Tag Archives: feministiskt initiativ

Martin Luther King Jr

Upprop!

Jag undrar: var är alla Miljöpartister och Socialdemokrater som är av annan åsikt än den som deras förtroendevalda beslutat om?

Var är alla Miljöpartister och Socialdemokrater som står upp för allas lika värde?

Jag misstänker att ni är många som är emot och missnöjda med den styrande minoritetens beslut om avhysning utan värdiga alternativ.

Visst finns ni, men var är ni?

Vi borde vara tusentals som demonstrerar mot de kränkningar som äger rum just nu!

I mars förra året samlades och marscherade hela tio tusen antirasister genom Malmös gator för att stå upp för allas lika värde. Så visst är vi många!

Pratade med en polis tidigare idag, borta vid demon på Stadshuset. Vi hade ett långt samtal. Han sa att människor störde sig på att det såg ”skräpigt ut” och att det är polisens ansvar att se till att det hålls snyggt. Han rådde oss att hålla det ”rent och snyggt för att inte ge människor anledning att klaga”.

Jag svarade honom att problemet är att vi börjat lyssna på människor som tycker att problemet är att det ”ser skräpigt ut” istället för på dem av oss som ser människor i utsatt läge, som tvingas sova ute av våra ansvariga politiker.

Vi som ser medmänniskor i utsatthet måste mobilisera oss och äga problemformuleringen!

Vi som ser medmänniskor i utsatthet måste UTKRÄVA ansvar från våra förtroendevalda, annars ligger vi jäkligt risigt till!

Hör av er till mig så styr vi upp den största demon för mänskliga rättigheter i Sveriges historia!

I slutändan handlar det om vilket samhälle vi vill leva i!

Stoppa avhysningarna vid Sorgenfri tills dess att vi kan anvisa de boende till bättre alternativ!

Det är ofattbart hur historien tillåts att upprepa sig! Hur vi som står upp för mänskliga rättigheter måste kämpa i ett land som säger sig följa dem och åtagit sig att säkerställa att de efterlevs! Jag delar Rosa Taikon-klippet för att hon gör referenser som ligger 50 år bak i tiden men som är lika aktuella idag! (Länken finns längst ner på sidan). Människor hotas med avvisning och att skickas tillbaka till misär, nöd och diskriminering!

I andra fall osäkra sovplatser, exponerade för personer som utsätter dem för rasistiska hatbrott. Problemformuleringen kring boplatsen vid Sorgenfri är ovärdig en välfärdsstat – än mindre är lösningarna som politiskt lagts fram dvs INGA! Den misär som råder på boplatsen, inget rinnande vatten, ingen toalett etc har Malmö Stad aldrig haft intentionen att åtgärda. Och då menar jag inte att dra dit vatten och el och sätta in bajamajor. Jag menar att se sig om efter ALTERNATIVA boenden. Inga sådana diskussioner har överhuvudtaget förts! Och har de ventilerats har de avfärdats lika kvickt! Inte ens NU när polisen i värsta fasciststats stilen vill in och avhysa människor.

Anvisa för helvetet MÄNNISKOR till säkra sovplatser och avhjälp den värsta misären mitt i bland oss!! Problemet är att VI envist bitit oss fast vid den förlegade idéen om nationalstaten – en idé som leder till att människor exkluderas från universella rättigheter! Leder till bristfälliga politiska beslut som lämnar nödställda åt sitt öde, i Sverige 2015!! Beslut tagna av partier som själva tror att deras politik tar avstamp i mänskliga rättigheter. Hade en diskussion med ett kommunalråd i Malmö (S) som blev arg på mig och sa att jag skulle sluta prata som om att Fi var de enda som tar hänsyn till mänskliga rättigheter – hen hävdade att all S politik gör det samma!

Njae sa jag, om detta var fallet hade vi haft en hel annan verklighet att förhålla oss till, det hade t ex funnits bostäder som motsvarar behovet, omgivningen och stadsplaneringen hade varit tillgänglighetsanpassad, utsatta EU-medborgare hade haft tak över huvudet och en säker sovplats, det hade varit självklart att deras barn gick i svensk skola och framför allt INGA politiska beslut skulle kunna leda till att människor blir diskriminerade, vilket är långt i från den verklighet vi har idag.

Feministiskt initiativ verkar för att Malmö Stad kliver upp och tar ansvar: ANVISA till campingar för de som har egna husvagnar/bilar och trygga sovplatser inomhus för dem som idag bor i tält. 40 sovplatser är en skam! Vi kommer ej att få bort situationen bara för att vi inte bemöter den med handfasta politiska lösningar – vilket boplatsen i Sorgenfri är ett exempel på.

Och Sverige måste komma ihåg att vi genom att låta bli att erbjuda människor en minimistandard – en trygg sovplats och tillgång till rinnande vatten t ex, kränker de mänskliga rättigheterna.
Att vi nekar fattiga, romska EU-medborgare en miniminivå visar att vi är exakt lika diskriminerande som regeringarna i de länder de kommer i från!

Stoppa avhysningarna vid Sorgenfri tills dess att vi kan anvisa de boende till bättre alternativ!

VIDEOLÄNK:

Rosa Taikon

Vad mer ska till innan Malmö stad gör om och gör rätt?!

FOTO: Camilla Rehnstrand

FOTO: Camilla Rehnstrand

Detta är ofattbart. Fyra timmar efter vårt frukostmöte blev en man, som deltagit på mötet misshandlad, knivskuren, hotad och rånad!
Fyra maskerade män hoppade på en nätt man. Det är viktigt att belysa att Malmö stads bristande information till utsatta EU-medborgare om deras möjligheter och rättigheter, spelar dem rakt in i händerna på utpressare. Det förekommer våld och hot om våld dagligen. Polisen i sin tur, ignorerar de anmälningar som utsatta EU-medborgare gör, när de väl fattar modet att polisanmäla. Vi vet inte vem som ligger bakom dådet, men vi vet att syftet var att skrämma och tysta ner utsatta EU – medborgare.

Igår hade vi ett möte där alla politiska partier i Malmö Kommunfullmäktige var inbjudna och närvarade. Vi hade ett femtiotal utsatta EU-medborgare som pratade och berättade om sina upplevelser och berättade varför de var i Sverige. Det var hjärtskärande berättelser. Genomgående är att situationen i södra Europa är ohållbar, fattigdomen utbredd, många som ska försörjas på en knapp inkomst, svårt att hitta jobb varvid de söker sig längre och längre upp. De är här för att söka jobb, men Malmö Stad tar inte detta på allvar. Det finns en mängd insatser inom ramarna för kommunens verksamhet som skulle kunna erbjudas. Men det saknas politiska ambitioner. Natthärbärgen är en del av de akuta nödlösningarna. Men de 40 tilltänkta sovplatserna är långt ifrån tillräckliga för att täcka det faktiska behovet!

Igår var det en från nätverket ”Solidaritet med utsatta EU-migranter” som ställde en fråga till Carina Nilsson, den löd: ”hur ser dialogen som det står om i dagens Sydsvenskan inför avhysningen på Pildammsparken ut?”

Svaret är att det har satts upp en lapp. EU-medborgarna befarar att avhysningen kommer att ske inom en snar framtid eftersom kommunen redan varit och hämtat den container som tidigare ställts fram för sophantering. I samband med detta får EU-medborgarna som bor i parken även nattliga besök av civila poliser som lyfter presenningen och lyser in i deras boning för att informera dem om att de måste vara borta från boplatsen på onsdag, detta sker kl 04.00 på natten/morgonen?!

Bland våra romska gäster berättar dem att de upplever kommunens och våra myndigheters förfarande som kränkande. När de tog upp insatsen på Sofielunds Folkets Hus, var det en kvinna som sa: ” vi behandlas sämre än djur” ”de tar bättre hand om sina hundar än oss” – detta i samband med att de berättade hur de tvingats sitta uppe hela natten, bara för att slippa minusgraderna utomhus, men de fick absolut inte sova. Det såg vakter till!

Rasismen och diskrimineringen romska EU-medborgare möter förkroppsligar sig och tar sig uttryck genom ”vanligt folk”. En vanlig socialsekreterare, en vanlig polis, en vanlig pensionär, en vanlig mamma, en vanlig ambulansförare.

För det är inget ovanligt i Sverige att människor uttalar sig nedsättande och kränkande mot romer. Vi har till och med politiker som uttalar sig racistiskt, tänker inte hänga ut någon med ber er spetsa öronen och vara observanta. Och de uttalar sig som de gör helt öppet, för att de tror att de för ”vanligt folks” talan. Vi har sociala koder som säger att det är tillåtet att uttrycka sig racistiskt och diskriminera romer. Vi har en lång historia av rasism riktad mot romer, den är strukturell och den reproduceras genom generationer för att myter och racistiska föreställningar tillåts att spridas, utan att ifrågasättas.

Som jag sa till Carina Nilsson igår, när en Malmöbo ringer och beklagar sig till kommunen för att det bor människor på Pildammsparken mitt i vintern, ställer ni då följdfrågan om vad det är som är beklämmande med situationen? Är det att kommunen tillåter människor sova ute i minusgrader, eller är det att boplatserna är ”misspryddande”? Är ni ens intresserade av att ta reda på om det en Malmöit som ringer av omsorg eller är det en Malmöit med en rasistisk och diskriminerande agenda?

Jag vill upplysa om att vi inför gårdagens möte bjöd in media. Och vi skickade även iväg en påminnelse. Informerade var Sydsvenskan, Sydnytt, Skånskan, City, Metro, Kvällsposten och ETC. Skånskan gjorde en förhands men ingen dök upp. Jag vill fråga den tredje statsmakten om varför intresset för denna fråga är så låg? När ni väl har chansen att ta del av utsatta EU-medborgares perspektiv och har ALLA politiska partier i Malmö KF som respekterar allas lika värde, samlade på en och samma plats, lyste ni med er frånvaro. Är ni nöjda med att ta tag i frågan först när någon blivit allvarligt skadad?

Kommer de att få polisskydd, kommer situationen att få den dignitet den förtjänar? Jag vet inte om människor förstår hur Malmö Stads bristande insatser leder till att utsatta grupper ställs mot utsatta grupper, då de konkurrerar om samma insatser? Men framför allt vet jag inte vad som skall till förrän Malmö Stad gör om och gör rätt.

Brandtal

Vi är många!

Jadå! Fi växer så det knakar!

Nu är vi över 5500 medlemmar och vi har fått tillskott av lokala medlemsgrupper!

Idag var jag inbjuden till Svalöv för att hålla ett brandtal för våra medlemmar där. Jag blev otroligt glad när jag fick höra att Svalöv vill starta en medlemsgrupp och till och med kan tänka sig att ställa upp i kommunvalet!

Svalöv är en liten kommun på den skånska landsbygden där främlingsfientligheten är stark. Just därför tänker jag att behovet av en tydlig antirasistisk och feministisk representation är viktig! Så när jag pilade iväg tänkte jag för mig själv att det nog var ett modigt gäng med stor entusiasm som väntade på mig. Och mycket riktigt, det var en skön grupp och stämningen var på topp. Även om vissa uttryckte viss oro för att det kanske inte skulle bli så stor uppslutning, var alla förväntansfulla. Det dök upp nio personer till det konstituerande mötet, mer än tillräckligt.

Efter mitt lilla peptalk var det så dags att fatta beslut och enas kring om de ville bilda en lokal medlemsgrupp. Det hölls ett konstituerande möte och voilà, gott folk, vi har ett tillskott i Fi:are som representerar lokalt!

Efter mötet diskuterades det kring om de ville ställa upp i kommunfullmäktige och om det bland mötesdeltagarna fanns intresserade kandidater. Jag rös när alla presenterade sig och berättade om sina kompetenser. Jag satt mitt i bland fantastiskt kompetenta individer, vissa hade till och med gedigen erfarenhet av arbete inom kommunen!

Det var underbart att följa grupprocessen som gick från att se de personliga hinder som vi vanliga människor har, så som tidsbrist på grund av arbete och familj till ja fan, det här fixar vi! Samtalstonen var optimistisk och mot slutet diskuterade gruppen i sann Fi-anda, det vill säga som om att de redan satt i kommunfullmäktige!

Vi är många och blir ständigt fler!

Katerin Mendez mitt uppe i det feministiska genombrottet!

 

 

 

 

Image-1-2

Kvinnoförbundets symposium på Rådhuset i Malmö

Igår höll Kvinnoförbundet i Malmö en tillställning där de presenterade sitt projekt: BOM. Initiativtagarna Farideh Arman och Mitra Seif berättar att syftet med projektet har varit att stödja kvinnor och barn som varit utsatta för våld i nära relationer och på grund av detta tvingats att bo i skyddade boenden med skyddade personuppgifter. De flesta av deltagarna i projektet har varit kvinnor och barn med utländsk bakgrund som levt med hedersideologi och fallit offer för hedersrelaterat våld. Många av kvinnorna har dessutom blivit bortgifta i arrangerade äktenskap. De berättar också att de flesta kvinnor som deltagit i projektet, blivit socialt isolerade utan möjligheter att skapa kontaktyta i det svenska samhället, efter det att de lämnat mannen som utsatt dem för våld.

Genom BOM har Kvinnoförbundet anordnat sommarläger, utflykter och fester för barnen. Jag tycker att det är ett fantastiskt initiativ då barn lättare kan tillgodogöra sig denna form av miljöterapi i synnerhet de mindre barnen, framför samtalsstöd.

Under projektets gång har fotografen Åsa Sjöström dokumenterat BOMs olika evenemang. Hon berättar att hon haft ett skyddande tygstycke för linsen för att säkerställa att deltagarnas identitet inte undanröjdes. Journalisten Lars Åberg har intervjuat kvinnorna i projektet och tillsammans med Åsa skapat boken ”Sommarens skiraste ljus”.

De uppger att syftet med boken är att lyfta problemen och verkligheten som dessa barn och kvinnor lever i för att skapa debatt. De hoppas att boken ska leda till att samhällets insatser för att stödja dem som utsätts för våld i nära relationer, ska förbättras.

Jag var inbjuden till Kvinnoförbundets paneldebatt tillsammans med:

    • Anja Sonesson, Malmö stad (M) 
    • Eva Finné Thalen, Riksdagen (M )               
    • Margot Olsson, Kvinnofridssamordnare  
    • Juno Blom Länsstyrelsen Östergötland via skype 
    • Martina Skrak jämställdhetskommunalrådet Malmö (V)     

Syftet var att föra en politisk diskussion kring hur samhällets insatser ser ut för barn som bevittnar eller själva blir utsatta för våld, hur planer för uppföljning av våldsutsatta mammor och deras barn ser ut, efter deras tid i skyddat eller hemligt boende är slut, hur vi vill lösa bostadssituationen för att ombesörja eget boende för dessa kvinnor och barn samt hur vi vill arbeta för att skärpa sekretessen vid skyddade personuppgifter då olika myndigheter har olika sekretesskrav.

Med min bakgrund som familjebehandlare och kurator vet jag att det många gånger är svårt att motivera kvinnan till att lämna den våldsamma relationen och ta emot stöd och hjälp. Många gånger går kvinnan tillbaka till mannen och barnen lämnas åt sitt öde. Det har funnits fall i Malmö där barn fått se sin mamma bli ihjälslagen. Kommunen har känt till familjens särskilt utsatta situation, men då kvinnan är den som sökt bistånd sker ingen utredning av barnets situation eller utsatthet. Vi i Feministiskt initiativ ser detta som en allvarlig brist och vill därför stärka barns rättigheter och problematisera att barnet följer med mamman och alltför sällan utreds som egen individ. Därför måste det göras en skyddsbedömning av barnets situation och utsatthet.

Vi vet att ungefär vart tionde barn i Sverige lever med våld i hemmet och att vart tjugonde barn upplever detta våld ofta! Statistiskt vet vi också att det finns ett starkt samband mellan barn som får uppleva en pappas våld mot mamman och att själva utsättas för direkt våld och sexuella övergrepp. Vi i Fi menar att barn måste uppmärksammas, utredas och få stöd och insatser som följs upp i enskilt ärende och på övergripande nivå.

Därför ser vi  problemet med att våldsamma män får ha fortsatt tillgång till sina barn, eftersom detta ofta leder till att våldet får fortsätta. Umgänget enligt 6 kap i Förldrabalken beskrivs som en rättighet för barnet men i praktiken innebär det en rättighet för umgängesföräldern.

Därför anser vi att barnets inställning ska så långt det går, klarläggas och tas hänsyn till. Därför verkar vi i Fi för att en person som har kontaktförbud inte samtidigt ska ha möjlighet till umgänge med den skyddades gemensamma barn och att umgänget mellan barn och den våldsutövande umgängesföräldern skall ordnas på ett säkert sätt för barnet. Vi anser att närvaro av okvalificerad kontaktperson utan möjlighet att gripa in om det skulle behövas, är en otillräcklig lösning.

Inspektionen för Vård och Omsorg rapport ” Våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnar våld” (2014) lyfter att barn måste uppmärksammas, utredas och få stöd. Rapporten påvisar att det finns uppenbara brister i synnerhet när det kommer till att barn uppmärksammas och utreds!

IVO skriver att barn som misstänks fara illa inte identifieras och att anmälan till socialtjänsten inte heller alltid görs. Trots lagstadgad skyldighet att anmäla, brister förskolor, hälsa och sjukvård och andra instanser som har anmälningsskyldighet. Därför behövs det ytterligare stöd och utbildning för personer som i sitt arbete kommer i kontakt med dessa barn. Denna utbildning skall ha ett tydligt barnperspektiv.

Rapporten som IVO presenterar visar att det finns stora skillnader i förmågan att fånga upp barnet och ha ett tydligt barnperspektiv mellan landets olika kommuner. IVO-rapporten påvisar att det i de kommuner där det fungerar tillfredsställande finns vissa komponenter som bidrar till detta; tydlig prioritering för problemområdet ”våld i nära relation” hos inblandade myndigheter, att kommunen har särskilt ansvariga personer eller verksamheter som riktat in sig på området och har spetskompetens, vilket inbegriper tydliga och kända rutiner för att bedriva arbete med våldsutsatta kvinnor och deras barn. IVO efterlyser samverkan mellan kommuner så att kommuner ska kunna jobba gränsöverskridande i dessa frågor då dessa barn och kvinnor många gånger tvingas lämna sin hemkommun, av säkerhetsskäl.

En tänkbar lösning, som jag skulle vilja presentera för att minska de stora skillnaderna mellan kommunerna, är att upprätta en särskild kommunal enhet i samtliga av landets kommuner, som inriktar sig  på våld i nära relationer, med särskilt fokus på barn. På så vis ökar vi rättssäkerheten för barnen och underlätta det gränsöverskridande arbetet mellan olika kommuner. Genom att samla olika kompetenser och myndigheter under samma tak underlättar även en sådan här enhet, myndighetskontakterna för kvinnan, som oftast har en mängd olika pågående ärenden.

I ovannämnda IVO-rapport står det också att läsa att flertalet kommuner runt om i landet har bra insatser när det kommer att bereda hjälp i det akuta skedet men att det många gånger saknas långsiktig planering för dessa kvinnor och barn. Majoriteten av kommunerna saknar dessutom uppföljningsbara mål. IVO anför brister i att det saknas långsiktigt stöd och uppföljning. Önskvärt är därför att kvinnan och hennes familj får en egen stödperson, knuten till ovannämnda enhet som även fungerar som kontaktunderlättare för kvinnan i hennes olika myndighetskontakter. Denna person följer sedan kvinnan och barnet genom hela processen.

Vi vet att en av grundpelarna för att barn och i synnerhet barn som far illa ska känna trygghet, är att tillvaron präglas av förutsägbarhet. Dessvärre  blir detta sällan fallet för barn i skyddade boenden, då kommuner saknar långsiktig planering för dessa. Allt för ofta blir hotade och våldsutsatta kvinnor och deras barn kvar i skyddat boende under allt för lång tid. Vi måste inse att ett skyddat boende även om det bereder skydd, enbart är tilltänkt som en akut lösning. Ett liv i isolering, undangömd från övriga samhället är en inskränkning av kvinnans och barnets friheter och möjligheter för gynnsam utveckling. Dessutom är dessa kvinnor och barn ofta förpassade till en tillvaro präglad av ovisshet inför framtiden, vilket inte är förenligt med någon människas bästa!

Vi i Fi vill därför också att kommunerna i större utsträckning inte bara skall samarbeta med andra kommuner utan även etablera samarbeta med allmännyttan så att det ska finnas möjlighet att bereda kvinnor och barn i skyddade boenden företräde i allmännyttans bostadsköer.

Symposiet avslutades med att Farideh Arman och Mitra Seif från Kvinnoförbundet uppmanade samtliga närvarande att ta ställning till deras förslag till lagändring rörande tvåårsregeln som de önskar skall tas bort, jag berättade redan där och då att vi i Fi redan har en sådan punkt i vår politiska plattform.

Vidare ser vi papperslösa kvinnors särskilda utsatthet då de utsätts för hot, misshandel, utpressning, trakasserier eller sexuella övergrepp och vi vill verka för att dessa ska fredas och garanteras skydd i samband med brott.

Fi vill också verka politiskt  för att information om svensk kvinnofridslagstiftning/fridslagstiftning förmedlas till delaktiga parter i så kallad kärleksinvandring och för att denna information skall inkluderas i SFI-utbildningen. Vi anser att alla inom landets gränser ska ha kunskap om sina rättigheter och vart man kan vända sig för att få skydd och stöd.

Barn och ungas rättigheter är en av mina hjärtefrågor och som vi alltför ofta ser, finns det i Sverige synnerliga skäl för att göra Barnkonventionen till lag, så att barns rättigheter och behov säkras och barn får komma till tals!

Mäns våld mot kvinnor och barn är inget särintresse, det är en fråga om nationell säkerhet och att få leva ett fullvärdigt liv fritt från våld är en grundläggande mänsklig rättighet! Tillsammans med Fi kommer jag att verka för att mäns våld mot kvinnor och barn får den dignitet den förtjänar och arbeta för lösningar som är rättssäkra, långsiktiga och hållbara!