NATO

EN TROVÄRDIG FEMINISTISK SÄKERHETSPOLITIK SÄGER NEJ TILL VÄRDLANDSAVTAL MED NATO!

Igår höll vi en manifestation mot ett värdlandsavtal med NATO på Gutsav Adlfs torg i Malmö. Ett stort tack till; Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen i Malmö Lund; Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, Malmö/Lund; Kvinnor (och män) för fred, Skåne; Föreningen Nej till Nato! Helsingborg; ABF i Malmö; Svenska Kvinnors Vänsterförbund, Lund; Feministiskt Initiativ Malmö; Vänsterpartiet Malmö som fick det att hända!

Här är mitt tal: För mig känns det otroligt viktigt att kunna få stå här idag och prata om värdlandsavtalet med er alla. Vi står inför en situation där riksdagen den 25 maj kommer att ha en omröstning i frågan – utan att vi haft en ordentlig folklig diskussion. Detta i en demokrati som haft stor framgång med sin alliansfrihet och med en regering som kallar sig själv för feministisk!

NATO är en militärallians, som bygger på en föråldrad idé om att säkerhet kan skapas genom hot om våld och att nationalstaten behöver försvaras, från vad? Faktum är att få krig utkämpas numera mellan stater med deras militär. Detta för att vi under lång tid byggt upp ett ömsesidigt beroende nationer emellan – det är helt enkelt är osannolikt att länder som har ekonomiska relationer går i krig med varandra. Men trots att EU är beroende av ryskt gas – pratar vi än idag om att “ryssen kommer” och använder det som ett argument för att gå med i militäralliansen NATO.

Som feminist menar jag att idéen om ett militärt försvar knappast hör hemma i ett modern samhälle – idéen om att skapa fred genom militära medel hör till det förflutna – idag ligger världssamfundets fokus på långsiktiga åtgärder som ska öka enskilda individers trygghet och mänskliga rättigheter. Diskussioner om ett militärt försvar och föreställningar där andra stater utgör ett säkerhetshot mot nationen tar uppmärksamhet i från de verkliga säkerhetshoten vi står inför: som kimatförändringar, kapitalismens rovdrift, fattigdom och våld i nära relationer för att nämna några exempel.

Internationella fredsrörelser och FN förespråkar feministiska alternativ för att skapa och upprätthålla fred i konfliktdrabbade områden. FN uppmanar sina medlemsstater att aktivt motverka sånt som vi vet leder till väpnade konflikter – så som globalt ojämna resursfördelningar, fattigdom, ojämlikhet och förtryck. För mig är det självklart att säkerhetspolitik handlar om att tillgodose mänskliga rättigheter, skapa social trygghet och verka för ömsesidig och gemensam säkerhet – globalt.

Därför måste vi kräva en säkerhetspolitik som bygger på att globalt utrota fattigdom, som ökar jämställdhet och flickors och kvinnors möjlighet att delta i och utforma sina samhällen och avsätta resurser för att utrota mäns våld mot kvinnor – som skördat fler liv än första och andra världskriget tillsammans.

En trovärdig feministisk säkerhetspolitik tar avstånd från ett tänk som säger att säkerhetspolitik handlar om militär upprustning, kärnvapen och hot om våld. Som feminister måste vi ifrågasätta logiken bakom att bevara eller uppnå fred genom militära medel.

Konflikter kan aldrig lösas med våld. När våld används, bombas städer och länder sönder och samman. Människor – civila som soldater dör eller skadas för livet. När våld används blir kvinnor och barn särskilt drabbade. Kvinnors kroppar används i krigsföring och traumat lever kvar i generationer.

Det är genom feministiskt fredsarbete snarare än att avsätta mer resurser för att positionera oss i den militära kapprustningen – som vi skapar säkerhet! Precis som mörker aldrig kan driva bort mörker – kan våld aldrig driva bort våld.

Om värdlandsavtalet röstas igenom tar Sverige ett stort kliv i fel riktning, avtalet leder till att Sverige som värdland ökar militäralliansen Natos resurser. Ett värdlandsavtal är knappast utveckling utan ett steg i att veckla in oss i något som lär bli väldigt svårt att ta oss ur.

Vill vi medverka till att flytta fram maktpositioner för män på bekostnad av kvinnor, som drabbas hårdast i väpnade konflikter? Vill vi ge Nato fler möjliga baser i Sverige? Vill vi underlätta svensk medverkan i Nato-insatser utomlands? Vill vi ha ökad militär närvaro i Sverige i form av stationerade NATO- trupper och militär utrustning? Är vi beredda att förvara kärnvapen i våra svenska kommuner? Det är dessa frågor vi behöver få en folklig diskussion kring innan riksdagen röstar om förslaget den 25:e maj

Eftersom ett värdlandsavtal går emot allt vad jag precis sagt om min syn på säkerhet och hållbar utveckling säger jag och Feministiskt initiativ nej till värdlandsavtalet med NATO!

Bild: Toktam Jahangiry