Tag Archives: Jämlikhetsanden

Mitt 8:e mars tal 2015 – Det är dags för en feministisk omfördelningspolitik

Jag står här idag och gör något som jag aldrig någonsin trodde att jag skulle göra! Så länge jag kan minnas eller ja, sedan tonåren iaf har jag förkastat den 8 mars som ett befängt jippo vars enda syfte är att blidka kvinnor – som en klapp på huvudet! Så ja, lilla vän, grattis på internationella kvinnodagen…dagen då alla kvinnor i hela världen uppmärksammas… Jag har skakat på huvudet åt alla de som slutit upp vid manifestationer och tänkt ”att vi ens ställer upp på det! – det är ett hån! för resterande 364 dagarna är det ju fritt fram att fortsätta hålla oss tillbaka och diskriminera oss…

Den 8 mars började uppmärksammas 1910 som en socialistisk kampdag för att uppmärksamma ojämställdhet och kräva kvinnlig rösträtt… året som jag föddes 1975 hölls FN:s första internationella kvinnokonferens. Där beslöts det att ta fram en gemensam ”kvinnodag”… Men när FN 1978 tog fram resolutionen om att uppmärksamma den 8 mars pacificerades den internationella kvinnokampsdagen och övergick från att ha varit en ”fight the power – dag” till att bli en opolitisk högtidsdag – där vi kvinnor får en ros och en grattis på internationella kvinnodagen kram! Ställd mot sin historiska kontext blir det lättare att förstå varför den 8 mars är så förvirrande… en dag där vi kvinnor uppmärksammas – men där den politiska kampen för våra rättigheter tonats ner – är ju en provokation.

I ett samhälle som en bit in på 2000- talet basunerar att feminismen gått för långt och där högerfolk upplever att vänstern kidnappat feminismen – står jag här och ska prata om att det är dags för en feministisk omfördelningspolitik… och för att detta ska bli möjligt måste vi sluta polarisera feminismen… vi konkurrerar inte med vår politiska meningsmotståndare – det finns heller ingen anledning att dominera i frågan… konkurrens och dominans tillhör den patriarkala idévärlden… de feministiska frågorna berör alla samhällsområdena och eftersom de är universella behöver vi börja se var vi kan sammanstråla istället för att se var våra skiljelinjer går…

Feminismen är inget kvinnligt särintresse som ska drivas separat… det är just den idéen som lett till att så lite gjorts på ALLA fronter…. jag säger det igen – de feministiska frågorna berör alla samhällsområdena och bör därför drivas av så många som möjligt på så många fronter som möjligt… just därför behöver vi feminister hitta minsta gemensamma nämnare… hitta våra beröringspunkter över blockgränserna… så feminism utan socialism och feminism extra allt behöver inte stå i motsatts till varandra…vi får inte stanna vid att vara parallella linjer då det ligger i parallella linjers natur att aldrig mötas… låt oss konstatera att jäkligt många har haft jäkligt lång tid på sig att göra väldigt mycket…ändå har väldigt lite förändrats… – vi har mer att vinna på att släppa tanken om konkurrens och dominans och istället hitta gemensamma vägar att överkomma förlegade idéer och ta utvecklingen framåt, tillsammans i sann feministisk anda…

Utvecklingen på jämställdhetsfronten utifrån lika lön för likvärdigt arbete, står praktiskt taget stilla och löneskillnaderna bland arbetaryrkena är större än vad som hitintills påvisats – LO släppte en rapport häromdagen där de lyfte löneskillnaderna baserad på den faktiska månadslönen – kvinnor tjänar 5000 kronor mindre i månaden. Allbrightrapporten som synliggör bristen på jämställdhet i näringslivet visar att jämställdheten inte bara avstannat – utan att vi idag står 22 år längre bort från att uppnå jämställdhet – än vad vi gjorde förra året!

Ett samhälle som diskriminerar människor på grund av kön diskriminera människor på andra grunder också… I Sverige har vi sett ett ökat utanförskap och diskriminering. I januari i år kom en sammanställning av olika FN kommittéers rapporter om läget i Sverige. Bland annat tar de upp att det finns en oroväckande etnisk och socioekonomisk segregering i flera storstadsområden, och att det främst drabbar afrosvenskar och muslimer, det visas på en 100 % ökning av arbetslösa med funktionsvariationer sedan 2008 och det lyfts att romer fortfarande diskrimineras allvarligt, främst på arbets- och bostadsmarknaden.

Den synliga och normativa majoriteten utgår fortfarande från sin egen verklighet och driver politik som är anpassad efter den egna verkligheten… andra grupper marginaliseras och/eller osynliggörs även om den inte ens är en minoritet, som i kvinnors fall… visst, en solidarisk omfördelningspolitik är vänsterns paroll men ärligt talat är det en nödvändighet i dags dato att hitta former att samarbeta över de politiska blocken om vi ska ha en chans att skapa jämlikhet och lika möjligheter… Allt pekar på att gapet växer mellan de som kan och de som saknar resurser!

Den förra regeringens jobbskatteavdrag kostade runt 70 miljarder om året och ledde till att vissa grupper fick en ökning av den disponibla inkomsten – där den rikaste tiondelen fick så mycket mer än oss andra. Samtidigt fick andra grupper det betydligt sämre. Enligt SCB har sjuka, arbetslösa och förtidspensionärer fått det sämre ekonomiskt i dag än 2006 och en OECD-rapport från 2013 slår även larm om att andelen fattiga i Sverige mer än fördubblats mellan 1995 – 2010. I ett Sverige med så stabila statsfinanser att vi haft råd att införa ett flertal jobbskatteavdrag för de priviligierade – är det idag inte bara nödvändigt, utan också på tiden att vi inför en feministisk omfördelningspolitik.

Fi vill att vi i Sverige ska börjar ta vara på den kunskapen som finns kring vinsterna med en schysst omfördelningspolitik för att främja ett jämlikt samhälle och att vi implementerar detta i den politik som tas fram. Epidemiologerna Wilkinson och Pickett har forskat i hur det kommer sig att människor mår allt sämre både fysiskt och psykiskt, trots att vi i väst haft en stadig materiell tillväxt. Slutsatserna presenterade de i boken ”Jämlikhetsanden”. Deras forskning pekar på att materiellt välstånd – inte direkt leder till ett välmående samhälle. Snarare handlar det om hur detta välstånd distribueras i samhället, det vill säga att ju mer jämlik fördelningen är, desto mer välmående blir samhället i stort. Om nu jämlika samhällen är hälsosammare samhällen bör vi oavsett politisk åskådning vilja hitta lösningar för att nå dit även om det inledningsvis innebär ökade kostnader. I det långa, hållbara loppet är vinsterna fler. Såväl ur ett mänskligt perspektiv som ur ett samhällsekonomiskt.

Feministiskt initiativs strå till stacken är en tydlig feministisk och antirasistisk agenda, som inte bara synliggör diskriminering och ojämställdhet – utan också erbjuder lösningar för att en feministisk omfördelningspolitik skall bli verklighet – under vår livstid.

Vi menar att det är tillsammans vi ändrar färdriktning genom tydliga satsningar på en omfördelningspolitik som riktar insatser på att skapa en diskrimineringsfri arbets- och bostadsmarknad, satsningar på ett statligt medlingsinstitut som driver jämställda löner, rättvisa pensioner, rejäla satsningar för att stoppa våldet mot kvinnor och för barn som bevittnar våld och satsningar på en likvärdig skola – vi ser välfärden som ett verktyg för att skapa ett jämlikt och solidariskt samhälle, där alla får färdas väl – genom hela livet.

Idag står vi här för att uppmärksamma arbetet vi bedriver – för att skapa det samhälle vi tror på. Vi är inte här för att sörja utveckling vi ser utan för att sluta upp med fler och mobilisera oss – för den feministiska kampen driver vi bäst – tillsammans!