Välfärd – alla har rätt att få färdas väl genom hela livet

Johan Norberg skrev i gårdagens Metro (21/8) att svartmålningen av konsekvenserna av Alliansens penningpolitik gått för långt. Har den det Johan? I går satt jag i panelen på en partidebatt som organisationen RFHL – Rättigheter, Frigörelse, Hälsa, Likabehandling arrangerade. Syftet med debatten var att dels lyfta den sociala diskrimineringen dels att lyfta frågan hur det kan komma sig att vi ser ett ökat utanförskap, trots att Sverige generellt sett får det bättre ekonomiskt.

Epidemiologerna Wilkinson och Pickett tog vara på samma frågeställning när de utforskade hur det kunde komma sig att människor mådde allt sämre både fysiskt och psykiskt, trots att vi i väst haft en stadig materiell tillväxt. Slutsatserna presenterade de i boken ”Jämlikhetsanden”. Deras forskning pekar på att materiellt välstånd inte direkt leder till ett välmående samhälle. Snarare handlar det om hur detta välstånd distribueras i samhället. Desto mindre skillnader mellan de fattigaste och de rikaste är, det vill säga ju mer jämlik fördelningen är, desto mer välmående blir samhället i stort.

Deras tes kan tydligt ses i dagens Sverige. Regeringens jobbskatteavdrag kostar runt 70 miljarder om året och har lett till att vissa grupper har fått en ökning av den disponibla inkomsten. Den rikaste tiondelen har fått mycket mer än oss andra. Samtidigt har vissa grupper fått det betydligt sämre. Enligt SCB har sjuka, arbetslösa och förtidspensionärer fått det sämre ekonomiskt i dag än 2006. En OECD-rapport från 2013 slår även larm om att andelen fattiga i Sverige mer än fördubblats mellan 1995 – 2010.

Antalet som beviljas sjukersättning fortsätter enligt Försäkringskassan att stiga. Förra året nybeviljades 12 000 personer sjukersättning – en ökning med 50 procent jämfört med 2011. Sjukpenningersättningen ökar stadigt sedan 2010 och 2013 kostade sjukpenningen 2,6 miljarder kronor mer än 2012. Försäkringskassan räknar dessutom med en kraftig ökning av sjukpenningkostnaderna 2014 till 2018.

Psykiska sjukdomar dominerar – förra året utgjorde dessa diagnoser 43 procent av de nybeviljade sjukersättningarna för kvinnor och 39 procent för män. Dessutom ökar gapet mellan kvinnor och män i sjukskrivningsstatistiken.

Det är främst arbetsmiljöfaktorer som leder till sjukskrivingar. Men den vardagliga kampen för att få livspusslet att gå ihop, spär även den på stressen. Att verka för en arbetstidsförkortning med bibehållen lön ser Fi som ett steg mot att frigöra mer tid för återhämtning och njutveckling. Dessutom behövs det en satsning på åtgärder som förbättrar arbetsmiljön främst inom kvinnodominerade arbetsområden, för att få ner sjukskrivningarna. Vi vill inrätta en handlingsplan för att säkerställa att arbetsmiljölagen tillämpas i syfte att förebygga och undvika depressioner och självmord i arbetslivet. Det ska även vara möjligt att lämna ett arbete som får en att må dåligt – därför verkar vi för slopandet av de 45 karensdagarna för a-kasseersättning vid uppsägning på egen begäran.

Gårdagens partidebatt berörde även temat hemlöshet och hemlösa var inbjudna att dela med sig av sina livserfarenheter för oss politiker.

Malmö Stad redovisade i sin hemlöshetsstatistik för 2013 att ökningen av antalet hemlösa i staden har sin förklaring i den så kallade strukturella hemlösheten. Skillnaden mellan social hemlöshet och strukturell hemlöshet är att den sociala beror på saker som missbruk eller psykiska problem medan den strukturella orsakas av bostadsbrist och ekonomiska problem. Var dag lägger Malmö stad en halv miljon kronor på att råda bot på den akuta hemlösheten, men inga politiska incitament har tagits från regeringen för att stimulera byggandet av nya hyresrätter trots att rätten till bostad är en grundläggande mänsklig rättighet. Vi har de senaste åren fått se nedskärningar inom vården där bland annat psykiatrin i Malmö senast i januari stängde ner avdelning 85, en sluten vårdavdelning med 18 vårdplatser även endometriosteamet på kvinnokliniken i Malmö tvingades lägga ner – trots att ca 30 000 kvinnor i Skåne är drabbade av denna sjukdom.

Så nej Norberg, det är föga en svartmålning, det är illa. Det sociala utanförskapet kostar  enbart Malmö Stad 6,5 miljarder om året, enligt Skandia – det personliga lidandet kan vi dock aldrig sätta en prislapp på. Konsekvenserna av Alliansens politik märks inom vården, skolan, arbetsmarknaden, bostadsmarknaden. Det finns nog inte en samhällssektor som förskonats.

Ställt mot detta är det föga överraskande att en SIFO-undersökning från maj i år visar att hela 70 procent av Sveriges befolkning kan tänka sig att betala mer i skatt. Ytterligare en SIFO-undersökning, från 2013, visade att 58 procent ansåg att det var mycket dåligt eller ganska dåligt att införa ett femte jobbskatteavdrag. Det tyder på att fler svenskar inser vinsterna med höjda skatter och en tydlig omfördelningspolitik, för att göra livet bättre för de som drabbats hårdast av Alliansens ekonomiska politik.

Vi i Feministiskt initiativ menar att det är dags att ändra färdriktning. Därför vill vi införa en helhetssyn och en konsekvensanalys i den politiska agendan när vi planerar ekonomin och våra statsfinanser – där hållbarhet utifrån ett mänskligt perspektiv är ett begrepp att ta med i beräkningen. Det är möjligt att öka det mänskliga välbefinnandet i samhället. Med rätt politiska prioriteringar kan det sociala utanförskapet åtgärdas. Att göra om och göra rätt, kanske inledningsvis innebär ökade kostnader. Men i det långa, hållbara loppet är vinsterna fler. Såväl ur ett mänskligt perspektiv som ur ett samhällsekonomiskt. Välfärden måste bli ett verktyg att skapa ett jämlikt och solidariskt samhälle med, där alla får färdas väl – genom hela livet.