Jag är en intersektionell feminist. Det betyder att jag ser att det finns flera olika faktorer som bidrar till hur en människa upplever sin verklighet i samhället. Aspekter som ålder, kön, sexualitet, funktionalitet, hudfärg, etnicitet och position i samhällskroppen är alla med och påverkar den. Detta påverkar även hur personen blir bemött och hur dennes handlingsutrymme ser ut i samhället. Det som är själva kärnan i detta perspektiv är att individen eller gruppen som individen tillhör, själv äger problemformulering och tolkningsföreträde av den egna verkligheten. Detta gäller även vid utformningen av lösning.

Jag väljer att vara politiskt aktiv i Feministiskt initiativ (Fi) för att jag ser att vi fyller en viktig roll som motvikt i den tröttsamma gubbpolitik som enligt mig, allt för länge har fått diktera villkoren. Jag ser att Fi politiskt utgår från insikten om att världen styrs av trötta gubbar och att faktorer som etnicitet, klass, trosuppfattning, sexuell läggning, funktionalitet och ålder exkluderar många av medlemmarna i samhällskroppen från att ha inflytande i sammanhanget de ingår i och att detta behöver lyftas och adresseras politiskt.

Jag vill lyfta blicken från kalla fakta som talar för ett patriarkat som förtrycker. Jag tycker att det är dags att lyfta fram Foucaults perspektiv kring maktens natur; makt är inget en besitter utan något en utövar! Min avsikt att lyfta debatten från förtryckar- och offerperspektiv till empowerment. Visst utövar patriarkatet makt MEN alla och en var av oss som observerat detta, upprätthåller den genom att låta bli att utöva den makt vi själva besitter!

Och det är detta som feminismen ALLTID handlat om för mig: att frigöra och möjliggöra individens potential och handlingsutrymme och visa vilka faktorer som hämmar detta!

När jag läste på socionomprogrammet hade jag en lektor, Daniel Ankarloo, fil dr i ekonomisk historia. Han berättade att  Sverige drar in ca 100 miljarder kronor om året. Jag träffade på honom några år senare och frågade honom om jag hade uppfattat honom rätt. Och mycket riktigt, Sverige drar in 100 miljarder i rena statliga affärstransaktioner om året!Med detta sa han att det finns pengar, men att Sverige förvaltar sina resurser illa. Förstår du vad detta innebär? Som jag ser det har Sverige 9 miljoner invånare, kom igen, det finns städer i Europa som har fler invånare! Klart att vi ska kunna förvalta våra resurser bättre så väl ur ett HR perspektiv som ur ett ekonomiskt. Detta innebär att det finns pengar  att tillgå för att göra nödvändiga reformer, men att de är illa förvaltade.

Jag menar att ett annat Sverige är möjligt! Som socionom, arbetar jag med just förändringsarbete och motivation. Med största ödmjukhet arbetar jag dagligen med de mekanismer som ligger bakom ett upprätthållande av dysfunktionella beteenden och tankemönster samt lösningarna som ska till för att bryta dem. Dessa principer kan tillämpas på en samhällelig nivå.

Jag ser att det finns en enorm dysfunktionalitet i sättet samhällskroppen organiseras på. Jag menar att det är den tröttsamma gubbpolitikens väsen som genomsyrar samhället. En gubbpolitik vars drivkraft är personlig ambitionslystnad, ett sätt att positionera sig i världen, göra karriär och upprätthålla sina och sina likars personliga och ekonomiska intressen. Ett bra exempel på detta är Carl Bildt som genom sina intressen i Lundin Oil kompromissar med saker större än han själv!

En Carl Bildt som när han blir ifrågasatt av sina uppdragsgivare, den del av svenska folket som nu röstade tvivelaktigt (och vi andra som fattade bättre, men som idag får gilla läget) vågar adressera oss med nonchalans, förakt och nedlåtande tal dvs när han ens bemödar sig med att kommentera. Jag menar att det är den sortens maktfullkomlighet som distanserar dagens förtroendevalda från sina uppdrag.

Jag anser att det är omöjligt att vara politiskt aktiv för att reformera i samhällskroppen och samtidigt bevara sina egna intressen. Tråkigt nog känns det som att detta blivit regeln snarare än undantaget när våra politiker anammar sina förtroendeuppdrag.

Därför vill jag bidra med att påskynda demokratiarbetet genom direktdemokrati. Politiker idag är verklighetsfrånvända och har missuppfattat sina uppdrag. Ett sätt att råda bot på detta är att minska gapet mellan s.k politiker och folket de ska representera. Jag vill göra oss alla till politiker dvs sådana som sysslar med ”det som rör staten”.

2000-NU saknas det enligt mig ursäkt för att ett välutvecklat tekniskt system som möjliggör ”folkets röst”, lyser med sin frånvaro! Jag tänker också att denna tekniska revolution skulle öka det politiska deltagandet bland individer som i dag av olika anledningar exkluderas i samhällsutformningen.

Jag vill arbeta för att Sverige ska gå från att vara ett mångkulturellt samhälle till ett mångdimensionellt sådant. Jag vill byta etikett och  innehåll!

Det mångdimensionella samhället som jag önskar se tar sin avstamp i den kritik som intersektionaliteten anför och den tillvaratar såväl den enskilde individens fri- och rättigheter, som dennes behov och skyldigheter-oavsett position i samhällskroppen.

Med andra ord kandiderar jag, därför att min precis som din delaktighet behövs, om vi ska klara av de utmaningar som vi står inför!