Tag Archives: feminism

bild(2)

Feministiskt initiativ gjorde debut i Malmö Kommunfullmäktige

Idag var det så äntligen dags för Fi att göra entré i Malmö kommunfullmäktige som första parti med feminism som ideologi. Det var ett varmt välkomnande vi fick av fullmäktiges ordförande och vissa av våra nya kollegor. Media var nyfikna på oss och både jag och Linda Hiltmann intog talarstolen.

Fi framhöll att majoriteten förhandlat fram en ny organisation för kommunalråden där ett genomgripande feministiskt perspektiv saknas. Att generella skrivningar om att kommunalråden ska sträva efter ett jämställt och jämlikt Malmö inom sitt område lyser med sin frånvaro och det även saknas hänvisning till mänskliga rättigheter inom varje specifikt område. Vi belyste att frånvaron av en tydlig målformulering riskerar att göra uppdragen godtyckliga, det vill säga att jämlikhet bara eftersträvas om kommunalrådet och beredningen vill eller kommer ihåg att göra detta.

Vi ställde oss också tveksamma till att området jämställdhet inte står självständigt utan delas med folkhälsa. Det samma gäller området anti-diskriminering som delas med kultur. Malmö kommun står inför stora utmaningar. Malmökommissionens rapport påvisar att vi har en kraftigt segregerad stad, vilket ger utslag i bostads- och arbetsmarknaden samt skola. För att möta Malmös behov behöver vi därför skapa utrymme för kommunalråd som fokuserar på sitt område. Att klumpa ihop kultur med antidiskriminering eller jämställdhet med folkhälsa riskerar att medverka till att fokus förskjuts och att kommunalråden tvingas kompromissa med prioriteringar. Lika självklart som att finans eller skola är egna politiska områden tordes det vara att jämställdhet och antidiskriminering också påkallar särskild uppmärksamhet, i synnerhet i en stad som demografiskt ser ut som Malmö.

Fi anser att mot den kunskap som idag finns tack vare Malmökommissionen borde majoriteten tagit fram en ny organisationen som bättre matchar de utmaningar vi står inför.

Fi uttryckte sin entusiasm över att det nu finns ett kommunalråd som har i sitt uppdrag att verka för mänskliga rättigheter. Men passade samtidigt på att problematisera att det är ett område som kräver en översyn och övergripande ansvar. För detta hade Malmö behövt ett kommunalråd med ett samordnande ansvar för mänskliga rättigheter. Detta gäller i synnerhet för att stödja finansberedningens mandat över ”viktiga ärenden av strategisk och övergripande natur” och att dessa ska genomsyras av ett MR-perspektiv.

När kommunalråd skulle väljas kritiserade Fi att SD får ett eget kommunalråd. Med bibehållen respekt för minoritetsskyddet för små partier efterlyste vi en gemensam hållning kring hur vi bemöter SD i vårt parlament. Ordförande avbröt Fi då vi endast skulle presentera förslag på kommunalråd på den punkten – men vår reservation angående SD:s kommunalrådspost protokollfördes.

Socialdemokraterna kom efter mötet fram och beklagade sig över att vi ”sågat” deras organisation, som de själva uttryckte det. Vi fick information om att vissa av deras ledamöter i kommunfullmäktige efter detta ställt sig tveksamma till att bereda oss insynsplatser, eftersom detta skulle innebära att en av deras egna fick en plats mindre. Men de skulle diskutera vidare. Vi vidhöll att vår avsikt är att tillföra den dimension som vi idag ser saknas och att behovet av detta är uppenbart. Förhandlingarna fortsätter. Oavsett vilket kommer vi fortsätta ha fokus på och presentera hur en tydlig feministisk och antirasistisk politik ser ut i praktiken, då detta är det mandatet vi fått av våra väljare!

 

torgtal

Manifestation för en hållbar skola – med elevens bästa i fokus

Igår var jag i Stockholm och höll ett tal på en manifestation på Nytorget som Fi arrangerade. Vi manifesterade för en kunskapsbaserad skolpolitik med ökat elevinflytande, normkritik och antirasism. Vi lyfte att vi har råd att göra om och göra rätt. Att vi måste fokusera på en skola som tar sin avstamp i mänsklig hållbarhet. En skola som aktivt verkar antidiskriminerande, där värdegrundsarbetet och likabehandlingsplaner inte förpassas till en pärm – som ingen riktigt vet var den finns. En skola där elevernas egna upplevelser tillvaratas i utformningen. Där elever tillsammans med pedagogerna äger problemformuleringarna och lösningarna. En skola där forskning intar en central roll för skolans utformning. Där vi slutar prata om ordningsbetyg och tillvaratar eleverna behov av KASAM – känsla av meningsfullhet och sammanhang. Därför är det självklart för oss att satsa på skolan. Vi vill ha en stark elevhälsa och satsningar på BUP så att resurser sätts in i tid. Vi vill ha ökad personaltäthet och utbildad personal som kontinuerligt fortbildas. Vi kommer att verka för en skola där både elever och personal får uppnå sin fulla potential.

Tillskillnad från vad andra vill framställa det som har vi i Fi ett tydligt ekonomiskt perspektiv som tar sin avstamp i hållbarhet. Vi ser till sammanhangen och satsar på social och ekonomisk hållbarhet. Detta gäller även skolan. Att satsa på skolan handlar om att i tid förebygga de svårigheter och utmaningar elever har och skapa de mest gynnsamma av förutsättningar för njutveckling. För detta måste vi göra om och göra rätt. Nuvarande ekonomiska systems kortsiktighet och frånvaro av mänsklig hållbarhet leder till att runt 12 procent i varje årskull i svenska skolor hamnar utanför samhället. Systemet innebär enorma ekonomiska kostnader för samhället men det personliga lidandet den medför kan vi aldrig sätta en prislapp på!

Enligt två nationalekonomer som Skandia anlitat kostar varje individ som fastnar i livslångt utanförskap 10–15 miljoner kronor per år. I summan ingår välfärdskostnader såsom sjukvård, rehabilitering och insatser från rättsväsendet men även produktionsförlusterna under personernas vuxna liv. Per årskull blir det en kostnad på 210 miljarder. Enligt Skandia är utanförskapets pris för fem årskullar är lika högt som hela Sveriges statsskuld.

Ovanstående information är ingen nyhet och nationalekonomerna som arbetat med att ta fram underlaget; Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog har tillsammans med Skandia publicerat flera uppmärksammade rapporter, föreläst för många politiker, utbildat hundratals beslutsfattare och ekonomer i över 40 kommuner. Ändå lyser ekonomisk och mänsklig hållbarhet med sin frånvaro i de budgetar som presenteras.

Vi i Fi må bara ha en ekonomisk rapport att presentera i valet men vår intention är att lyfta rådande ekonomiska axiom för att bidra till att göra om och göra rätt. Våra kritiker brukar säga att våra reformer saknar ekonomisk uppbackning i statskassan - samtidigt som de missar priset för det svinn som är satt i system i rådande ekonomiska ordning så som att det sociala utanförskapets pris för fem årskullar är lika högt som hela Sveriges statsskuld. För att inte tala om det mänskliga lidande detta innebär för de som drabbas.

Vi måste satsa på våra barn för att ge dem en bra start i livet. Att inte använda samhällets resurser effektivt skapar onödigt lidande. Sverige har en stark ekonomi. Även om våra politiker pratar som om motsatsen vore fallet. Paradoxalt nog som vi ”inte har råd”, slösar vi ofantligt mycket för att vi saknar en ekonomisk planering som innehåller en hållbarhetsdimension, såväl ekonomisk, som ekologiskt och mänsklig. Detta vill vi i Fi ändra på.

Foto: Linnea Bruno

Valdebatt Sydsvenskan – Fi vill ha ett Malmö som inkluderar barnen i politiken

Sydsvenskans paneldebatt kring vad politiker i Malmö vill göra för barn hade nästintill inget barnperspektiv. Pajkastning och påhopp där politikerna istället passade på att kritisera de andra partierna o propsa för sin politik (generellt) på bekostnad av att prata barns rättigheter, rättsosäkerheten för barn och unga, barnfattigdomen eller hur vi ska motverka rasism och kränkande behandling.

De styrande i Malmö kallade de baracker där våra förskolebarn huserar för ”Paviljonger”. Är det barackerna vi pratar om, undrade jag, för i så fall var det en förskönande omskrivning. Fp:s Ewa Bertz trodde jag var ironisk. När jag och många av de blivande kommunpolitikerna från Feministiskt initiativ besökte Stadshuset i början av året för att lära oss om organisationen och omorganisationen bland annat, var frågan om brist på förskoleplatser på tapeten. Föräldrar blev intervjuade i radio och berättade om alla negativa konsekvenser detta medförde för familjen och de oacceptabla nödlösningarna. Jag tog upp detta med tjänstepersonen, Alf Merlöw som höll i infoträffen. Han sa ”men det är inget nytt, det är alltid så här inför vårterminen – sen löser det sig till hösten, då många går vidare till vanlig skola!”. Det är alltså ett systemfel, som inträffar vid samma tidpunkt, år in och år ut och ändå lyser en permanent lösning med sin frånvaro?! Att vi måste bygga fler och bygga ut förskolan är en självklarhet. Det finns behov av OB-förskolor för våra ”Öresundsföräldrar”, dvs de som bor i Malmö och jobbar i Köpenhamn men även för andra inom t ex handelsbranschen som jobbar till åtta på kvällen samt helger.

Hela debatten genomsyrades av en retorik som förstärkte ett ”vi” och ”de” tänk. När det kom till att diskutera hur vi kan trygga barn som far illa i hemmen urartade samtalet utan konkreta förslag för att skydda barnen. Inga förslag på att höja kompetensen inom socialtjänsten när det kommer till barnavårdsutredningar. Inga förslag om att barn som bevittnar våld ska utredas som enskilda individer, istället för bara mamman, då det oftast är kvinnan som utsätts för våld i nära relationer. I synnerhet då vi i Malmö har haft flera mord på kvinnor som skett inför ögonen på barnen. De började prata om att kartlägga hedersvåld, som om att svenska barn inte far illa? Dessutom framkom det att politikerna tycktes tro att det bara är barn från familjer som uppehåller försörjningsstöd som drabbas av barnfattigdom. Vad med alla lågavlönade kommunalt anställda ensamstående mammor, utan heltidstjänster men även de som har en –som vid slutet av månaden inte har pengar ens till basvaror. De som är tvungna att vända sig till välgörenhetsorganisationerna för att få en matkasse, pengar till månadskort etc. Endast Martina Skrak från V lyfte detta och detta i sitt slutanförande. De andra behandlade barnfattigdomen som något som drabbar ”de andra”.

Och ska man ha med SD i en politisk debatt måste deras rasistiska uttalanden ifrågasättas. Fp:s Ewa Bertz sa på tal om att bekämpa rasism: ”vi alla här borde gå ut på Stortorget och säga att det skall vara ett slut på rasism i denna stad”. Men när bland annat SD uttryckte sig rasistiskt var det ingen som sa emot. Momodou Jallow – kommun och riksdagskandidat från V ställde en fråga om hur vi skulle kunna verka för att skapa trygghet för våra afrosvenska barn. SD fick besvara den frågan. Varvid SD säger: ”det är många som känner sig otrygga, även våra svenska barn”. Ingen ifrågasatte detta påstående, trots att den innebär att afrosvenska barn inte ses som svenskar. Socialdemokraternas representant sa: ”många blandar ihop att ha en skola bra skola med att ha bra elever, Malmö är inte en stad som har en skola som har ett elevsnitt som ser normalt ut”. Vad betyder ens detta? Vad är normalt, svenska barn? Men ingen ifrågasatte detta heller och när jag bad om ordet, ignorerades jag. Jag osynliggjordes så till den milda grad att moderatorn refererade till SPI:s representant som ”den enda utlandsfödda i panelen”, detta trots att det är alldeles uppenbart att jag är afrosvensk. I samband med detta böjer sig Rubin (S) till mig och sa ”det måste ju kännas bra?!” Jag ignorerade honom. Men vilken sak att säga, skulle jag känna mig nöjd med att ”uppfattas som svensk”?

De pratade om att förebygga kränkande behandling samtidigt som de själva var full av fördomar och förutfattade meningar. De skrattskrockade och hånlog varandras kommentarer, himlade med ögonen och höll på. De pratade om att åtgärda barnfattigdomen genom att se till att få deras föräldrar, som de utgick från var invandrare, kom i arbete, utan att för den sakens skull diskutera de strukturella hinder som finns för muslimer, afrosvenskar och romer att komma i arbete. Sådant som t ex den strukturella rasismen i Sverige. Problemformuleringen är helt avgörande för lösningen, ändå så missade de målet gång på gång. Miljöpartiet har som valslogan: en stad som är bra för barnen är bra för alla. Instämmer, men utan att lyfta in barnperspektivet i ekvationen – når vi aldrig dit. Jag lyfte att för Fi är det en självklarhet att barnperspektivet tillämpas för att ta in barns upplevelser och erfarenheter av samhället för att skapa politik. Som ett parti som har antidiskriminering högst på vår politiska agenda tar vi även hänsyn till den åldersdiskriminering barn utsätts för. I det intersektionella perspektivet är det den berörda gruppen som äger problemformuleringen och lösningen – detta gäller även barn. I Socialtjänstlagen gjordes ett tillägg den 1 januari 2013 för att lyfta in barns rätt att komma till tals i beslut som rör dem och få information om beslut som rör dem. Självklart bör även detta innefatta politiska beslut.

Väldigt modfälld efter debatten. Precis så verklighetsfrånvänt som jag tänker att det är, visar det sig vara (kanske värre). Hur jag kunde veta? Resultatet ser jag runt omkring mig. Trots detta har jag ändå mer tilltro till ett samarbete med de partier som anammat Malmökommissionen än de som tillhör samma partier som regeringen som valde att slänga den större kommissionen i papperskorgen. Att Fi behövs i Malmö kommun, för barnens skull är uppenbart!

Vi vill:

  • Gör barnkonventionen till lag och verka för att Malmö stad följer konventionen
  • Skapa ett Barnens Hus där vi samlar olika myndigheter för att höja kvalitén och rättssäkerheten i barnavårdsutredningar.
  • Barn som bevittnar våld i nära relation SKALL utredas som enskilda individer, istället för att följa med föräldern som en parentes under processen.
  • Att barnperspektivet tillämpas så att barns upplevelser av vårt samhälle kan få börja utgöra grunden för den politik som vi tar fram.
  • Vi måste bygga bort trångboddheten (74 % av barnen på Herrgården bort trångbott) detta kan bara göras om vi har en normkristisk bostadspolitik.
  • Malmö stad måste medverka till att stoppa vräkningar av barnfamiljer.
  • Försörjningsstöd ska aldrig få nekas barnfamiljer.
  • Alla Malmös barn ska ha gratis busskort så att de får tillgång till HELA staden.
  • All skolverksamhet ska genomsyras av kultur. För kultur är en del av livet. Låt barnen utforska och använda sin fantasi, som till skillnad av den verklighet de har att förhålla sig till – är gränslös.
  • Barnfattigdomen måste bekämpas genom att de föräldrar som TROTS att de har jobb ändå inte klarar av att försörja sin familj, oftast ensamstående kvinnor anställda av kommunen med låg lön och utan heltidstjänst ska få rätt till heltid och en anständig lön.
  • Vi vill ha en normkritisk skola som synliggör andra verkligheter och perspektiv än den som okritiserat och onyanserat får dominerar, på bekostnad av oss som marginaliseras.
  • Antirasistisk undervisning måste vara obligatoriskt i skolan
peace

Fragmenterad bild

Det går aldrig att bemöta ett förtryck med ett annat. I det pågående kriget mot Gaza finns det de som kritiserar Israel med antisemitiska argument. Nu har Torbjörn Jerlerup om än på omvägar, informerat mig om att material som jag delat haft tveksamma avsändare. Det rör sig om:

  • ett intressant youtube-klipp med en auschwitz-överlevare. Dock missade jag att den tillhörande texten likställde zionism med nazism.
  •  en video där en judisk man berättar om sin syn på judendom och staten Israel. En analys som jag inte håller med i, men som jag delade tillsammans med flera andra länkar där judar på olika vis tar ställning mot ockupationen.
  •  en bild med mor och barn på en strand som onyanserat adresserar det militärindustriella komplexet och varför vi lever i en värld där vapen är världens största handelsvara.”

Delningarna var inget annat än slarviga misstag och är nu borttagna.

Tyvärr blandar Jerlerup ihop dessa tveksamma delningar med en rad maktkritiska analyser av kriget mot Palestina. Han ger uttryck för bekymmersamma spekulationer då han blandar ihop dessa. Jerlerup skriver: ”Det hade kunnat vara vanlig konspirationsteori om inte det varit så många inlägg på hennes sida handlar om judar och Israel”.

Det stämmer att jag delat många länkar där judar aktivt tar avstånd från den statsterrorism (låt oss kalla det för vad det är) som Israel bedriver. Anledningen är att jag är medveten om att antisemitiska hatbrott ökar runt om i världen i samband med att Israel eskalerar våldet mot Gazaremsan. Senast kunde vi se det ta sig uttryck i kommentarsfältet på Stefan Löfvéns FB-sida – efter hans statusuppdatering kring Israel/Palestina där det svämmade över av hat och rasism mot judar.

Min intention har varit, inte bara för att jag själv är av judisk härkomst– att påtala att det är staten Israel som ska hållas ansvariga för sina övertramp, inte judarna. Att vi måste skilja på äpplen och päron.

Sionismen är en politisk inriktning som är nationalistisk och förespråkar att judar ska få ha en egen stat. Den är en bred rörelse där tyvärr den revisionistiska sionismen som bland annat förordar israelisk militär närvaro i hela Palestina, utökade israeliska bosättningar och muren är den som anammats av israeliska toppolitiker. Detta är givetvis en politisk strömning som ska och bör ifrågasättas. Judar å andra sidan är ett folk med gemensamt etniskt och religiöst ursprung, där ca 8 miljoner bor utanför Israel och runt 5 miljoner i Israel.

De slutsatser han drar genom att blanda ihop mina tveksamma delningar med mina maktanalyser – leder till att han kritiserar mig i mina påståenden om att ekonomiska intressen förvärrar denna typ av konflikter. Denna kritik faller platt. Vapen är världens främsta handelsvara och handeln har ökat konstant det senaste decenniet. Sverige är en av världens största vapenexportörer med Saudiarabien som en av våra främsta köpare, motiverat med att bevara svenska jobb. Det går inte att förstå dagens dubbelmoral, krigshets och vapenskrammel utan att även diskutera vapenexporten och dess ekonomiska intressen.

Vidare kritiserar Jerlerup mig för att jag påpekar att västvärlden har ett historiskt och globalt unikt sätt att bemöta denna långdragna konflikt. Inte heller här är mina slutsatser konspiratoriska, de är ett erkänt faktum. Dr Yuval Noah Harari, framhåller t ex detta i DN där han bland annat beskriver konflikten som en anomali.

Jag är sedan lång tid tillbaka antinationalist. Så långt tillbaka att jag i mellanstadiet blev skickad till rektorn för att jag vägrade resa mig upp när nationalsången sjöngs. Idag har jag valt att representera ett parti som har samma antirasistiska och antinationalistiska hållning som jag. Jag är tacksam att Jerlerup uppmärksammar mig på mina misstag. Men jag oroas över de som svartmålar all kritik mot Israels krig som antisemitisk. För alla oss som ägnar våra liv åt att arbeta mot antisemitism och rasism är det viktigt att aldrig låta någon använda antisemitismen som ett slagträ för att försvara Israels brott mot folkrätten.

 

 

Fi

Feminism med barnets bästa i fokus

Helena Granström skriver i Sydsvenskan ”att vara lyhörd inför sitt barns behov ses som ett feministiskt misslyckande” och att ”det är dags att tänka om”. Granström, det är aldrig moderskapets premisser eller den trygga anknytningens centrala roll i skapandet av trygga individer som den feministiska rörelsen som jag representerar ifrågasätter eller vill underminerar. Fi vill att barn har rätt till och ska få ha en trygg anknytning till båda sina föräldrar. Denna rätt inbegriper även att ha nära tillgång till fler betydelsefulla vuxna under sin uppväxt.

Ur ett anknytningsperspektiv vet vi idag att barn med stor framgång kan knyta an till mer än en person, men att det finns en hierarki i anknytningen. Detta betyder inte att barnet känner sig otryggare med de andra anknytningspersonerna, bara att den favoriserat en lite mer. Heller är vi inte främmande för den biologiska process som är närvarande under amningens första tid. Bland annat innebär den en ökad produktion av hormonet Oxytocin, en anknytningshormon, som intressant nog bland annat bidrar till att hjälpa mamman att knyta an till sitt barn. Men även andra kan skapa en trygg anknytning med barnet genom att flaskmata barnet. Där hud mot hud kontakt visat sig gynna anknytningen och samspelet mellan barnet, föräldrarna eller annan betydelsefull vuxen. Genom att beröra barnet under matningen frisätts även Oxytocin. Det finns alltså möjligheter att utöka ett barns anknytningspersoner, något som berikar barnets tillvaro. Detta får mig att ifrågasätta Granströms argument om att ”barnets täta, och exklusiva, anknytning till sin mamma” är ”patriarkatets navel”, snarare vill jag påstå att det är den skeva och begränsande könsrollsuppdelningen som utgör den.

Jag känner heller inte igen mig i Granströms påstående om att barnperspektiv lyser med sin frånvaro i den feministiska debatten. Snarare tvärtom, Feministiskt initiativ har en hel del reformer som ämnar skapa bättre förutsättningar för vuxna att tillgodose barnets bästa och den inkluderar fler familjekonstellationer än den som idag ligger till grund för svensk familjepolitik.

Bland annat verkar vi för en generell arbetstidsförkortning för att ge föräldrar och barn möjlighet till mer tid tillsammans och en mindre stressad vardag. Vi anser även att resurser bör avsättas för att öka tillgången på gemensamma lösningar för hushållstjänster för att skapa en jämnare fördelning av det obetalda arbetet och mer tid över för barnen. Trots att dagens föräldraförsäkring är individuell och möjlig att dela, tas 83% av all föräldraledighet ut av mammorna. Detta beror på invanda mönster, förlegade attityder och myter, så som de Granström själv reproducerar i sin artikel om att mamman exklusivt, av naturen getts bättre förutsättningar att ta hand om barn. Fi vill att en individualiserad föräldraförsäkring ska införas så att barn får chans att knyta an till fler vuxna under sin uppväxt. Vi vill verka för ett samhälle som uppvärderar och möjliggör mångfald i levnadssätt, som bryter kärnfamiljens isolering och bjuder in fler vuxna att ta sig an barnen. Detta innebär bland annat att möjliggöra för fler än två personer att erkännas som vårdnadshavare för ett barn. Samtidigt som stora satsningar behöver göras inom förskola med mindre barngrupper och större personaltäthet. Granström, en trovärdig feministisk politik och ett välfärdssamhälle värt namnet fokuserar på barnen och deras bästa. Att utgå från barnets perspektiv istället för de vuxnas behov- öppnar för nya lösningar som sätter barnets bästa i centrum.

 

 

debutten

Där andra knackar dörr- går Fi in!

Igår höll jag mitt första Homeparty i centrala Malmö.

Konceptet togs fram av Gudrun Schyman, då Fi saknar egna lokaler för att bjuda in människor som vill komma och ta pulsen på Fi. Lösningen som Gudrun kom på var helt enkelt att bjuda ut sig till  människor som var intresserade av Fi, om de samla ihop ett gäng på minst 25 personer.

Gudrun blev flitigt bokad. Hennes kvällar blev snabbt uppbokade med Homepartyn samtidigt som trycket ökade. Intresset var så stort att Gudrun beslöt sig för att köra lunchmöten, lunchmötena blev uppbokade, så då började hon med att boka in frukostmöten. Som även de snabbt blev uppbokade. Eftersom så många är nyfikna på Fi och trycket är så stort beslöt vi på valkonferensen i februari att erbjuda svenska folket möjligheten att bjuda hem en feminist!

Runt om i Sverige bedriver Fi just nu den största nationella folkbildningskampanjen på temat feminism.  Intresset för Feministiska Homepartyn är stort. Från Kiruna i norr till Ystad i söder bjuds feminister dagligen in!

Igår hade jag min debut och det var ett fantastiskt gäng som välkomnade mig med stor entusiasm.

Vikten av medlemskap var något sällskapet tog till sig. Den enda som inte var feminist när Homepartyt började var den som på slutet sa att hen ville hjälpa oss att bredda för att nå andra än den hen tänkte var den typiska feministen!

Många av deltagarna sa att de hade fått bra argument att möta skeptikerna med och att de hade fått en mängd ny information som de tidigare varit omedvetna om.

Det var en underbar kväll – jag fick både blommor, positiv feedback och hundpussar, det ni!

”Där andra knackar dörr- går Fi in!” Gudrun Schyman

 

skåne

Språkcafé Nobel JobbMalmö

Idag var jag inbjuden till Språkcafé Nobel i JobbMalmös regi.

JobbMalmö är en verksamhet för arbetsmarknadspolitiska insatser inom Malmö stad. Genom olika arbetsmarknadsinsatser arbetar de med att stärka arbetssökande malmöbors möjligheter till självförsörjning. Genom aktiviteter och samarbeten med andra aktörer ämnar JobbMalmö att förbereda, stärka och stödja sina klienter. Målet är att deltagarna ska bli självförsörjande genom arbete eller studier.

Språkcafé Nobel finns till för de som läser SFI (Svenska för invandrare) och vill träna sig i det svenska språket.

Jag var inbjuden för att prata om feminism och presentera Feministiskt initiativ för SFI-deltagarna på nivå B och C.

Det var ett helt fantastiskt öppet och nyfiket gäng som jag talade med. De flesta hade aldrig hört talas om Feministiskt initiativ och blev väldigt nyfikna på den politik vi går till val på. De ställde många intressanta frågor kring jämställdhet, feminism och rasism. Deltagarna tyckte att kvinnors jämställdhet var en svår men viktig fråga.

Några av deltagarna hade jobbat med jämställdhet i sina hemländer och det fanns en nyfikenhet kring våra aktiviteter, vissa undrade om vi behövde aktivister. – Om vi gör, sa jag!

Det rådde en varm och positiv stämning under dagens möte och det var verkligen högt till tak.

Jag vill tacka Språkcafé Nobel för inbjudan och en givande eftermiddag!

 

 

 

 

Calle

Feminism i Sverige

Under veckan som varit har Feministiskt initiativ i Lund anordnat en feministveckan som förspel och pepp inför den Internationella Kvinnodagen den 8:e mars.

De har bland annat anordnat filmvisning och olika  feministiska seminarier och workshops.

Själv var jag inbjuden att föreläsa kring feminism och makt utifrån temat tillgänglighet. Det var en skara på 15 personer som kom till kvällens föreläsning. Publiken var ung, engagerad och könsfördelningen utifrån biologiskt kön var 50/50.

Jag började min föreläsning med en väldigt provocerande radiointervju med Paolo Robert, där han svarar på Hanna Dahls fråga ”Hur ställer du dig till feminism?”

I intervjun väljer han att beskriva abstrakta queerteorier och teorier för hur kön konstrueras, som motiv för att ta avstånd från feminismen. Jag lyfter Paolo Roberto eftersom jag håller med honom om att den offentliga debatten kring feminismen i Sverige länge ”ägts” av en vit akademisk medelklass och i att den kräver en viss akademisk förförståelse och ett visst språk.

Jag vill lyfta vikten av att vi pratar om feminism på ren svenska.

Utifrån temat tillgänglighet vill jag uppmana alla att utifrån sig själv fundera över hur en för fram sitt feministiska budskap och vilka en når med sättet en för fram den på. Ibland kan det känns lite skönt för självkänslan att raljera, men ska det ske på bekostnad av att en alienerar den man vill ”frälsa”?

Jag sprider detta för att en av mina allra käraste vänner, Magda bad mig att prata om dessa saker på ett sätt som hon kunde förstå. Magda är polsk, hon är lärare och mycket intelligent. Och om patriarkatet, könsnormer och maktstrukturer är för jobbiga för henne att ta in, fast hon gärna vill förstå så får jag anpassa mig till detta. Det är den här tillgängligheten jag är ute efter, en tillgänglighet som möjliggör inkludering.

Vidare tittade vi på våra förtroendevalda, hur representationen i Sverige ser ut och hur representativ den egentligen är. Vi diskuterade vad det innebär att vara politiker och vad en politiker egentligen är. Vi lyfte även temat makt i relation till begreppen demokrati och intersektionalitet.

För mig var själva formatet nytt och det var en intressant utmaning att hålla i en hel föreläsning.

Jag tackar Fi Lund för deras fantastiskt insats, att bjuda på en hel feministisk vecka och för att jag fick vara en del av den.

 

 

 

 

 

FOTO: Camilla Rehnstrand

Bjud hem en feminist!

Sedan en tid tillbaka turnerar Gudrun Schyman land och rike med sitt homeparty-koncept som går ut på att hon kommer hem till dig och snackar feminism och jämställdhet om du drar ihop ett gäng på minst 25 personer.

Eftersom Gudrun är uppbokad långt in i september har vi nu utökat konceptet och erbjuder alla som är sugna på att ta pulsen på Feministiskt initiativ möjligheten att bjuda in en feminist för att piffa upp fikan eller festen. F!ffigt,va?!

Jag märker själv i min vardag att människor undrar vad feminism är och är intresserade av att veta mer om vilka Fi är och vad vi vill. Senast igår kom en arbetskollega till mig och frågade lite kring det här med feminism och ville prata om de fördomar som människor har om feminister. Min kollega sa att det verkar som att alla pratar om feminism och undrar vad det egentligen handlar om. Det råder ingen tvekan om att vi är mitt uppe i en medvetandeprocess som kommer att gå till historien som det feministiska genombrottet. Många som aldrig tidigare reflekterat kring sitt egna ställningstagande rörande jämställdhet, antirasism och feminism vill ta ställning och tar ställning.

Idag kom nyheten att vi är 6000 medlemmar. Över 5000 nya medlemmar sedan januari. Detta innebär att fler och fler väljer att ansluta sig till Fi och att fler och fler ser behov av och törstar efter en politik som tar sin avstamp i mänskliga rättigheter och allas lika värde istället för ekonomi.

Om du är en av dem som är intresserade av att bjuda in en feminist och ta pulsen på Feministiskt initiativ, skicka iväg ett mejl på adressen som du hittar under fliken ”kontaktuppgifter” så styr vi upp ett spännande och annorlunda homeparty.

 

FOTO: Camilla Rehnstrand
www.camillarehnstrand.com

Det feministiska valåret har börjat!

Valkongress
FOTO: Camilla Rehnstrand
www.camillarehnstrand.com

Nu är jag hemma i Malmö igen. Det har varit en lång och intensiv feministisk helg! Alldeles underbart! Känner mig helt njutmattad och nöjd!

Det är svårt att känna något annat än att jag är en del av något stort och historiskt som är i görningen!

Vi växer så det knakar, nu är vi över 4000 medlemmar och vi har ett par tusen personer som sökt medlemskap i Fi. Det här är första gången i Fi:s historia som vi är så många.

I helgen skrev vi även historia när Soraya Post valdes in som vår toppkandidat till Europaparlamentet! Fattar ni hur stolt jag är över att representera ett parti som skickar en romsk kvinna till maktens rum i Europa, det ni!

Är stolt att få lov att representera det enda parti som faktiskt har mänskliga rättigheter som ideologisk utgångspunkt. Och jag är övertygade att fler och fler kommer att inse vidden av vår politiska ansats. Jag har valt att representera Feministiskt initiativ för att vi väljer att ”connect the dots”. Idag är det många partier som gör ansats att vara feministiska och detta är ju bra. Dessvärre har de ”feministiska” frågorna förpassats till respektive partis kvinnoförbund och drivs som ”kvinnofrågor”.

Vi i Fi är feminister OCH vi vägrar att förpassa mäns våld mot kvinnor, ojämställda löner, diskriminering i arbetsmarknaden, rasism, barn och ungas bristande rättigheter i samhället och andra former av förtryck till att vara begrepp som ska hanteras som vissa gruppers särintressen! Vi menar att dessa frågor är nationella angelägenheter, eftersom de berör en stor del av befolkningen och ska hanteras därefter.

Fi ser och belyser konsekvent det större sammanhanget och vi ser de etablerade partiernas handfallenhet inför det högmoderna samhällets utmaningar!

Det är min övertygelse att människor runt om i Sverige längtar efter en människovänlig politik som sätter andra värden i fokus än ekonomisk tillväxt och det är här vi i Feministiskt initiativ kommer in.

Vi är för en etisk och hållbar djurhållning, för att avveckla kärnkraft och fossila bränslen, vi är för en nedrustning av militärmakten, vi är för en statlig skola, vi är för jämställda löner, vi är för att göra Barnkonventionen till lag för att stärka barns rättigheter, vi är för att ge människor högre livskvalité genom arbetstidsförkortning, vi är för att hitta nya ekonomiska system som bygger på andra värden än ständig tillväxt, vi är för att tillvarata alla människors lika rättigheter, skyldigheter och ansvar genom hela livet!

För er som är intresserade av att veta mer kan ni klicka på länken till vårt partipolitiska dokument.

I år är det supervalår och Fi antar utmaningen!

Jag står  på valbar åttonde plats i riksdagslistan och vill tacka valberedningen och alla mina partikollegor för visat förtroende.

Är så stolt och glad över att få lov att representera Fi i valet 2014!

För ett jämställt Sverige 2014 och framåt!

Forza Fi!