Tag Archives: icke-diskriminering

Den 21/3 anordnade Fi ett unikt frukostmöte där vi samlade Malmöpolitiker och romska EU-medborgare för samtal

Den 21/3 anordnade F! Malmö ett frukostmöte vars syfte var att lyfta socialt utsatta medborgares situation i Malmö. Vi anser att Malmö Stad kan göra mer. Insatserna är inte bara knappa utan leder också till att utsatta EU-medborgare diskriminerats. F! bjöd in romska EU-medborgare i Malmö för att berätta om sina erfarenheter och behov, ett flertal organisationer och de partier i kommunfullmäktige i Malmö som respekterar allas lika värde samt kommunens samverkansgrupp. Representationer från alla partier i kommunfullmäktige förutom SD var på plats. Här delar jag Lisa Rydje, kommunpolitiker, Fi Malmös anteckningar från mötet:

Många viktiga saker blev sagda men vi fick också höra samma gamla bortförklaringar som alltid presenteras när politikers ovilja att hjälpa utsatta människor återigen blottas. Bland annat sa den ansvarige politikern för dessa frågorna Carina Nilsson (S), kommunalråd för socialtjänst, vård och omsorg, att hon “vädjar till EU-migranterna att flytta från Pildammsparken” utan att kunna svara på var de skulle ta vägen istället. Samma politiker sa även att de håller på att utreda huruvida en sovlösning för de socialt utsatta EU-medborgarna skulle vara möjligt för nästa vinter. Nästa vinter. Att vi inte har råd att vänta så länge blev uppenbart bara några timmar efter förmiddagens möte när en man som ställt sig upp på mötet och pratat blev påhoppad av fyra maskerade män som väntade på honom vid hans lägerplats. Mannen blev misshandlad, knivskuren, rånad och hotad till döden och syftet med deras attack tycks vara att tysta EU-migranterna och skrämma dem från att kräva sina rättigheter. Det är nämligen så att deras överlevnad inte enbart handlar om att kunna utstå kylan, det handlar mer om det hat och hot som dessa människor behöver ta emot – året om. Då hjälper inga sovplatser nästa vinter. Det handlar om hur otroligt utsatt man är om man tvingas sova utomhus där risken för trakasserande polis, anlagda bränder eller överfall likt det som hände igår ständigt är närvarande. Att klara kylan är en sak, men att klara kylan i ett samhälle där en blir spottad på, förnedrad, trakasserad av polis, lämnad ute i kylan och den ansvarige politikerns svar är en vädjan att de bara helt enkelt ska flytta på sig, är något helt annat.

Carina Nilsson nämner flera gånger att det finns gott om Malmöbor som vill hjälpa till och att de ska stötta ideella organisationer. Återigen, som vid soppkök Malmö, lägger man över ansvaret på enskilda individers välvilja och förväntar sig att dessa personer ska göra det jobb som egentligen är politikernas ansvar. Att släcka små bränder är inte vad dessa människor behöver utan istället en långsiktig plan på hur de utsatta personerna i fortsättningen inte bara ska kunna existera i detta landet utan även leva. De socialt utsatta EU-medborgarnas  mänskliga rättigheter kränks ständigt och jag undrar om vi någonsin kommer kunna erbjuda dessa människor den grundläggande levnadsstandard som vi är skyldiga till så länge det sitter personer med permanenta skygglappar vid makten. Personer som väljer att tolka lagen på ett sätt som gör att de, enligt sig själv, står helt utan ansvar. Skämmes ta mig fan.

Jag avslutar med det som mannen som blev överfallen valde att säga när han ställde sig upp inför alla på mötet igår och jag hoppas att det är hans ord ni hör när vi beslutar om att ännu en gång kränka dessa människornas mänskliga rättigheter:

“Vi kom hit för att det inte fanns något alternativ. Det gick inte att försörja sig där hemma. I Rumänien får vi 500kr i månaden per familj. Vi reste till utlandet för att få jobb, vi reste inte hit för att tigga. Jag hoppas på att ni kan stödja oss så att vi inte behöver bo utomhus mer. Vi vill inte att det svenska folket ska tro att vi är sopor. Jag spelar dragspel, jag har inget val, jag har fem barn att försörja. Titta på min hand, alla fingrar är olika – så är också människor. Snälla hjälp oss så vi inte behöver bo på gatan längre.”

CITAT FRÅN MÖTET av Lisa Rydje

Mannen: Vi kom hit för att det inte fanns något alternativ. Det gick inte att försörja sig där hemma. I Rumänien får vi 500kr i månaden per familj. Vi reste till utlandet för att få jobb, vi reste inte för att tigga. Jag hoppas på att ni kan stödja oss så att vi inte behöver bo utomhus mer. Vi vill inte att det svenska folket ska tro att vi är sopor. Om vi får hjälp med jobb så kommer ni inte behöva se några romsta tiggare i Malmö. Jag spelar dragspel, jag har inget val, jag har fem barn att försörja. Titta på min hand, alla fingrar är olika. Så är också männniskor. Snälla hjälp oss så vi inte behöver bo på gatan längre.

Karina Nilsson: Inget parti i KS har presenterat en helhetslösning. Vi har olika uppfattningar om vad vi vill göra. Vi följer socialtjänstlagen så som vi blivit tillsagda att göra. Vi har försökt att hitta lösningar. Det finns en stor vilja bland Malmöborna att hjälpa till men våra Malmöbor är upprörda. Man har aldrig tidigare tillåtits bo i parken. Vi försöker komma fram till ett beslut. Det kommer en handlingsplan där vi presenterar några åtgärder även om det inte är en helhetslösning. Vi har bland annat gett stöd till Cross Roads. Vi har också tillsatt en tjänst, en samordnare, vi kommer planera för att ha ett 40-tal platser att sova på på vintern. Förutom detta så ger socialtjänstlagen rätt att söka nödstöd till grupper men inte till den enskilda individen. Därför ger vi stöd till ideella organisationer. Det är inte meningen att man ska vara beroende av sådana organisationer men är det gäller Eu-medborgare är rättigheterna begränsade och därför måste vi gå genom frivilligorganisationer.

Fråga till Karina Nilsson: Innan jag kom hit läste jag en rubrik i SydSvenskan: “polis kan sättas in mot läger i Pildammsparken” där står också att “genom samtal har politikerna försökt få EU-medborgarna att flytta, men detta har inte gått”. Så min fråga till alla EU-medborgare som är närvarande här idag: Har det någongång hänt att politiker eller tjänstemän från Malmöstad kommit och pratat med er om att ni måste flytta?

Samtliga Eu-medborgare instämmer i att det aldrig hänt.

En man säger: det sattes upp en lapp angående soporna. Ibland kommer det poliser mitt i natten som river av våra presenningar och säger att vi måste lämna området inom fyra timmar. Det har hänt några gånger under vintern. Vi är rädda hela tiden. Den enda erfarenhet vi har av polisen är när de kommit för att trakassera oss.

 

Karina Svensson svarar att hon vädjar till EU-migranterna att inte bo i pildammsparken varpå allas fråga är – var ska de ta vägen istället? Detta kan givetvis inte Karina svara på.

 

___________________

 

Stoppa avhysningen vid Sorgefri!

Jag hoppas så här in i det sista att Malmös ansvariga politiker och tjänstepersoner tar sitt ansvar och stoppar den människorättsvidriga avhysningen vid boplatsen på Sorgenfri tills dess att värdiga alternativ erbjuds. Och att värdiga alternativ tas fram.

Jag välkomnar även det initiativ som tagits till att starta upp Nätverket för romska rättigheter, som sätter svenska kommuners agerande mot Sveriges långa historia av institutionaliserad rasism riktad mot romer. Dessutom vill jag påpeka att det är fullständigt oacceptablet av ansvariga tjänstepersoner att försvara sitt agerande som icke-rasistiskt. Som intersektionell feminist råder det ingen tvekan om att berörd grupp gett sin tolkning och att majoritets samhället får respektera denna.

I dessa tider är det viktigare än någonsin att vi tar ansvar för att värna om att allas lika värde och att den politik vi för släcker den rasistiska eld som just nu sprider sig i vårt land, istället för att bre på den. Jag får mejl med frågor där människor som uttrycker sig om  medmänniskor som sopor och livet på boplatsen som ju saknar både avfallshantering, ström, värme, vatten och avlopp som svineri. Människor som inte ens hymlar med sitt hat utan undrar om jag anser att ”lagbrott så också tillåtet för dem som hatar dem?”

Andra säger och skriver att om jag nu bryr mig så mycket så kan jag ju ta hem de romska EU-medborgarna att bo med mig.  Det som missas är att vi lever i en välfärdsstat som bör vila på solidaritetens grunder. Där avsikten är att samhället ska gå in och axla sitt ansvar snarare än att lägga den på enskilda individer. Den senare en hållning som dessvärre våra politiker idag satt i system.

Malmös ledande politiker har brustit på så många plan. Och det är lätt att avsäga sig ansvar för situationen genom att hävda att man bara följer lagen. De bristande politiska insatserna har lett till att spä på och normalisera rasismen, där fattiga romska EU-medborgare hålls personligt ansvariga för de konsekvenser Malmös ledande politikers bristande handlingar fått. Människor anklagas för svineri för att Malmö ej tillgodosett de behov som uppstått i samband med att romska EU-medborgare flytt undan diskriminering, svält och fattigdom i sina hemländer och tagit sig i hit i hopp om möjligheten till ett bättre liv.

De direktiv som kommunerna har fått, tar sin ansats i en rasistisk föreställning om att dessa människor saknar egentliga kompetenser för att vara en tillgång på svensk arbetsmarknad och således är här primärt för att tigga. Vilket strider mot allt som de som tagit sig hit själva uppger! Men genom att hävda att de är här för att tigga har man bekvämt nog stängt dem ute från såväl svensk välfärd som svensk arbetsmarknad!

Faktum är att många tagit sig norrut då den ekonomiska krisen i Sydeuropa ej längre skapade jobbmöjligheter. Många har genom sina arbeten i Sydeuropa lärt sig både italienska och spanska. I samarbete med en annan aktivist har vi lyckats hjälpa runt hundra romska EU-medborgare att skrivas in på Arbetsförmedlingen i Malmö. I samband med har de presentera en kortare CV samt en lista över vilka arbeten de avser att söka. Genom detta kan vi konstatera att det rör sig om människor med kompetens inom olika hantverksyrken och med jordbrukskunskaper.

Redan i våras la Feministiskt initiativ en motion i Malmö Kommunfullmäktige med flera att-satser för att pådriva diskrimineringsfri myndighetsutövning och för att stödja romska EU-medborgare i sin ambition om att komma in på svensk arbetsmarknad. Vi motionerade för att Malmö stad i sina insatser mot hemlöshet ska inkludera socialt utsatta EU-medborgares hemlöshet och för att Malmö stad ska utöka uppsökarverksamhet för att säkerställa att utsatta EU-medborgare får möjlighet att ta del av de insatser som redan idag finns till deras förfogande. Bland annat genom information om hur en skriver in sig i Arbetsförmedlingen. Vi motionerade även för att Malmö i sin handlingsplan för utsatta EU-medborgare ska upprätta sovplatser efter det faktiska behovet som finns.

Vi valde att lägga en motion utifrån den strategiska utvecklingsplan som tagits fram för arbetet mot diskriminering i Malmö. Trots att vi i första hand konsekvent driver frågan som en fråga om att beakta konventionen för de mänskliga rättigheterna. Men då Malmö stad antagit handlingsplanen mot diskriminering, utgick vi från att Malmös kommunfullmäktige var villiga och beredda att ta fullt ansvar för alla som vistas i vår stad.

Inledningsorden i denna antidiskrimineringsplan vittnar nämligen om ambitioner att Malmö ska vara ”en öppen och inkluderande stad där lika rättigheter och möjligheter för alla människor är den rådande normen”. Vidare står det att Malmö stad är en kommun där likvärdig verksamhet, service och bemötande, liksom likvärdig myndighetsutövning kan garanteras för alla. Detta innebär att stadens resurser styrs så att lika rättigheter och möjligheter för alla uppnås”.

Genom denna handlingsplan har Malmö stad åtagit sig skyldigheten att säkerställa att de mänskliga rättigheterna följs bland annat genom att ”avstå från handlande, beslut och regler som inskränker eller kränker dessa rättigheter” och ”se till att det finns samhällssystem som förverkligar rättigheterna”. Idag riskerar dessa ambitioner vara vackra ord som ständigt eftersträvas men aldrig kommer att uppnås då det finns diskrepans mellan ord och handling.

Faktum är att vi i dag har hundratals EU-medborgare som inte behandlas likvärdigt av Malmö stad. Detta har nu lett till att en mängd människorättsorganisationer så som UNICEF, Amnesty, FN, Civil rights defenders och Centrum för Sociala Rättigheter nu kritiserar svenska kommuners hållning och särskilt då Malmöpolitikers beslut om avhysning. Bland annat har FN:s särskilda rapportör i minoritetsfrågor lyft konsekvenserna med beslutet om avhysning i Malmö, vilket Civilrightsdefenders och Amnesty också gör. I synnerhet problematiserar de att avhysningen sker utan att alternativa boenden erbjuds.

”Ett genomförande av beslutet skulle innebära en irreversibel skada eftersom de boendes besittning på platsen bryts och deras hem tas ifrån dem. Europadomstolen har i flera fall bedömt liknande avhysningar utgöra brott mot Europakonventionen. I rättsfallet Connors v. UK fann Europadomstolen att en avhysning av romer från en flyttbar boplats inneburit ett allvarligt ingripande mot en familjs rätt till privat- och familjeliv enligt art. 8 Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR). Den europeiska sociala stadgan som Sverige förbundit sig till att följa är tillämpligt även på andra grupper, bland annat romer och resandefolk, avseende de rättigheter som är kopplade till liv och värdighet. Där ingår att ingen kan bli vräkt, inte ens från en illegalt ockuperade plats, utan att värdigheten hos de berörda personerna respekteras och utan att alternativa bostäder görs tillgängliga”, skriver jurister från Centrum för sociala rättigheter i SVT Opinion 31/10 2015.

Sverige har ratificerat de flesta människorättsdokument som utarbetats inom ramen för FN och Europarådet. Där ibland konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna (ESK) som dessutom är juridiskt bindande. Där förtydligas bland annat rätten till mat, hälsa, bostad, utbildning och försörjning genom eget arbete tillförsäkras varje enskild individ som befinner sig inom en konventionsstats territorium. I den åtar sig konventionsstaterna att: ”garantera att rättigheterna i denna konvention utövas utan diskriminering av något slag på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationell eller social härkomst, egendom, börd eller ställning i övrigt”.

Dokumentens juridiska status innebär att dessa internationella överenskommelser anger vilka skyldigheter den svenska staten har gentemot enskilda individer, oavsett medborgarskap. Ytterst vilar dessa skyldigheter på den svenska regeringen och riksdagen, men såväl statliga myndigheter som kommuner och landsting är förpliktigade att efterleva dem.

I samband med den internationella migrationsdagen den 18 december 2008 sa FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon kring irreguljära migranter; grundläggande mänskliga rättigheter är inte förhandlingsbara och behandlingen av migranter – både reguljära och irreguljära – måste alltid överensstämma med internationell standard”.

Jag hävdar bestämt att den hållning SKL och den nationella samordnaren försöker driva är rättsvidrig och strider mot en mängd konventioner. Som det ser ut idag får alltså hundratals personer sina grundläggande mänskliga rättigheter kränkta och vid myndighetsutövning görs en tolkning av lagar som är missgynnsam mot socialt utsatta EU-medborgare.

Demo mot avhysning utan anvisning 1/11 2015

Demo mot avhysning utan anvisning 1/11 2015

Stoppa avhysningarna vid Sorgenfri tills dess att vi kan anvisa de boende till bättre alternativ!

Det är ofattbart hur historien tillåts att upprepa sig! Hur vi som står upp för mänskliga rättigheter måste kämpa i ett land som säger sig följa dem och åtagit sig att säkerställa att de efterlevs! Jag delar Rosa Taikon-klippet för att hon gör referenser som ligger 50 år bak i tiden men som är lika aktuella idag! (Länken finns längst ner på sidan). Människor hotas med avvisning och att skickas tillbaka till misär, nöd och diskriminering!

I andra fall osäkra sovplatser, exponerade för personer som utsätter dem för rasistiska hatbrott. Problemformuleringen kring boplatsen vid Sorgenfri är ovärdig en välfärdsstat – än mindre är lösningarna som politiskt lagts fram dvs INGA! Den misär som råder på boplatsen, inget rinnande vatten, ingen toalett etc har Malmö Stad aldrig haft intentionen att åtgärda. Och då menar jag inte att dra dit vatten och el och sätta in bajamajor. Jag menar att se sig om efter ALTERNATIVA boenden. Inga sådana diskussioner har överhuvudtaget förts! Och har de ventilerats har de avfärdats lika kvickt! Inte ens NU när polisen i värsta fasciststats stilen vill in och avhysa människor.

Anvisa för helvetet MÄNNISKOR till säkra sovplatser och avhjälp den värsta misären mitt i bland oss!! Problemet är att VI envist bitit oss fast vid den förlegade idéen om nationalstaten – en idé som leder till att människor exkluderas från universella rättigheter! Leder till bristfälliga politiska beslut som lämnar nödställda åt sitt öde, i Sverige 2015!! Beslut tagna av partier som själva tror att deras politik tar avstamp i mänskliga rättigheter. Hade en diskussion med ett kommunalråd i Malmö (S) som blev arg på mig och sa att jag skulle sluta prata som om att Fi var de enda som tar hänsyn till mänskliga rättigheter – hen hävdade att all S politik gör det samma!

Njae sa jag, om detta var fallet hade vi haft en hel annan verklighet att förhålla oss till, det hade t ex funnits bostäder som motsvarar behovet, omgivningen och stadsplaneringen hade varit tillgänglighetsanpassad, utsatta EU-medborgare hade haft tak över huvudet och en säker sovplats, det hade varit självklart att deras barn gick i svensk skola och framför allt INGA politiska beslut skulle kunna leda till att människor blir diskriminerade, vilket är långt i från den verklighet vi har idag.

Feministiskt initiativ verkar för att Malmö Stad kliver upp och tar ansvar: ANVISA till campingar för de som har egna husvagnar/bilar och trygga sovplatser inomhus för dem som idag bor i tält. 40 sovplatser är en skam! Vi kommer ej att få bort situationen bara för att vi inte bemöter den med handfasta politiska lösningar – vilket boplatsen i Sorgenfri är ett exempel på.

Och Sverige måste komma ihåg att vi genom att låta bli att erbjuda människor en minimistandard – en trygg sovplats och tillgång till rinnande vatten t ex, kränker de mänskliga rättigheterna.
Att vi nekar fattiga, romska EU-medborgare en miniminivå visar att vi är exakt lika diskriminerande som regeringarna i de länder de kommer i från!

Stoppa avhysningarna vid Sorgenfri tills dess att vi kan anvisa de boende till bättre alternativ!

VIDEOLÄNK:

Rosa Taikon

feminist-symbol-pink

Med hjärtat till vänster

Igår gick Vänsterpartiet i Malmö ut med att S och Mp i Malmö kommer att låta bli att fullt ut uppväga för höjda pris- och lönekostnader i budgeten, det rör sig om 100- 180 miljoner kronor. Detta kommer att slå hårdast mot de verksamheter som redan i dag går på knäna. Vänsterpartiet hävdar vidare att S och Mp hotat med att exkludera V från budgetsamarbetet om dessa inte ställer sig bakom detta förslag, något som såväl S som Mp förnekar.

I själva verket har Vänsterpartiet inget annat val än att gå ut och fördöma S och Mp:s budget, i varje fall om de om de vill behålla trovärdigheten bland sina väljare. Både Feministiskt initiativ och Vänsterpartiet gjorde ett fenomenalt val 2014, detta om något visar att Malmö är intresserad av att bedriva en feministisk och antirasistisk omfördelningspolitik. Manifestationen som arrangerades den 8:e mars i år i Malmö gick under parollen ”Dags för en feministisk omfördelningspolitik” och ja, det är verkligen på tiden, men den styrande majoriteten verkar inte vara redo för detta – 2015 heller!

Om socialdemokraterna verkligen menat allvar med att börja implementera en feministisk omfördelningspolitik skulle Katrin Stjenfeldt-Jammeh (S) kommunstyrelsens ordförande varit mindre snabb igår med att förklara samarbetet som avslutat, istället för havererat. Hur ska en annars tolka att hon redan vid första intervjun med Sydsvenskan efter Vänsterpartiets utspel säger att det hela är ganska odramatiskt – då S och Mp enligt henne kan leda Malmö – utan Vänsterpartiet.

Vänsterpartiet gick alltså hårt ut i media och fördömde S och Mp:s budgetlogik – med all rätta. Men deras offensiv gav inte önskat resultat. Socialdemokraterna med Katrin Stjernfelt- Jammeh i spetsen, tog opportunistiskt vara på tillfället att skaka av sig Vänsterpartiet. Karolina Skog (Mp) i sin tur låter oss förstå att Mp öppnar ett fönster där S stängt igen dörren.

Personligen undrar jag hur Vänsterpartiet tänkte här, har de inte haft på känn att S inte skulle låta sig pressas, att de hellre klippte banden med V än mötte dem i deras krav? En eloge till Vänsterpartiet för att de offentliggjort S osunda maktutövande. Som jag har kommit att se det använder sig Socialdemokraterna av Mp och V som rådgivande i den styrande majoriteten, vilka som egentligen styr och hur är väl ganska tydligt vid det här laget! Miljöpartiet och Vänsterpartiet bidrar med sin spetskompetens, kunskap som inte är en självklarhet i den socialdemokratiska rörelsen, idag.

Detta bidrar till min oro för Malmö. Feministiskt initiativ kanske inte välkomnades med öppen famn av Vänsterpartiet i Malmö, vilket kan bero på förlegade patriarkala kvarlevor inom partiet där dominans och konkurrens har en framträdande roll, vad vet jag. Men V innehar viktiga poster, viktiga rent strategiskt för att bygga ut välfärden och jämställdheten och kan inte Fi sitta på dessa poster, har i alla fall jag varit trygg med att V hållit fortet, med ett vakande öga från Fi, så klart.

Med tanke på dessa viktiga poster blev jag förvånad över att de 100 miljonerna som S och Mp vägrar se som dränerande för vår gemensamma välfärd, var anledning nog för att V skulle överge samarbetet. Det här måste ha varit droppen som fick bägaren att rinna över, jag har haft på känn att Vänsterpartiet skulle komma att bryta sig loss, att det skulle ske så snart hade jag dock aldrig kunna föreställa mig. I skrivande stund har V lämnat sin dörr på glänt, vad S gör av den öppningen återstår att se. Hur det framtida samarbetet mellan S och V kommer att se ut med tanke på hur infekterat läget idag är, kommer tiden att få utvisa.

Det är viktigt att vi har en stark och enad feministisk och antirasistisk rörelse för att bringa hållbara förändringar i Malmös haltande struktur. Det går inte att blunda för Socialdemokraternas politiska misslyckande i Malmö. Vi lever i en hårt segregerad stad. Klyftorna ökar och det är inte bara en svindlande stor andel av våra invånare som är ”bidragsberoende” med tanke på att en stor del av  Malmös ekonomi bygger på utjämningsbidrag och statlig subventioner.

Feministiskt initiativs strå till stacken är en tydlig feministisk och antirasistisk politik som bygger på solidaritet och hållbarhet. Politik som inte bara synliggör diskriminering och ojämställdhet – utan också erbjuder lösningar för att en feministisk omfördelningspolitik skall bli verklighet. Vi vill se tydliga satsningar på en omfördelningspolitik som riktar insatser på att skapa en diskrimineringsfri arbets- och bostadsmarknad, satsningar på jämställda löner, rejäla satsningar för att stoppa våldet på våra gator och i våra hem och satsningar på en likvärdig skola i Malmö.

För att kunna förverkliga detta är vi inte främmande för att höja skatten, vilket vi påvisade redan under förra budgeten som lades i november, 2014. Tillskillnad från den då styrande majoritetens förslag på en skattehöjning på 30 öre, la Fi ett förslag på höja skatten med ytterligare 70 öre dvs en krona per intjänad 100-lapp.

Feministiskt initiativ ser välfärden som ett verktyg för att skapa ett jämlikt och solidariskt samhälle, där alla får färdas väl – genom hela livet. I Malmö lyfter vi våra hjärtefrågor med mod, beslutsamhet och djärvhet  i opposition - som precis som hjärtat sitter till vänster.

 

Mitt 8:e mars tal 2015 – Det är dags för en feministisk omfördelningspolitik

Jag står här idag och gör något som jag aldrig någonsin trodde att jag skulle göra! Så länge jag kan minnas eller ja, sedan tonåren iaf har jag förkastat den 8 mars som ett befängt jippo vars enda syfte är att blidka kvinnor – som en klapp på huvudet! Så ja, lilla vän, grattis på internationella kvinnodagen…dagen då alla kvinnor i hela världen uppmärksammas… Jag har skakat på huvudet åt alla de som slutit upp vid manifestationer och tänkt ”att vi ens ställer upp på det! – det är ett hån! för resterande 364 dagarna är det ju fritt fram att fortsätta hålla oss tillbaka och diskriminera oss…

Den 8 mars började uppmärksammas 1910 som en socialistisk kampdag för att uppmärksamma ojämställdhet och kräva kvinnlig rösträtt… året som jag föddes 1975 hölls FN:s första internationella kvinnokonferens. Där beslöts det att ta fram en gemensam ”kvinnodag”… Men när FN 1978 tog fram resolutionen om att uppmärksamma den 8 mars pacificerades den internationella kvinnokampsdagen och övergick från att ha varit en ”fight the power – dag” till att bli en opolitisk högtidsdag – där vi kvinnor får en ros och en grattis på internationella kvinnodagen kram! Ställd mot sin historiska kontext blir det lättare att förstå varför den 8 mars är så förvirrande… en dag där vi kvinnor uppmärksammas – men där den politiska kampen för våra rättigheter tonats ner – är ju en provokation.

I ett samhälle som en bit in på 2000- talet basunerar att feminismen gått för långt och där högerfolk upplever att vänstern kidnappat feminismen – står jag här och ska prata om att det är dags för en feministisk omfördelningspolitik… och för att detta ska bli möjligt måste vi sluta polarisera feminismen… vi konkurrerar inte med vår politiska meningsmotståndare – det finns heller ingen anledning att dominera i frågan… konkurrens och dominans tillhör den patriarkala idévärlden… de feministiska frågorna berör alla samhällsområdena och eftersom de är universella behöver vi börja se var vi kan sammanstråla istället för att se var våra skiljelinjer går…

Feminismen är inget kvinnligt särintresse som ska drivas separat… det är just den idéen som lett till att så lite gjorts på ALLA fronter…. jag säger det igen – de feministiska frågorna berör alla samhällsområdena och bör därför drivas av så många som möjligt på så många fronter som möjligt… just därför behöver vi feminister hitta minsta gemensamma nämnare… hitta våra beröringspunkter över blockgränserna… så feminism utan socialism och feminism extra allt behöver inte stå i motsatts till varandra…vi får inte stanna vid att vara parallella linjer då det ligger i parallella linjers natur att aldrig mötas… låt oss konstatera att jäkligt många har haft jäkligt lång tid på sig att göra väldigt mycket…ändå har väldigt lite förändrats… – vi har mer att vinna på att släppa tanken om konkurrens och dominans och istället hitta gemensamma vägar att överkomma förlegade idéer och ta utvecklingen framåt, tillsammans i sann feministisk anda…

Utvecklingen på jämställdhetsfronten utifrån lika lön för likvärdigt arbete, står praktiskt taget stilla och löneskillnaderna bland arbetaryrkena är större än vad som hitintills påvisats – LO släppte en rapport häromdagen där de lyfte löneskillnaderna baserad på den faktiska månadslönen – kvinnor tjänar 5000 kronor mindre i månaden. Allbrightrapporten som synliggör bristen på jämställdhet i näringslivet visar att jämställdheten inte bara avstannat – utan att vi idag står 22 år längre bort från att uppnå jämställdhet – än vad vi gjorde förra året!

Ett samhälle som diskriminerar människor på grund av kön diskriminera människor på andra grunder också… I Sverige har vi sett ett ökat utanförskap och diskriminering. I januari i år kom en sammanställning av olika FN kommittéers rapporter om läget i Sverige. Bland annat tar de upp att det finns en oroväckande etnisk och socioekonomisk segregering i flera storstadsområden, och att det främst drabbar afrosvenskar och muslimer, det visas på en 100 % ökning av arbetslösa med funktionsvariationer sedan 2008 och det lyfts att romer fortfarande diskrimineras allvarligt, främst på arbets- och bostadsmarknaden.

Den synliga och normativa majoriteten utgår fortfarande från sin egen verklighet och driver politik som är anpassad efter den egna verkligheten… andra grupper marginaliseras och/eller osynliggörs även om den inte ens är en minoritet, som i kvinnors fall… visst, en solidarisk omfördelningspolitik är vänsterns paroll men ärligt talat är det en nödvändighet i dags dato att hitta former att samarbeta över de politiska blocken om vi ska ha en chans att skapa jämlikhet och lika möjligheter… Allt pekar på att gapet växer mellan de som kan och de som saknar resurser!

Den förra regeringens jobbskatteavdrag kostade runt 70 miljarder om året och ledde till att vissa grupper fick en ökning av den disponibla inkomsten – där den rikaste tiondelen fick så mycket mer än oss andra. Samtidigt fick andra grupper det betydligt sämre. Enligt SCB har sjuka, arbetslösa och förtidspensionärer fått det sämre ekonomiskt i dag än 2006 och en OECD-rapport från 2013 slår även larm om att andelen fattiga i Sverige mer än fördubblats mellan 1995 – 2010. I ett Sverige med så stabila statsfinanser att vi haft råd att införa ett flertal jobbskatteavdrag för de priviligierade – är det idag inte bara nödvändigt, utan också på tiden att vi inför en feministisk omfördelningspolitik.

Fi vill att vi i Sverige ska börjar ta vara på den kunskapen som finns kring vinsterna med en schysst omfördelningspolitik för att främja ett jämlikt samhälle och att vi implementerar detta i den politik som tas fram. Epidemiologerna Wilkinson och Pickett har forskat i hur det kommer sig att människor mår allt sämre både fysiskt och psykiskt, trots att vi i väst haft en stadig materiell tillväxt. Slutsatserna presenterade de i boken ”Jämlikhetsanden”. Deras forskning pekar på att materiellt välstånd – inte direkt leder till ett välmående samhälle. Snarare handlar det om hur detta välstånd distribueras i samhället, det vill säga att ju mer jämlik fördelningen är, desto mer välmående blir samhället i stort. Om nu jämlika samhällen är hälsosammare samhällen bör vi oavsett politisk åskådning vilja hitta lösningar för att nå dit även om det inledningsvis innebär ökade kostnader. I det långa, hållbara loppet är vinsterna fler. Såväl ur ett mänskligt perspektiv som ur ett samhällsekonomiskt.

Feministiskt initiativs strå till stacken är en tydlig feministisk och antirasistisk agenda, som inte bara synliggör diskriminering och ojämställdhet – utan också erbjuder lösningar för att en feministisk omfördelningspolitik skall bli verklighet – under vår livstid.

Vi menar att det är tillsammans vi ändrar färdriktning genom tydliga satsningar på en omfördelningspolitik som riktar insatser på att skapa en diskrimineringsfri arbets- och bostadsmarknad, satsningar på ett statligt medlingsinstitut som driver jämställda löner, rättvisa pensioner, rejäla satsningar för att stoppa våldet mot kvinnor och för barn som bevittnar våld och satsningar på en likvärdig skola – vi ser välfärden som ett verktyg för att skapa ett jämlikt och solidariskt samhälle, där alla får färdas väl – genom hela livet.

Idag står vi här för att uppmärksamma arbetet vi bedriver – för att skapa det samhälle vi tror på. Vi är inte här för att sörja utveckling vi ser utan för att sluta upp med fler och mobilisera oss – för den feministiska kampen driver vi bäst – tillsammans!