Tag Archives: antirasism

Martin Luther King Jr

Upprop!

Jag undrar: var är alla Miljöpartister och Socialdemokrater som är av annan åsikt än den som deras förtroendevalda beslutat om?

Var är alla Miljöpartister och Socialdemokrater som står upp för allas lika värde?

Jag misstänker att ni är många som är emot och missnöjda med den styrande minoritetens beslut om avhysning utan värdiga alternativ.

Visst finns ni, men var är ni?

Vi borde vara tusentals som demonstrerar mot de kränkningar som äger rum just nu!

I mars förra året samlades och marscherade hela tio tusen antirasister genom Malmös gator för att stå upp för allas lika värde. Så visst är vi många!

Pratade med en polis tidigare idag, borta vid demon på Stadshuset. Vi hade ett långt samtal. Han sa att människor störde sig på att det såg ”skräpigt ut” och att det är polisens ansvar att se till att det hålls snyggt. Han rådde oss att hålla det ”rent och snyggt för att inte ge människor anledning att klaga”.

Jag svarade honom att problemet är att vi börjat lyssna på människor som tycker att problemet är att det ”ser skräpigt ut” istället för på dem av oss som ser människor i utsatt läge, som tvingas sova ute av våra ansvariga politiker.

Vi som ser medmänniskor i utsatthet måste mobilisera oss och äga problemformuleringen!

Vi som ser medmänniskor i utsatthet måste UTKRÄVA ansvar från våra förtroendevalda, annars ligger vi jäkligt risigt till!

Hör av er till mig så styr vi upp den största demon för mänskliga rättigheter i Sveriges historia!

I slutändan handlar det om vilket samhälle vi vill leva i!

bild(2)

Feministiskt initiativ gjorde debut i Malmö Kommunfullmäktige

Idag var det så äntligen dags för Fi att göra entré i Malmö kommunfullmäktige som första parti med feminism som ideologi. Det var ett varmt välkomnande vi fick av fullmäktiges ordförande och vissa av våra nya kollegor. Media var nyfikna på oss och både jag och Linda Hiltmann intog talarstolen.

Fi framhöll att majoriteten förhandlat fram en ny organisation för kommunalråden där ett genomgripande feministiskt perspektiv saknas. Att generella skrivningar om att kommunalråden ska sträva efter ett jämställt och jämlikt Malmö inom sitt område lyser med sin frånvaro och det även saknas hänvisning till mänskliga rättigheter inom varje specifikt område. Vi belyste att frånvaron av en tydlig målformulering riskerar att göra uppdragen godtyckliga, det vill säga att jämlikhet bara eftersträvas om kommunalrådet och beredningen vill eller kommer ihåg att göra detta.

Vi ställde oss också tveksamma till att området jämställdhet inte står självständigt utan delas med folkhälsa. Det samma gäller området anti-diskriminering som delas med kultur. Malmö kommun står inför stora utmaningar. Malmökommissionens rapport påvisar att vi har en kraftigt segregerad stad, vilket ger utslag i bostads- och arbetsmarknaden samt skola. För att möta Malmös behov behöver vi därför skapa utrymme för kommunalråd som fokuserar på sitt område. Att klumpa ihop kultur med antidiskriminering eller jämställdhet med folkhälsa riskerar att medverka till att fokus förskjuts och att kommunalråden tvingas kompromissa med prioriteringar. Lika självklart som att finans eller skola är egna politiska områden tordes det vara att jämställdhet och antidiskriminering också påkallar särskild uppmärksamhet, i synnerhet i en stad som demografiskt ser ut som Malmö.

Fi anser att mot den kunskap som idag finns tack vare Malmökommissionen borde majoriteten tagit fram en ny organisationen som bättre matchar de utmaningar vi står inför.

Fi uttryckte sin entusiasm över att det nu finns ett kommunalråd som har i sitt uppdrag att verka för mänskliga rättigheter. Men passade samtidigt på att problematisera att det är ett område som kräver en översyn och övergripande ansvar. För detta hade Malmö behövt ett kommunalråd med ett samordnande ansvar för mänskliga rättigheter. Detta gäller i synnerhet för att stödja finansberedningens mandat över ”viktiga ärenden av strategisk och övergripande natur” och att dessa ska genomsyras av ett MR-perspektiv.

När kommunalråd skulle väljas kritiserade Fi att SD får ett eget kommunalråd. Med bibehållen respekt för minoritetsskyddet för små partier efterlyste vi en gemensam hållning kring hur vi bemöter SD i vårt parlament. Ordförande avbröt Fi då vi endast skulle presentera förslag på kommunalråd på den punkten – men vår reservation angående SD:s kommunalrådspost protokollfördes.

Socialdemokraterna kom efter mötet fram och beklagade sig över att vi ”sågat” deras organisation, som de själva uttryckte det. Vi fick information om att vissa av deras ledamöter i kommunfullmäktige efter detta ställt sig tveksamma till att bereda oss insynsplatser, eftersom detta skulle innebära att en av deras egna fick en plats mindre. Men de skulle diskutera vidare. Vi vidhöll att vår avsikt är att tillföra den dimension som vi idag ser saknas och att behovet av detta är uppenbart. Förhandlingarna fortsätter. Oavsett vilket kommer vi fortsätta ha fokus på och presentera hur en tydlig feministisk och antirasistisk politik ser ut i praktiken, då detta är det mandatet vi fått av våra väljare!

 

torgtal

Manifestation för en hållbar skola – med elevens bästa i fokus

Igår var jag i Stockholm och höll ett tal på en manifestation på Nytorget som Fi arrangerade. Vi manifesterade för en kunskapsbaserad skolpolitik med ökat elevinflytande, normkritik och antirasism. Vi lyfte att vi har råd att göra om och göra rätt. Att vi måste fokusera på en skola som tar sin avstamp i mänsklig hållbarhet. En skola som aktivt verkar antidiskriminerande, där värdegrundsarbetet och likabehandlingsplaner inte förpassas till en pärm – som ingen riktigt vet var den finns. En skola där elevernas egna upplevelser tillvaratas i utformningen. Där elever tillsammans med pedagogerna äger problemformuleringarna och lösningarna. En skola där forskning intar en central roll för skolans utformning. Där vi slutar prata om ordningsbetyg och tillvaratar eleverna behov av KASAM – känsla av meningsfullhet och sammanhang. Därför är det självklart för oss att satsa på skolan. Vi vill ha en stark elevhälsa och satsningar på BUP så att resurser sätts in i tid. Vi vill ha ökad personaltäthet och utbildad personal som kontinuerligt fortbildas. Vi kommer att verka för en skola där både elever och personal får uppnå sin fulla potential.

Tillskillnad från vad andra vill framställa det som har vi i Fi ett tydligt ekonomiskt perspektiv som tar sin avstamp i hållbarhet. Vi ser till sammanhangen och satsar på social och ekonomisk hållbarhet. Detta gäller även skolan. Att satsa på skolan handlar om att i tid förebygga de svårigheter och utmaningar elever har och skapa de mest gynnsamma av förutsättningar för njutveckling. För detta måste vi göra om och göra rätt. Nuvarande ekonomiska systems kortsiktighet och frånvaro av mänsklig hållbarhet leder till att runt 12 procent i varje årskull i svenska skolor hamnar utanför samhället. Systemet innebär enorma ekonomiska kostnader för samhället men det personliga lidandet den medför kan vi aldrig sätta en prislapp på!

Enligt två nationalekonomer som Skandia anlitat kostar varje individ som fastnar i livslångt utanförskap 10–15 miljoner kronor per år. I summan ingår välfärdskostnader såsom sjukvård, rehabilitering och insatser från rättsväsendet men även produktionsförlusterna under personernas vuxna liv. Per årskull blir det en kostnad på 210 miljarder. Enligt Skandia är utanförskapets pris för fem årskullar är lika högt som hela Sveriges statsskuld.

Ovanstående information är ingen nyhet och nationalekonomerna som arbetat med att ta fram underlaget; Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog har tillsammans med Skandia publicerat flera uppmärksammade rapporter, föreläst för många politiker, utbildat hundratals beslutsfattare och ekonomer i över 40 kommuner. Ändå lyser ekonomisk och mänsklig hållbarhet med sin frånvaro i de budgetar som presenteras.

Vi i Fi må bara ha en ekonomisk rapport att presentera i valet men vår intention är att lyfta rådande ekonomiska axiom för att bidra till att göra om och göra rätt. Våra kritiker brukar säga att våra reformer saknar ekonomisk uppbackning i statskassan - samtidigt som de missar priset för det svinn som är satt i system i rådande ekonomiska ordning så som att det sociala utanförskapets pris för fem årskullar är lika högt som hela Sveriges statsskuld. För att inte tala om det mänskliga lidande detta innebär för de som drabbas.

Vi måste satsa på våra barn för att ge dem en bra start i livet. Att inte använda samhällets resurser effektivt skapar onödigt lidande. Sverige har en stark ekonomi. Även om våra politiker pratar som om motsatsen vore fallet. Paradoxalt nog som vi ”inte har råd”, slösar vi ofantligt mycket för att vi saknar en ekonomisk planering som innehåller en hållbarhetsdimension, såväl ekonomisk, som ekologiskt och mänsklig. Detta vill vi i Fi ändra på.

Foto: Linnea Bruno

Valdebatt Sydsvenskan – Fi vill ha ett Malmö som inkluderar barnen i politiken

Sydsvenskans paneldebatt kring vad politiker i Malmö vill göra för barn hade nästintill inget barnperspektiv. Pajkastning och påhopp där politikerna istället passade på att kritisera de andra partierna o propsa för sin politik (generellt) på bekostnad av att prata barns rättigheter, rättsosäkerheten för barn och unga, barnfattigdomen eller hur vi ska motverka rasism och kränkande behandling.

De styrande i Malmö kallade de baracker där våra förskolebarn huserar för ”Paviljonger”. Är det barackerna vi pratar om, undrade jag, för i så fall var det en förskönande omskrivning. Fp:s Ewa Bertz trodde jag var ironisk. När jag och många av de blivande kommunpolitikerna från Feministiskt initiativ besökte Stadshuset i början av året för att lära oss om organisationen och omorganisationen bland annat, var frågan om brist på förskoleplatser på tapeten. Föräldrar blev intervjuade i radio och berättade om alla negativa konsekvenser detta medförde för familjen och de oacceptabla nödlösningarna. Jag tog upp detta med tjänstepersonen, Alf Merlöw som höll i infoträffen. Han sa ”men det är inget nytt, det är alltid så här inför vårterminen – sen löser det sig till hösten, då många går vidare till vanlig skola!”. Det är alltså ett systemfel, som inträffar vid samma tidpunkt, år in och år ut och ändå lyser en permanent lösning med sin frånvaro?! Att vi måste bygga fler och bygga ut förskolan är en självklarhet. Det finns behov av OB-förskolor för våra ”Öresundsföräldrar”, dvs de som bor i Malmö och jobbar i Köpenhamn men även för andra inom t ex handelsbranschen som jobbar till åtta på kvällen samt helger.

Hela debatten genomsyrades av en retorik som förstärkte ett ”vi” och ”de” tänk. När det kom till att diskutera hur vi kan trygga barn som far illa i hemmen urartade samtalet utan konkreta förslag för att skydda barnen. Inga förslag på att höja kompetensen inom socialtjänsten när det kommer till barnavårdsutredningar. Inga förslag om att barn som bevittnar våld ska utredas som enskilda individer, istället för bara mamman, då det oftast är kvinnan som utsätts för våld i nära relationer. I synnerhet då vi i Malmö har haft flera mord på kvinnor som skett inför ögonen på barnen. De började prata om att kartlägga hedersvåld, som om att svenska barn inte far illa? Dessutom framkom det att politikerna tycktes tro att det bara är barn från familjer som uppehåller försörjningsstöd som drabbas av barnfattigdom. Vad med alla lågavlönade kommunalt anställda ensamstående mammor, utan heltidstjänster men även de som har en –som vid slutet av månaden inte har pengar ens till basvaror. De som är tvungna att vända sig till välgörenhetsorganisationerna för att få en matkasse, pengar till månadskort etc. Endast Martina Skrak från V lyfte detta och detta i sitt slutanförande. De andra behandlade barnfattigdomen som något som drabbar ”de andra”.

Och ska man ha med SD i en politisk debatt måste deras rasistiska uttalanden ifrågasättas. Fp:s Ewa Bertz sa på tal om att bekämpa rasism: ”vi alla här borde gå ut på Stortorget och säga att det skall vara ett slut på rasism i denna stad”. Men när bland annat SD uttryckte sig rasistiskt var det ingen som sa emot. Momodou Jallow – kommun och riksdagskandidat från V ställde en fråga om hur vi skulle kunna verka för att skapa trygghet för våra afrosvenska barn. SD fick besvara den frågan. Varvid SD säger: ”det är många som känner sig otrygga, även våra svenska barn”. Ingen ifrågasatte detta påstående, trots att den innebär att afrosvenska barn inte ses som svenskar. Socialdemokraternas representant sa: ”många blandar ihop att ha en skola bra skola med att ha bra elever, Malmö är inte en stad som har en skola som har ett elevsnitt som ser normalt ut”. Vad betyder ens detta? Vad är normalt, svenska barn? Men ingen ifrågasatte detta heller och när jag bad om ordet, ignorerades jag. Jag osynliggjordes så till den milda grad att moderatorn refererade till SPI:s representant som ”den enda utlandsfödda i panelen”, detta trots att det är alldeles uppenbart att jag är afrosvensk. I samband med detta böjer sig Rubin (S) till mig och sa ”det måste ju kännas bra?!” Jag ignorerade honom. Men vilken sak att säga, skulle jag känna mig nöjd med att ”uppfattas som svensk”?

De pratade om att förebygga kränkande behandling samtidigt som de själva var full av fördomar och förutfattade meningar. De skrattskrockade och hånlog varandras kommentarer, himlade med ögonen och höll på. De pratade om att åtgärda barnfattigdomen genom att se till att få deras föräldrar, som de utgick från var invandrare, kom i arbete, utan att för den sakens skull diskutera de strukturella hinder som finns för muslimer, afrosvenskar och romer att komma i arbete. Sådant som t ex den strukturella rasismen i Sverige. Problemformuleringen är helt avgörande för lösningen, ändå så missade de målet gång på gång. Miljöpartiet har som valslogan: en stad som är bra för barnen är bra för alla. Instämmer, men utan att lyfta in barnperspektivet i ekvationen – når vi aldrig dit. Jag lyfte att för Fi är det en självklarhet att barnperspektivet tillämpas för att ta in barns upplevelser och erfarenheter av samhället för att skapa politik. Som ett parti som har antidiskriminering högst på vår politiska agenda tar vi även hänsyn till den åldersdiskriminering barn utsätts för. I det intersektionella perspektivet är det den berörda gruppen som äger problemformuleringen och lösningen – detta gäller även barn. I Socialtjänstlagen gjordes ett tillägg den 1 januari 2013 för att lyfta in barns rätt att komma till tals i beslut som rör dem och få information om beslut som rör dem. Självklart bör även detta innefatta politiska beslut.

Väldigt modfälld efter debatten. Precis så verklighetsfrånvänt som jag tänker att det är, visar det sig vara (kanske värre). Hur jag kunde veta? Resultatet ser jag runt omkring mig. Trots detta har jag ändå mer tilltro till ett samarbete med de partier som anammat Malmökommissionen än de som tillhör samma partier som regeringen som valde att slänga den större kommissionen i papperskorgen. Att Fi behövs i Malmö kommun, för barnens skull är uppenbart!

Vi vill:

  • Gör barnkonventionen till lag och verka för att Malmö stad följer konventionen
  • Skapa ett Barnens Hus där vi samlar olika myndigheter för att höja kvalitén och rättssäkerheten i barnavårdsutredningar.
  • Barn som bevittnar våld i nära relation SKALL utredas som enskilda individer, istället för att följa med föräldern som en parentes under processen.
  • Att barnperspektivet tillämpas så att barns upplevelser av vårt samhälle kan få börja utgöra grunden för den politik som vi tar fram.
  • Vi måste bygga bort trångboddheten (74 % av barnen på Herrgården bort trångbott) detta kan bara göras om vi har en normkristisk bostadspolitik.
  • Malmö stad måste medverka till att stoppa vräkningar av barnfamiljer.
  • Försörjningsstöd ska aldrig få nekas barnfamiljer.
  • Alla Malmös barn ska ha gratis busskort så att de får tillgång till HELA staden.
  • All skolverksamhet ska genomsyras av kultur. För kultur är en del av livet. Låt barnen utforska och använda sin fantasi, som till skillnad av den verklighet de har att förhålla sig till – är gränslös.
  • Barnfattigdomen måste bekämpas genom att de föräldrar som TROTS att de har jobb ändå inte klarar av att försörja sin familj, oftast ensamstående kvinnor anställda av kommunen med låg lön och utan heltidstjänst ska få rätt till heltid och en anständig lön.
  • Vi vill ha en normkritisk skola som synliggör andra verkligheter och perspektiv än den som okritiserat och onyanserat får dominerar, på bekostnad av oss som marginaliseras.
  • Antirasistisk undervisning måste vara obligatoriskt i skolan

Seminarium om Vitboken i Rådhuset i Malmö

Igår var integrationsminister Erik Ullenhag (FP) i Malmö och träffade företrädare för Malmös romer och representanter för Malmö stad.

Jag missade eventet på förmiddagen då jag jobbade men var inbjuden till eftermiddagsseminariet som även den hölls på Rådhuset i Malmö.

Presentationsseminariet i Rådhuset arrangerades av Arbetsmarknadsdepartementet och Malmö stads verksamhet Romskt informations- och kunskapscenter (RIKC). Bland annat ingick RIKC:s medarbetare Mujo Halilovic och Marian Wydow i panelen.

Under kvällen presenterades ”Den mörka och okända historien – vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet” som regeringen tagit initiativ till.

Syftet med boken är att ge erkännande åt romers historia, skapa förståelse ur ett historiskt perspektiv och visa hur stereotyper som lett till politiska rasistiska och förtryckande åtgärder, skapats.

Boken beskriver ett 1900-tal av fyllt av systematiska kränkningar av romer och resande. Den visar hur majoritetsbefolkningen och maktens problemformuleringen ledde till att romers existens i Sverige blev problemet. Då romer var problemet var lösningarna i de flesta fall att eliminera ”problemet”, dvs romerna.

Den första delen av 1900-talet byggde politiken på ren rasideologi. En statlig kommitté på 1920-talet angav att romernas ”inblandning i den svenska folkstammen innebär en försämring av vår folkras”. Lösningen som förespråkades var ett försvårande av romers levnadsvillkor som skulle leda till att de lämnade landet. För mig påminner denna taktik om det som Stockholms stad hänger sig åt idag, då ett 30-tal romska läger rivits ner utan att man från samhällets sida erbjudit alternativ.

Mellan 1954 och 1974 tvångssteriliserades ca 64 000 personer i Sverige. 1914 infördes ett inreseförbud riktat just mot romer, den infördes utifrån den rasbiologiska övertygelsen om den nordiska rasens överlägsenhet och gällde fram till 1954. Detta kom bland annat att innebär att romer ej kunde söka sig till Sverige för att undgå förintelsen i Tyskland.

Romer har funnits i Sverige i 500 år och än idag har samhället ingen klar uppfattning om hur omfattande förtrycket varit. Det finns fortfarande stora kunskapsluckor. Bland annat lyfte panelen att det fortfarande råder stor okunskap om huruvida socialtjänsten och bostadsmarknadens också systematiskt registrerat och kartlagt romer. Att de systematiskt diskriminerat romer råder det däremot inget tvivel om.

RIKC:s medarbetare Mujo Halilovic påminde oss om att de övergrepp som romer utsatts för uträttades av helt vanliga människor i ett helt vanligt land. Han sa att synliggörandet av romers situation i Sverige är central då kunskap är otillräckligt för myter, fördomar och stereotyper i större utsträckning än vad vi vill tro påverkar vår verklighets uppfattning.

Han presenterade tre frågor som han ville att publiken skulle ta med sig efter seminariet:

  • Varför är historien viktig?
  • På vilket sätt är Vitboken aktuell idag?
  • Hur kan kunskapen om kränkningar omsättas till relevanta verktyg för det fortsatta arbetet?

En tjänsteperson från regeringen berättade om att det finns planer på att ta fram ett lättläst material i ett enkelt format med syfte att sprida informationen. Som representant för Fi påpekade jag att det är otillräckligt att ta fram material som bygger på att de lärare som får ingivelsen att införliva den i undervisningen skall kunna göra så. Fi vill att samtliga läromedel i ämnet historia ska innehålla skildringar av Sveriges övergrepp och förtryck av minoritetsgrupperna samt Sveriges kolonialistiska historia som även inbegriper slavhandel.

Idag finns redan kravet formulerat att alla elever ska ha kunskaper om de nationella minoriteternas kultur, språk, religion och historia. I läroplanen är ett av målen för grundskolan att varje elev ska ha kunskaper om de nationella minoriteternas kultur, språk, religion och historia. Samma mål ska gymnasieskolorna sträva mot. Efterlevs detta?

Våra barn och ungdomar måste få kunskap om Sveriges rasistiska historia, vi måste synliggöra den för att kunna komma åt den strukturella rasism som Sverige fortfarande förnekar.

För mig är det självklart att första steget för att komma tillrätta med ett problem är att erkänna att man har ett. Precis som alkoholistens första steg mot ett tillfrisknande handlar om att våga formulera sitt beroende måste Sverige formulera sitt pågående och sitt rasistiska förflutna.

skåne

Språkcafé Nobel JobbMalmö

Idag var jag inbjuden till Språkcafé Nobel i JobbMalmös regi.

JobbMalmö är en verksamhet för arbetsmarknadspolitiska insatser inom Malmö stad. Genom olika arbetsmarknadsinsatser arbetar de med att stärka arbetssökande malmöbors möjligheter till självförsörjning. Genom aktiviteter och samarbeten med andra aktörer ämnar JobbMalmö att förbereda, stärka och stödja sina klienter. Målet är att deltagarna ska bli självförsörjande genom arbete eller studier.

Språkcafé Nobel finns till för de som läser SFI (Svenska för invandrare) och vill träna sig i det svenska språket.

Jag var inbjuden för att prata om feminism och presentera Feministiskt initiativ för SFI-deltagarna på nivå B och C.

Det var ett helt fantastiskt öppet och nyfiket gäng som jag talade med. De flesta hade aldrig hört talas om Feministiskt initiativ och blev väldigt nyfikna på den politik vi går till val på. De ställde många intressanta frågor kring jämställdhet, feminism och rasism. Deltagarna tyckte att kvinnors jämställdhet var en svår men viktig fråga.

Några av deltagarna hade jobbat med jämställdhet i sina hemländer och det fanns en nyfikenhet kring våra aktiviteter, vissa undrade om vi behövde aktivister. – Om vi gör, sa jag!

Det rådde en varm och positiv stämning under dagens möte och det var verkligen högt till tak.

Jag vill tacka Språkcafé Nobel för inbjudan och en givande eftermiddag!

 

 

 

 

tårta

Internationella kvinnodagen

Igår var det Internationella Kvinnodagen.

Dagen till ära passade vi i Fi på att bjuda på tårta och fira att vi idag är över 6000 medlemmar. Utöver detta har vi den senaste tiden haft en konstant på runt 2000 nya medlemsansökningar som ska administreras.

Runt om i landet samlades tusentals män och kvinnor för att fira den internationella kvinnodagen med Fi. Det är vi väldigt glada över!

Men medan vi var ute och spred kärlek och alla människors lika värde fanns det andra grupper, som lurade i mörkret.

I natt hände något som inte drabbat Malmö på många år och vi är i djup chock och sorg över det inträffade. Sex personer, fyra män och två kvinnor, blev under natten blev misshandlade och knivskurna. Ett av offren ligger nersövd i respirator. Gärningsmännen är nazister och brottet rubriceras som mordförsök. Dådet inträffade på Möllan, känd för sin öppenhet och sitt mångfald. En samlingspunkt för många av stadens människorättsaktivister.

En manifestation hölls under dagen för att visa att Malmö tar kampen mot hatet. En manifestation för att visa att vi är många som vill ha våra gator fria från nazister och fascister.

Jag blev under manifestationen intervjuad av Sydnytt som frågade mig varför jag trodde att det hände nu. En anledning kan tänkas vara att högerextremismen breder ut sig i Sverige och i Europa. De har hittat vägar in i maktens rum och mobiliserar sig ytterligare, detta har tydligen gett luft under svenska nazisters vingar. De går från ord till handling och hatet tar de ut mot oss som står för alla människors lika värde och lika rättigheter och andra grupper som de ser utgöra ett hot mot deras existens.

Jag menar att fler och fler har öppnat ögonen och inser att vi har rasister i riksdagen och vi måste sluta kalla dem för främlingsfientliga och se dem och kalla dem för vad de är.

Jag tänker att Fi växer och att fler väljer att ansluta sig till oss för att de ser ett behov av att tillföra ett tydlig antirasistiskt och feministiskt perspektiv i den svenska och europeiska politiken. I en tid där politiken som förs skapar stora klyftor, marginaliserar människor och väcker hat, behöver vi ett perspektiv som lyfter blicken.

En politik som skapar en röst för alla oss som längtar efter verklig förändring. En politik som saknar dolda motiv och agendor och verkligen sätter  alla människors lika värde först på agendan. En politisk plattform som gör ansats att ändra på de verklighetsfrånvända föreställningar som fortfarande råder och som utmanar bilden av att vi i Sverige är jämställda, öppna och toleranta. En verklighetsuppfattning  som vi allt mer sällan möter i vår verklighet.

Vi har inte råd att ha politiker som pratar om hur vi ska få några ynka hundralappar över, på bekostnad av vår trygghet och utveckling.

Jag delar med mig av ett citat från Martin Luther King som beskriver läget i Sverige och i Europa mycket väl: ”More and more I feel that the people of ill will have used time much more effectively than the people of good will. We will have to repent in this generation not merely for the hateful words and actions of the bad people, but for the appalling silence of the good people.”

När nu hatet breder ut sig måste var och en ta ansvar för att säkerställa att det för var hatare finns minst 1000 människor som sprider kärlek.

För det är aldrig de onda människornas ondska som är farlig, det är den goda omgivningens tystnad!

Det finns inget annat sätt att bekämpa dessa hatbrott än genom att mobilisera oss, höja våra röster och visa att vi är flera och att inget kan stoppa oss.

Den bruna pesten som härjar i Europa måste stoppas.

Fi – För kärlekens skull!