Vågar inte vänstern ha in feministerna?


Vet ni vad? Jag är uppriktigt trött på vänsterdebattörers snack om att en röst på Fi är bortkastad. I P1 Morgon den 16/4 säger Daniel Suhonen uppskattande att Fi:s väljare är radikala, progressiva feminister och HBT-aktivister men att en röst på Fi ändå är ”en röst i toaletten”.

I år har vänstern inte råd att ägna sin tid på att förminska och driva kampanj mot Fi. Det är skarpt läge i Sverige och i Europa. Rasismen i Sverige breder ut sig och har gjorts rumsren. SD:s intåg i maktens rum har påverkat den allmänna debatten, som när SVT:s Agenda ställde frågan ”Hur mycket invandring tål Sverige?”.

I mitt arbete som familjebehandlare stötte jag ofta på dominanta individer som ville kontrollera och förminska sin partner för att slippa ta itu med sina egna problem. En teknik är att ständigt rikta strålkastarljuset mot den person de vill kontrollera eller förminska. På så sätt hamnar den som blir bländad och exponerad alltid i försvarsställning, upptagen med att visa sin duglighet. Medan den som håller i strålkastaren ostört kan fortsätta med sitt oönskade beteende. Dessutom hamnar allt utanför strålkastarljusets sken i mörker

Det är dags att rikta tillbaka strålkastarljuset: Varför väljer arbetarrörelsen att motarbeta Fi?

Fi utgör inget hot mot de rödgröna, de går framåt och Fi växer. Fler väljer att ställa sig bakom den antirasistiska och jämlikhetsdimension som Fi står för. Och att den behövs i riksdagen råder det väl inget tvivel om. FN:s rasdiskrimineringskommitté riktade så sent som 2013 återigen hård kritik mot Sverige. Vi kritiseras bland annat för bristande insatser när det gäller främlingsfientliga och rasistiska hatbrott och vi brister även i insatser mot diskriminering i bostads- och arbetsmarknaden. Detta är allvarlig kritik, särskilt som det är tredje gången som den återkommer. FN-förbundets chef Aleksander Gabelic säger i en intervju i SvD (23/9 2013) att ”rapporten är en viktig signal att vackra ord måste omsättas i handling, och något samlat måste göras åt den ökade diskrimineringen”.

Feministiskt initiativ är det parti som går till val på att ”gå från vackra ord” till handling när det gäller att bekämpa rasismen och diskrimineringen i Sverige. Vi går till val på en tydlig feministisk och antirasistisk politik. Därför vill vi bland annat att läroplanen ska uppdateras med antirasistiska mål. Vi vill att undervisning om rasismens historia i Sverige med dess kopplingar till europeisk kolonialism görs till en del av läroplanen på högstadie- och gymnasienivå. Vår politik adresserar även det behov vi har av en arbetsmarknad fri från diskriminering. Där vill vi verka för att arbetsgivaren ska vara skyldig att aktivt motverka diskriminering och införa sanktionsmöjligheter mot företag som ej gör så. Vi är för en solidarisk och human flyktingpolitik som inbegriper öppna gränserna och lagliga vägar in i Europa.

Vänsterns ”en bortkastad röst på Fi”-kampanj inleddes 2006, kördes i repris 2010 och dammas alltså av i år, igen. Men i år är det skarpt läge, därför måste strålkastarljuset riktas på de som fått lura i det mörker som uppstår runt om strålkastarljuset på Fi. Detta mörker där rasister mobiliserar sig och förökar sig på medan partiet som har potential att vitalisera svensk politik genom att införa en tydlig feministisk och antirasistisk dimension i maktens rum, motarbetas. Arbetarrörelsens förminskningskampanj av Fi får mig att undra om det är så att svenska vänstern hellre har rasister i riksdagen än feminister?

Och om detta inte är fallet varför agerar de som de gör?

Katerin Mendez