Feminism med barnets bästa i fokus


Helena Granström skriver i Sydsvenskan ”att vara lyhörd inför sitt barns behov ses som ett feministiskt misslyckande” och att ”det är dags att tänka om”. Granström, det är aldrig moderskapets premisser eller den trygga anknytningens centrala roll i skapandet av trygga individer som den feministiska rörelsen som jag representerar ifrågasätter eller vill underminerar. Fi vill att barn har rätt till och ska få ha en trygg anknytning till båda sina föräldrar. Denna rätt inbegriper även att ha nära tillgång till fler betydelsefulla vuxna under sin uppväxt.

Ur ett anknytningsperspektiv vet vi idag att barn med stor framgång kan knyta an till mer än en person, men att det finns en hierarki i anknytningen. Detta betyder inte att barnet känner sig otryggare med de andra anknytningspersonerna, bara att den favoriserat en lite mer. Heller är vi inte främmande för den biologiska process som är närvarande under amningens första tid. Bland annat innebär den en ökad produktion av hormonet Oxytocin, en anknytningshormon, som intressant nog bland annat bidrar till att hjälpa mamman att knyta an till sitt barn. Men även andra kan skapa en trygg anknytning med barnet genom att flaskmata barnet. Där hud mot hud kontakt visat sig gynna anknytningen och samspelet mellan barnet, föräldrarna eller annan betydelsefull vuxen. Genom att beröra barnet under matningen frisätts även Oxytocin. Det finns alltså möjligheter att utöka ett barns anknytningspersoner, något som berikar barnets tillvaro. Detta får mig att ifrågasätta Granströms argument om att ”barnets täta, och exklusiva, anknytning till sin mamma” är ”patriarkatets navel”, snarare vill jag påstå att det är den skeva och begränsande könsrollsuppdelningen som utgör den.

Jag känner heller inte igen mig i Granströms påstående om att barnperspektiv lyser med sin frånvaro i den feministiska debatten. Snarare tvärtom, Feministiskt initiativ har en hel del reformer som ämnar skapa bättre förutsättningar för vuxna att tillgodose barnets bästa och den inkluderar fler familjekonstellationer än den som idag ligger till grund för svensk familjepolitik.

Bland annat verkar vi för en generell arbetstidsförkortning för att ge föräldrar och barn möjlighet till mer tid tillsammans och en mindre stressad vardag. Vi anser även att resurser bör avsättas för att öka tillgången på gemensamma lösningar för hushållstjänster för att skapa en jämnare fördelning av det obetalda arbetet och mer tid över för barnen. Trots att dagens föräldraförsäkring är individuell och möjlig att dela, tas 83% av all föräldraledighet ut av mammorna. Detta beror på invanda mönster, förlegade attityder och myter, så som de Granström själv reproducerar i sin artikel om att mamman exklusivt, av naturen getts bättre förutsättningar att ta hand om barn. Fi vill att en individualiserad föräldraförsäkring ska införas så att barn får chans att knyta an till fler vuxna under sin uppväxt. Vi vill verka för ett samhälle som uppvärderar och möjliggör mångfald i levnadssätt, som bryter kärnfamiljens isolering och bjuder in fler vuxna att ta sig an barnen. Detta innebär bland annat att möjliggöra för fler än två personer att erkännas som vårdnadshavare för ett barn. Samtidigt som stora satsningar behöver göras inom förskola med mindre barngrupper och större personaltäthet. Granström, en trovärdig feministisk politik och ett välfärdssamhälle värt namnet fokuserar på barnen och deras bästa. Att utgå från barnets perspektiv istället för de vuxnas behov- öppnar för nya lösningar som sätter barnets bästa i centrum.

 

 

Tags: , , , ,