Seminarium om Vitboken i Rådhuset i Malmö

Igår var integrationsminister Erik Ullenhag (FP) i Malmö och träffade företrädare för Malmös romer och representanter för Malmö stad.

Jag missade eventet på förmiddagen då jag jobbade men var inbjuden till eftermiddagsseminariet som även den hölls på Rådhuset i Malmö.

Presentationsseminariet i Rådhuset arrangerades av Arbetsmarknadsdepartementet och Malmö stads verksamhet Romskt informations- och kunskapscenter (RIKC). Bland annat ingick RIKC:s medarbetare Mujo Halilovic och Marian Wydow i panelen.

Under kvällen presenterades “Den mörka och okända historien – vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet” som regeringen tagit initiativ till.

Syftet med boken är att ge erkännande åt romers historia, skapa förståelse ur ett historiskt perspektiv och visa hur stereotyper som lett till politiska rasistiska och förtryckande åtgärder, skapats.

Boken beskriver ett 1900-tal av fyllt av systematiska kränkningar av romer och resande. Den visar hur majoritetsbefolkningen och maktens problemformuleringen ledde till att romers existens i Sverige blev problemet. Då romer var problemet var lösningarna i de flesta fall att eliminera “problemet”, dvs romerna.

Den första delen av 1900-talet byggde politiken på ren rasideologi. En statlig kommitté på 1920-talet angav att romernas “inblandning i den svenska folkstammen innebär en försämring av vår folkras”. Lösningen som förespråkades var ett försvårande av romers levnadsvillkor som skulle leda till att de lämnade landet. För mig påminner denna taktik om det som Stockholms stad hänger sig åt idag, då ett 30-tal romska läger rivits ner utan att man från samhällets sida erbjudit alternativ.

Mellan 1954 och 1974 tvångssteriliserades ca 64 000 personer i Sverige. 1914 infördes ett inreseförbud riktat just mot romer, den infördes utifrån den rasbiologiska övertygelsen om den nordiska rasens överlägsenhet och gällde fram till 1954. Detta kom bland annat att innebär att romer ej kunde söka sig till Sverige för att undgå förintelsen i Tyskland.

Romer har funnits i Sverige i 500 år och än idag har samhället ingen klar uppfattning om hur omfattande förtrycket varit. Det finns fortfarande stora kunskapsluckor. Bland annat lyfte panelen att det fortfarande råder stor okunskap om huruvida socialtjänsten och bostadsmarknadens också systematiskt registrerat och kartlagt romer. Att de systematiskt diskriminerat romer råder det däremot inget tvivel om.

RIKC:s medarbetare Mujo Halilovic påminde oss om att de övergrepp som romer utsatts för uträttades av helt vanliga människor i ett helt vanligt land. Han sa att synliggörandet av romers situation i Sverige är central då kunskap är otillräckligt för myter, fördomar och stereotyper i större utsträckning än vad vi vill tro påverkar vår verklighets uppfattning.

Han presenterade tre frågor som han ville att publiken skulle ta med sig efter seminariet:

  • Varför är historien viktig?
  • På vilket sätt är Vitboken aktuell idag?
  • Hur kan kunskapen om kränkningar omsättas till relevanta verktyg för det fortsatta arbetet?

En tjänsteperson från regeringen berättade om att det finns planer på att ta fram ett lättläst material i ett enkelt format med syfte att sprida informationen. Som representant för Fi påpekade jag att det är otillräckligt att ta fram material som bygger på att de lärare som får ingivelsen att införliva den i undervisningen skall kunna göra så. Fi vill att samtliga läromedel i ämnet historia ska innehålla skildringar av Sveriges övergrepp och förtryck av minoritetsgrupperna samt Sveriges kolonialistiska historia som även inbegriper slavhandel.

Idag finns redan kravet formulerat att alla elever ska ha kunskaper om de nationella minoriteternas kultur, språk, religion och historia. I läroplanen är ett av målen för grundskolan att varje elev ska ha kunskaper om de nationella minoriteternas kultur, språk, religion och historia. Samma mål ska gymnasieskolorna sträva mot. Efterlevs detta?

Våra barn och ungdomar måste få kunskap om Sveriges rasistiska historia, vi måste synliggöra den för att kunna komma åt den strukturella rasism som Sverige fortfarande förnekar.

För mig är det självklart att första steget för att komma tillrätta med ett problem är att erkänna att man har ett. Precis som alkoholistens första steg mot ett tillfrisknande handlar om att våga formulera sitt beroende måste Sverige formulera sitt pågående och sitt rasistiska förflutna.

Tags: , , , ,