Kvinnoförbundets symposium på Rådhuset i Malmö


Igår höll Kvinnoförbundet i Malmö en tillställning där de presenterade sitt projekt: BOM. Initiativtagarna Farideh Arman och Mitra Seif berättar att syftet med projektet har varit att stödja kvinnor och barn som varit utsatta för våld i nära relationer och på grund av detta tvingats att bo i skyddade boenden med skyddade personuppgifter. De flesta av deltagarna i projektet har varit kvinnor och barn med utländsk bakgrund som levt med hedersideologi och fallit offer för hedersrelaterat våld. Många av kvinnorna har dessutom blivit bortgifta i arrangerade äktenskap. De berättar också att de flesta kvinnor som deltagit i projektet, blivit socialt isolerade utan möjligheter att skapa kontaktyta i det svenska samhället, efter det att de lämnat mannen som utsatt dem för våld.

Genom BOM har Kvinnoförbundet anordnat sommarläger, utflykter och fester för barnen. Jag tycker att det är ett fantastiskt initiativ då barn lättare kan tillgodogöra sig denna form av miljöterapi i synnerhet de mindre barnen, framför samtalsstöd.

Under projektets gång har fotografen Åsa Sjöström dokumenterat BOMs olika evenemang. Hon berättar att hon haft ett skyddande tygstycke för linsen för att säkerställa att deltagarnas identitet inte undanröjdes. Journalisten Lars Åberg har intervjuat kvinnorna i projektet och tillsammans med Åsa skapat boken “Sommarens skiraste ljus”.

De uppger att syftet med boken är att lyfta problemen och verkligheten som dessa barn och kvinnor lever i för att skapa debatt. De hoppas att boken ska leda till att samhällets insatser för att stödja dem som utsätts för våld i nära relationer, ska förbättras.

Jag var inbjuden till Kvinnoförbundets paneldebatt tillsammans med:

    • Anja Sonesson, Malmö stad (M) 
    • Eva Finné Thalen, Riksdagen (M )               
    • Margot Olsson, Kvinnofridssamordnare  
    • Juno Blom Länsstyrelsen Östergötland via skype 
    • Martina Skrak jämställdhetskommunalrådet Malmö (V)     

Syftet var att föra en politisk diskussion kring hur samhällets insatser ser ut för barn som bevittnar eller själva blir utsatta för våld, hur planer för uppföljning av våldsutsatta mammor och deras barn ser ut, efter deras tid i skyddat eller hemligt boende är slut, hur vi vill lösa bostadssituationen för att ombesörja eget boende för dessa kvinnor och barn samt hur vi vill arbeta för att skärpa sekretessen vid skyddade personuppgifter då olika myndigheter har olika sekretesskrav.

Med min bakgrund som familjebehandlare och kurator vet jag att det många gånger är svårt att motivera kvinnan till att lämna den våldsamma relationen och ta emot stöd och hjälp. Många gånger går kvinnan tillbaka till mannen och barnen lämnas åt sitt öde. Det har funnits fall i Malmö där barn fått se sin mamma bli ihjälslagen. Kommunen har känt till familjens särskilt utsatta situation, men då kvinnan är den som sökt bistånd sker ingen utredning av barnets situation eller utsatthet. Vi i Feministiskt initiativ ser detta som en allvarlig brist och vill därför stärka barns rättigheter och problematisera att barnet följer med mamman och alltför sällan utreds som egen individ. Därför måste det göras en skyddsbedömning av barnets situation och utsatthet.

Vi vet att ungefär vart tionde barn i Sverige lever med våld i hemmet och att vart tjugonde barn upplever detta våld ofta! Statistiskt vet vi också att det finns ett starkt samband mellan barn som får uppleva en pappas våld mot mamman och att själva utsättas för direkt våld och sexuella övergrepp. Vi i Fi menar att barn måste uppmärksammas, utredas och få stöd och insatser som följs upp i enskilt ärende och på övergripande nivå.

Därför ser vi  problemet med att våldsamma män får ha fortsatt tillgång till sina barn, eftersom detta ofta leder till att våldet får fortsätta. Umgänget enligt 6 kap i Förldrabalken beskrivs som en rättighet för barnet men i praktiken innebär det en rättighet för umgängesföräldern.

Därför anser vi att barnets inställning ska så långt det går, klarläggas och tas hänsyn till. Därför verkar vi i Fi för att en person som har kontaktförbud inte samtidigt ska ha möjlighet till umgänge med den skyddades gemensamma barn och att umgänget mellan barn och den våldsutövande umgängesföräldern skall ordnas på ett säkert sätt för barnet. Vi anser att närvaro av okvalificerad kontaktperson utan möjlighet att gripa in om det skulle behövas, är en otillräcklig lösning.

Inspektionen för Vård och Omsorg rapport ” Våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnar våld” (2014) lyfter att barn måste uppmärksammas, utredas och få stöd. Rapporten påvisar att det finns uppenbara brister i synnerhet när det kommer till att barn uppmärksammas och utreds!

IVO skriver att barn som misstänks fara illa inte identifieras och att anmälan till socialtjänsten inte heller alltid görs. Trots lagstadgad skyldighet att anmäla, brister förskolor, hälsa och sjukvård och andra instanser som har anmälningsskyldighet. Därför behövs det ytterligare stöd och utbildning för personer som i sitt arbete kommer i kontakt med dessa barn. Denna utbildning skall ha ett tydligt barnperspektiv.

Rapporten som IVO presenterar visar att det finns stora skillnader i förmågan att fånga upp barnet och ha ett tydligt barnperspektiv mellan landets olika kommuner. IVO-rapporten påvisar att det i de kommuner där det fungerar tillfredsställande finns vissa komponenter som bidrar till detta; tydlig prioritering för problemområdet ”våld i nära relation” hos inblandade myndigheter, att kommunen har särskilt ansvariga personer eller verksamheter som riktat in sig på området och har spetskompetens, vilket inbegriper tydliga och kända rutiner för att bedriva arbete med våldsutsatta kvinnor och deras barn. IVO efterlyser samverkan mellan kommuner så att kommuner ska kunna jobba gränsöverskridande i dessa frågor då dessa barn och kvinnor många gånger tvingas lämna sin hemkommun, av säkerhetsskäl.

En tänkbar lösning, som jag skulle vilja presentera för att minska de stora skillnaderna mellan kommunerna, är att upprätta en särskild kommunal enhet i samtliga av landets kommuner, som inriktar sig  på våld i nära relationer, med särskilt fokus på barn. På så vis ökar vi rättssäkerheten för barnen och underlätta det gränsöverskridande arbetet mellan olika kommuner. Genom att samla olika kompetenser och myndigheter under samma tak underlättar även en sådan här enhet, myndighetskontakterna för kvinnan, som oftast har en mängd olika pågående ärenden.

I ovannämnda IVO-rapport står det också att läsa att flertalet kommuner runt om i landet har bra insatser när det kommer att bereda hjälp i det akuta skedet men att det många gånger saknas långsiktig planering för dessa kvinnor och barn. Majoriteten av kommunerna saknar dessutom uppföljningsbara mål. IVO anför brister i att det saknas långsiktigt stöd och uppföljning. Önskvärt är därför att kvinnan och hennes familj får en egen stödperson, knuten till ovannämnda enhet som även fungerar som kontaktunderlättare för kvinnan i hennes olika myndighetskontakter. Denna person följer sedan kvinnan och barnet genom hela processen.

Vi vet att en av grundpelarna för att barn och i synnerhet barn som far illa ska känna trygghet, är att tillvaron präglas av förutsägbarhet. Dessvärre  blir detta sällan fallet för barn i skyddade boenden, då kommuner saknar långsiktig planering för dessa. Allt för ofta blir hotade och våldsutsatta kvinnor och deras barn kvar i skyddat boende under allt för lång tid. Vi måste inse att ett skyddat boende även om det bereder skydd, enbart är tilltänkt som en akut lösning. Ett liv i isolering, undangömd från övriga samhället är en inskränkning av kvinnans och barnets friheter och möjligheter för gynnsam utveckling. Dessutom är dessa kvinnor och barn ofta förpassade till en tillvaro präglad av ovisshet inför framtiden, vilket inte är förenligt med någon människas bästa!

Vi i Fi vill därför också att kommunerna i större utsträckning inte bara skall samarbeta med andra kommuner utan även etablera samarbeta med allmännyttan så att det ska finnas möjlighet att bereda kvinnor och barn i skyddade boenden företräde i allmännyttans bostadsköer.

Symposiet avslutades med att Farideh Arman och Mitra Seif från Kvinnoförbundet uppmanade samtliga närvarande att ta ställning till deras förslag till lagändring rörande tvåårsregeln som de önskar skall tas bort, jag berättade redan där och då att vi i Fi redan har en sådan punkt i vår politiska plattform.

Vidare ser vi papperslösa kvinnors särskilda utsatthet då de utsätts för hot, misshandel, utpressning, trakasserier eller sexuella övergrepp och vi vill verka för att dessa ska fredas och garanteras skydd i samband med brott.

Fi vill också verka politiskt  för att information om svensk kvinnofridslagstiftning/fridslagstiftning förmedlas till delaktiga parter i så kallad kärleksinvandring och för att denna information skall inkluderas i SFI-utbildningen. Vi anser att alla inom landets gränser ska ha kunskap om sina rättigheter och vart man kan vända sig för att få skydd och stöd.

Barn och ungas rättigheter är en av mina hjärtefrågor och som vi alltför ofta ser, finns det i Sverige synnerliga skäl för att göra Barnkonventionen till lag, så att barns rättigheter och behov säkras och barn får komma till tals!

Mäns våld mot kvinnor och barn är inget särintresse, det är en fråga om nationell säkerhet och att få leva ett fullvärdigt liv fritt från våld är en grundläggande mänsklig rättighet! Tillsammans med Fi kommer jag att verka för att mäns våld mot kvinnor och barn får den dignitet den förtjänar och arbeta för lösningar som är rättssäkra, långsiktiga och hållbara!

 

Tags: , , , ,