i Malmö Kommunfullmäktige var inbjudna och närvarade. Vi hade ett femtiotal utsatta EU-medborgare som pratade och berättade om sina upplevelser och berättade varför de var i Sverige. Det var hjärtskärande berättelser. Genomgående är att situationen i södra Europa är ohållbar, fattigdomen utbredd, många som ska försörjas på en knapp inkomst, svårt att hitta jobb varvid de söker sig längre och längre upp. De är här för att söka jobb, men Malmö Stad tar inte detta på allvar. Det finns en mängd insatser inom ramarna för kommunens verksamhet som skulle kunna erbjudas. Men det saknas politiska ambitioner. Natthärbärgen är en del av de akuta nödlösningarna. Men de 40 tilltänkta sovplatserna är långt ifrån tillräckliga för att täcka det faktiska behovet!

Igår var det en från nätverket ”Solidaritet med utsatta EU-migranter” som ställde en fråga till Carina Nilsson, den löd: ”hur ser dialogen som det står om i dagens Sydsvenskan inför avhysningen på Pildammsparken ut?”

Svaret är att det har satts upp en lapp. EU-medborgarna befarar att avhysningen kommer att ske inom en snar framtid eftersom kommunen redan varit och hämtat den container som tidigare ställts fram för sophantering. I samband med detta får EU-medborgarna som bor i parken även nattliga besök av civila poliser som lyfter presenningen och lyser in i deras boning för att informera dem om att de måste vara borta från boplatsen på onsdag, detta sker kl 04.00 på natten/morgonen?!

Bland våra romska gäster berättar dem att de upplever kommunens och våra myndigheters förfarande som kränkande. När de tog upp insatsen på Sofielunds Folkets Hus, var det en kvinna som sa: ” vi behandlas sämre än djur” ”de tar bättre hand om sina hundar än oss” – detta i samband med att de berättade hur de tvingats sitta uppe hela natten, bara för att slippa minusgraderna utomhus, men de fick absolut inte sova. Det såg vakter till!

Rasismen och diskrimineringen romska EU-medborgare möter förkroppsligar sig och tar sig uttryck genom ”vanligt folk”. En vanlig socialsekreterare, en vanlig polis, en vanlig pensionär, en vanlig mamma, en vanlig ambulansförare.

För det är inget ovanligt i Sverige att människor uttalar sig nedsättande och kränkande mot romer. Vi har till och med politiker som uttalar sig racistiskt, tänker inte hänga ut någon med ber er spetsa öronen och vara observanta. Och de uttalar sig som de gör helt öppet, för att de tror att de för ”vanligt folks” talan. Vi har sociala koder som säger att det är tillåtet att uttrycka sig racistiskt och diskriminera romer. Vi har en lång historia av rasism riktad mot romer, den är strukturell och den reproduceras genom generationer för att myter och racistiska föreställningar tillåts att spridas, utan att ifrågasättas.

Som jag sa till Carina Nilsson igår, när en Malmöbo ringer och beklagar sig till kommunen för att det bor människor på Pildammsparken mitt i vintern, ställer ni då följdfrågan om vad det är som är beklämmande med situationen? Är det att kommunen tillåter människor sova ute i minusgrader, eller är det att boplatserna är ”misspryddande”? Är ni ens intresserade av att ta reda på om det en Malmöit som ringer av omsorg eller är det en Malmöit med en rasistisk och diskriminerande agenda?

Jag vill upplysa om att vi inför gårdagens möte bjöd in media. Och vi skickade även iväg en påminnelse. Informerade var Sydsvenskan, Sydnytt, Skånskan, City, Metro, Kvällsposten och ETC. Skånskan gjorde en förhands men ingen dök upp. Jag vill fråga den tredje statsmakten om varför intresset för denna fråga är så låg? När ni väl har chansen att ta del av utsatta EU-medborgares perspektiv och har ALLA politiska partier i Malmö KF som respekterar allas lika värde, samlade på en och samma plats, lyste ni med er frånvaro. Är ni nöjda med att ta tag i frågan först när någon blivit allvarligt skadad?

Kommer de att få polisskydd, kommer situationen att få den dignitet den förtjänar? Jag vet inte om människor förstår hur Malmö Stads bristande insatser leder till att utsatta grupper ställs mot utsatta grupper, då de konkurrerar om samma insatser? Men framför allt vet jag inte vad som skall till förrän Malmö Stad gör om och gör rätt.

bild(2)

Feministiskt initiativ gjorde debut i Malmö Kommunfullmäktige

Idag var det så äntligen dags för Fi att göra entré i Malmö kommunfullmäktige som första parti med feminism som ideologi. Det var ett varmt välkomnande vi fick av fullmäktiges ordförande och vissa av våra nya kollegor. Media var nyfikna på oss och både jag och Linda Hiltmann intog talarstolen.

Fi framhöll att majoriteten förhandlat fram en ny organisation för kommunalråden där ett genomgripande feministiskt perspektiv saknas. Att generella skrivningar om att kommunalråden ska sträva efter ett jämställt och jämlikt Malmö inom sitt område lyser med sin frånvaro och det även saknas hänvisning till mänskliga rättigheter inom varje specifikt område. Vi belyste att frånvaron av en tydlig målformulering riskerar att göra uppdragen godtyckliga, det vill säga att jämlikhet bara eftersträvas om kommunalrådet och beredningen vill eller kommer ihåg att göra detta.

Vi ställde oss också tveksamma till att området jämställdhet inte står självständigt utan delas med folkhälsa. Det samma gäller området anti-diskriminering som delas med kultur. Malmö kommun står inför stora utmaningar. Malmökommissionens rapport påvisar att vi har en kraftigt segregerad stad, vilket ger utslag i bostads- och arbetsmarknaden samt skola. För att möta Malmös behov behöver vi därför skapa utrymme för kommunalråd som fokuserar på sitt område. Att klumpa ihop kultur med antidiskriminering eller jämställdhet med folkhälsa riskerar att medverka till att fokus förskjuts och att kommunalråden tvingas kompromissa med prioriteringar. Lika självklart som att finans eller skola är egna politiska områden tordes det vara att jämställdhet och antidiskriminering också påkallar särskild uppmärksamhet, i synnerhet i en stad som demografiskt ser ut som Malmö.

Fi anser att mot den kunskap som idag finns tack vare Malmökommissionen borde majoriteten tagit fram en ny organisationen som bättre matchar de utmaningar vi står inför.

Fi uttryckte sin entusiasm över att det nu finns ett kommunalråd som har i sitt uppdrag att verka för mänskliga rättigheter. Men passade samtidigt på att problematisera att det är ett område som kräver en översyn och övergripande ansvar. För detta hade Malmö behövt ett kommunalråd med ett samordnande ansvar för mänskliga rättigheter. Detta gäller i synnerhet för att stödja finansberedningens mandat över ”viktiga ärenden av strategisk och övergripande natur” och att dessa ska genomsyras av ett MR-perspektiv.

När kommunalråd skulle väljas kritiserade Fi att SD får ett eget kommunalråd. Med bibehållen respekt för minoritetsskyddet för små partier efterlyste vi en gemensam hållning kring hur vi bemöter SD i vårt parlament. Ordförande avbröt Fi då vi endast skulle presentera förslag på kommunalråd på den punkten – men vår reservation angående SD:s kommunalrådspost protokollfördes.

Socialdemokraterna kom efter mötet fram och beklagade sig över att vi ”sågat” deras organisation, som de själva uttryckte det. Vi fick information om att vissa av deras ledamöter i kommunfullmäktige efter detta ställt sig tveksamma till att bereda oss insynsplatser, eftersom detta skulle innebära att en av deras egna fick en plats mindre. Men de skulle diskutera vidare. Vi vidhöll att vår avsikt är att tillföra den dimension som vi idag ser saknas och att behovet av detta är uppenbart. Förhandlingarna fortsätter. Oavsett vilket kommer vi fortsätta ha fokus på och presentera hur en tydlig feministisk och antirasistisk politik ser ut i praktiken, då detta är det mandatet vi fått av våra väljare!

 

Antirasistiska feministiska visioner

lund-fi

I höstas var jag inbjuden till paneldebatt på Förfest med F! Lund.

Då Feministiskt initiativ Lund beslutade att ställa upp i kommunvalet i Lunds kommun bjöd de in till Förfest på Stadshallen. Förfestens huvudtema utgick från en av våra paroller: ”Ut med rasisterna – in med feministerna”.

Såväl Sissela Nordling Blanco som Stina Svensson och Gudrun Schyman deltog i samtal och diskussioner på teman som feminism, arbetsmarknad, antirasism och mångkultur.

Jag var med under temat Antirasistiska feministiska visioner tillsammans med Sissela Nordling Blanco, talesperson för Fi, Lunda-juristen och asylrättskämpen Tove Gladh samt Matilda Holst Lidfors som är aktiv i Asylgruppen. Moderator var Kristin Tran, ordförande i Interfem.

Det var en intressant dag som bjöd på spännande framtidsvisioner, feministisk dans från Moderna dansstudion och sång från Systerskapskören och inte minst Gudrun Schyman som höll ett brandtal.

Så här tänker jag…

feminist1

Jag är en intersektionell feminist. Det betyder att jag ser att det finns flera olika faktorer som bidrar till hur en människa upplever sin verklighet i samhället. Aspekter som ålder, kön, sexualitet, funktionalitet, hudfärg, etnicitet och position i samhällskroppen är alla med och påverkar den. Detta påverkar även hur personen blir bemött och hur dennes handlingsutrymme ser ut i samhället. Det som är själva kärnan i detta perspektiv är att individen eller gruppen som individen tillhör, själv äger problemformulering och tolkningsföreträde av den egna verkligheten. Detta gäller även vid utformningen av lösning.

Jag väljer att vara politiskt aktiv i Feministiskt initiativ (Fi) för att jag ser att vi fyller en viktig roll som motvikt i den tröttsamma gubbpolitik som enligt mig, allt för länge har fått diktera villkoren. Jag ser att Fi politiskt utgår från insikten om att världen styrs av trötta gubbar och att faktorer som etnicitet, klass, trosuppfattning, sexuell läggning, funktionalitet och ålder exkluderar många av medlemmarna i samhällskroppen från att ha inflytande i sammanhanget de ingår i och att detta behöver lyftas och adresseras politiskt.

Jag vill lyfta blicken från kalla fakta som talar för ett patriarkat som förtrycker. Jag tycker att det är dags att lyfta fram Foucaults perspektiv kring maktens natur; makt är inget en besitter utan något en utövar! Min avsikt att lyfta debatten från förtryckar- och offerperspektiv till empowerment. Visst utövar patriarkatet makt MEN alla och en var av oss som observerat detta, upprätthåller den genom att låta bli att utöva den makt vi själva besitter!

Och det är detta som feminismen ALLTID handlat om för mig: att frigöra och möjliggöra individens potential och handlingsutrymme och visa vilka faktorer som hämmar detta!

När jag läste på socionomprogrammet hade jag en lektor, Daniel Ankarloo, fil dr i ekonomisk historia. Han berättade att  Sverige drar in ca 100 miljarder kronor om året. Jag träffade på honom några år senare och frågade honom om jag hade uppfattat honom rätt. Och mycket riktigt, Sverige drar in 100 miljarder i rena statliga affärstransaktioner om året!Med detta sa han att det finns pengar, men att Sverige förvaltar sina resurser illa. Förstår du vad detta innebär? Som jag ser det har Sverige 9 miljoner invånare, kom igen, det finns städer i Europa som har fler invånare! Klart att vi ska kunna förvalta våra resurser bättre så väl ur ett HR perspektiv som ur ett ekonomiskt. Detta innebär att det finns pengar  att tillgå för att göra nödvändiga reformer, men att de är illa förvaltade.

Jag menar att ett annat Sverige är möjligt! Som socionom, arbetar jag med just förändringsarbete och motivation. Med största ödmjukhet arbetar jag dagligen med de mekanismer som ligger bakom ett upprätthållande av dysfunktionella beteenden och tankemönster samt lösningarna som ska till för att bryta dem. Dessa principer kan tillämpas på en samhällelig nivå.

Jag ser att det finns en enorm dysfunktionalitet i sättet samhällskroppen organiseras på. Jag menar att det är den tröttsamma gubbpolitikens väsen som genomsyrar samhället. En gubbpolitik vars drivkraft är personlig ambitionslystnad, ett sätt att positionera sig i världen, göra karriär och upprätthålla sina och sina likars personliga och ekonomiska intressen. Ett bra exempel på detta är Carl Bildt som genom sina intressen i Lundin Oil kompromissar med saker större än han själv!

En Carl Bildt som när han blir ifrågasatt av sina uppdragsgivare, den del av svenska folket som nu röstade tvivelaktigt (och vi andra som fattade bättre, men som idag får gilla läget) vågar adressera oss med nonchalans, förakt och nedlåtande tal dvs när han ens bemödar sig med att kommentera. Jag menar att det är den sortens maktfullkomlighet som distanserar dagens förtroendevalda från sina uppdrag.

Jag anser att det är omöjligt att vara politiskt aktiv för att reformera i samhällskroppen och samtidigt bevara sina egna intressen. Tråkigt nog känns det som att detta blivit regeln snarare än undantaget när våra politiker anammar sina förtroendeuppdrag.

Därför vill jag bidra med att påskynda demokratiarbetet genom direktdemokrati. Politiker idag är verklighetsfrånvända och har missuppfattat sina uppdrag. Ett sätt att råda bot på detta är att minska gapet mellan s.k politiker och folket de ska representera. Jag vill göra oss alla till politiker dvs sådana som sysslar med ”det som rör staten”.

2000-NU saknas det enligt mig ursäkt för att ett välutvecklat tekniskt system som möjliggör ”folkets röst”, lyser med sin frånvaro! Jag tänker också att denna tekniska revolution skulle öka det politiska deltagandet bland individer som i dag av olika anledningar exkluderas i samhällsutformningen.

Jag vill arbeta för att Sverige ska gå från att vara ett mångkulturellt samhälle till ett mångdimensionellt sådant. Jag vill byta etikett och  innehåll!

Det mångdimensionella samhället som jag önskar se tar sin avstamp i den kritik som intersektionaliteten anför och den tillvaratar såväl den enskilde individens fri- och rättigheter, som dennes behov och skyldigheter-oavsett position i samhällskroppen.

Med andra ord kandiderar jag, därför att min precis som din delaktighet behövs, om vi ska klara av de utmaningar som vi står inför!